Emil Lindberg
På tävlingsplanen visar de kraft, intensitet och arbetsvilja. Hemma vill de gärna krypa ner under en filt och vara nära. Camilla Rönnqvist har levt med Dobermann i över två decennier – och vill att fler ska förstå hunden bakom det allvarliga uttrycket.
Hemma hos Camilla är sovmorgnar efter klockan sju sällsynta. Hundarna har en pålitlig mat- och sovklocka, och om middagen dröjer efter fem lär familjen märka det. Samma hundar som kan arbeta med full koncentration på träningsplanen håller alltså också noggrann ordning på hemmets serveringstider.
När Camilla Rönnqvist från Svenska Dobermannklubben berättar om sin ras för Hundnytt återkommer hon till kontrasterna. Den kraftfulla brukshunden är också en närhetssökande familjemedlem, som gärna följer med mellan rummen och helst vill vara där människorna är. För henne började allt med en tik som hette Java.
Java blev början på ett helt nytt liv
Året var 2004. Camilla hade mer eller mindre avslutat sin tid med hopphästar och letade efter en aktiv brukshund att lägga sin energi på.
Hundar hade redan funnits i familjen, både Labrador och Rhodesian Ridgeback. Med Ridgebacken hade hon börjat träna och tävla i lydnad, men upptäckt att varken hon eller hunden tyckte att det var det roligaste de kunde göra tillsammans. Sökandet efter en annan sorts arbetspartner tog fart.
Med Java hittade hon något som skulle prägla resten av hennes hundliv: intelligensen, intensiteten, arbetsviljan och den starka närheten till en särskild människa. I Javas fall blev den människan Camilla.
– Jag vet i dag att jag hade ganska mycket tur med mig när jag gjorde valet av uppfödare och valp, eftersom jag inte hade så mycket erfarenhet av rasen.
Java blev senare stamtik i hennes kennel – Kennel Diragos. Enligt Camilla har hennes avkommor fått stort genomslag i både Sverige och övriga Europa, långt mer än hon hade kunnat föreställa sig när hon köpte sin första Dobermann.
Sedan 2006 har Camilla varit aktiv som uppfödare och inom hundsporten IGP, där spår, lydnad och skyddsarbete ingår. Hon har tävlat vid omkring tio till tolv världsmästerskap med fem olika Dobermann och varit internationell FCI-domare sedan 2017.
Men när hon förklarar varför hon fastnat för rasen är det relationen hon återvänder till.
Hunden som gärna följer med till toaletten
Vardagen hemma hos Camilla innehåller arbete, promenader, vila och familjeliv. Alla dagar är inte träningsdagar. Ibland blir det ordentliga träningspass, andra gånger enklare övningar och tid tillsammans.
Familjens hundar promeneras ofta en och en. På så sätt får varje hund egen tid med en människa, samtidigt som familjen får motion.
Inomhus beskriver Camilla dem som betydligt lugnare än många kanske föreställer sig. De uppskattar komfort, ligger gärna nära och kryper gärna in under en filt. Deras intresse för familjens förehavanden kan sträcka sig ända till att följa med någon till toaletten. Samtidigt kan de koppla av i sina egna soffor i hundrummet.
Det allvarliga uttrycket berättar heller inte hela historien.
– Många blir överraskade av hur social och närhetssökande en Dobermann är, och även erfarna hundförare kan bli förvånade över rasens lekfullhet och motor för arbete. Bakom det snygga och ibland allvarliga uttrycket finns ofta en riktig komiker!
”En hund ska inte behöva bli aktiverad varje vaken minut”
Arbetsviljan är en stor del av det Camilla älskar. Men just därför tycker hon att det är viktigt att hunden också får lära sig att ingenting särskilt behöver hända.
– För mig är det viktigt att hundarna lär sig att vardagen kan vara ganska tråkig ibland. En hund ska inte behöva bli aktiverad varje vaken minut.
Hennes erfarenhet är att Dobermann snabbt vänjer sig vid mycket aktivitet och kan vara svår att trötta ut enbart fysiskt. Om tempot hela tiden skruvas upp kan förväntningarna på aktivitet följa med.
Balansen handlar därför om att se individen: ålder, temperament, erfarenhet och vad hunden har gjort den senaste tiden. Även roligt arbete innebär belastning och behöver följas av återhämtning.
– Jag tittar därför inte bara på hur mycket hunden har gjort, utan på vad den har gjort och hur den är efteråt. Förmågan att växla mellan aktivitet och vila är något man behöver träna på, inte något som alla hundar automatiskt kan.
Utseendet räcker inte som skäl att välja rasen
Camilla är tydlig med att Dobermann behöver en engagerad ägare. Tävlingsambitioner är inget krav, men lusten att arbeta tillsammans med hunden bör finnas där.
Spår, lydnad, bruksarbete eller nose work kan ge utlopp för arbetsviljan. Ägaren behöver också vilja lägga tid på vardagsfostran och förstå vilken hund man faktiskt har framför sig.
Hon avråder den som främst lockas av utseendet, vill ha en hund som klarar sig mycket på egen hand eller söker en hund som automatiskt passar in i alla situationer.
– En Dobermann kan vara fantastisk, men den kräver närvaro, förståelse för rasegenskaperna och ansvar.
Samma eftertanke behövs redan under valptiden. Camilla vill bygga trygghet och låta valpen uppleva världen i en takt där den hinner bearbeta sina intryck. Socialisering betyder för henne också att kunna vara neutral och trygg, utan att behöva hälsa på alla.
Med en begåvad och arbetsvillig unghund kan det vara lockande att gå fort fram. Där vill hon hellre hålla tillbaka.
– Bara för att hunden kan utföra en övning betyder det inte alltid att den är mogen för alla krav runt omkring. Jag bygger hellre långsamt och får en hund med självförtroende än försöker nå snabba resultat.
Stoltheten när fördomarna släpper
Under mästerskapen är det ofta omgivningens reaktioner som har stannat kvar hos Camilla.
Hon beskriver tävlingsmiljöer där Schäfer och Malinois är betydligt vanligare. När hennes egna hundar gör bra ifrån sig får människor ibland anledning att omvärdera sina föreställningar om Dobermann. Det gör henne, med hennes egna ord, ”sjukt stolt”.
De starkaste ögonblicken handlar också om samarbetet. När något oväntat händer och hon och hunden ändå hittar en lösning tillsammans blir det tydligt vad relationen betyder.
– En Dobermann märker snabbt om föraren blir spänd eller osäker, och samtidigt ger den allt när relationen och tilliten finns där.
Som domare värdesätter hon samma samspel: en hund som arbetar med säkerhet, intensitet och kontroll, tillsammans med en förare som är rättvis mot sin hund.
– Man kan inte bara styra den mekaniskt. Man måste vara närvarande och göra arbetet tillsammans.
Hälsan måste få ta plats i samtalet
Kärleken till rasen innebär också att tala öppet om dess hälsoproblem. Som uppfödare lyfter Camilla hälsa, stabil mentalitet och möjligheten till ett långt, fungerande liv som centrala mål.
En viktig fråga är DCM, dilaterad kardiomyopati. Det är en hjärtmuskelsjukdom som kan påverka hjärtats pumpförmåga och orsaka rytmrubbningar. En hund kan verka frisk trots att sjukdomen börjat utvecklas.
Camilla beskriver hur undersökningen kombinerar hjärtultraljud med ett 24-timmars Holter-EKG. Ultraljudet bedömer hjärtats struktur och funktion, medan Holterundersökningen registrerar rytmen under ett dygn. Båda delarna ingår också i Svenska Dobermannklubbens rekommenderade DCM-screening.
– Det är viktigt att förklara att ett normalt resultat är en ögonblicksbild.
Ett normalt undersökningsresultat är alltså ingen garanti för att hunden aldrig utvecklar sjukdomen. Camilla framhåller också att ett gentest inte ensamt kan friskförklara en Dobermann eller ersätta hjärtundersökningarna.
Till valpköpare är hennes uppmaning konkret: be att få se faktiska resultat. Nöj dig inte med ett allmänt besked om att föräldrarna är friska. Fråga också om mentalitet, sjukdomar och livslängd hos släktingar och tidigare avkommor.
Fler hanar ska bli synliga
Rasens framtid handlar även om vilka hundar som används i aveln. Camilla beskriver Svenska Dobermannklubbens nya hanhundslista som ett sätt att göra fler hanar synliga för uppfödare.
Där kan information om bland annat härstamning, hälsoundersökningar, mentalbeskrivningar och meriter samlas. Syftet är att ge ett bredare underlag när en parning planeras.
Hon understryker att listan inte innebär att klubben garanterar eller rekommenderar varje hund. Värdet ligger i möjligheten att upptäcka fler alternativ och bredda urvalet.
– Om alltför få populära hanar används mycket riskerar deras gener, både önskvärda och mindre önskvärda, att få ett oproportionerligt stort genomslag.
Därför väljer hon Dobermann igen
Camilla får fortfarande frågan varför hon fortsätter med Dobermann, särskilt inom en sport där andra raser ofta dominerar.
Efter mer än två decennier, resor till mästerskap och generationer av hundar finns svaret kvar i de egenskaper som en gång fick henne att fastna för Java.
– Det är just kontrasterna jag älskar. Kraften och känsligheten, allvaret och humorn, arbetsintensiteten och att de har en arbetsdisciplin som är enorm.
Hon vill ge en nyanserad bild av en intelligent och aktiv brukshund som behöver en ansvarsfull ägare. En hund som kan ställa höga krav, men som också ger mycket tillbaka.
Och hemma finns samma självklara önskemål kvar: närhet, en bekväm plats att vila på och middag i rätt tid.
– För rätt person är det en fantastisk kamrat och arbetspartner.
Vill du lära dig mer om Dobermann?
Är du nyfiken på rasen eller funderar du på om den passar i ditt liv? I Hundnytts rasdatabas om Dobermann kan du läsa mer om rasens egenskaper, hälsa, historia och behov av aktivering.
