Emil Lindberg
Hundnytts testpanel har fått en ny box från Tassboxen. Greta tog genast på sig huvudansvaret för provsmakningen, fördelningen och delar av Zeldas tuggande. Zelda hade nämligen nyligen dragit en tand – och Greta tänkte uppenbarligen inte låta ett sådant tillfälle gå förlorat.
Det finns paket man kan ställa på golvet och öppna senare.
Sedan finns det paket från Tassboxen.
Efter Greta och Zeldas första test hade jag vissa förhoppningar om att den här uppackningen skulle kunna ske under ordnade former. Kanske till och med med möjlighet att fotografera innehållet innan någon försökte äta upp det.
Hundarna hade helt andra planer.
De visste redan vad kartongen innebar. Här behövdes ingen presentation av konceptet, ingen försiktig introduktion och absolut ingen betänketid.
Det behövdes en sax. Och en människa som använde den betydligt fortare.
Paketet fick flytta upp på garderoben
Redan före testet hade Greta och Zelda inspekterat paketets samtliga hörn. Noggrant. Det verkade inte finnas någon del av försändelsen som kunde lämnas utan noskontroll.
Till slut fick kartongen ställas högt uppe på en garderob i väntan på att vi faktiskt skulle börja.
Jag litar ungefär lika mycket på de här två med en obevakad godisbox som på en osttjuv med extranyckel till mejeriet.
Visst, de hade säkert kunnat lämna paketet i fred.
De hade också kunnat börja deklarera.
Jag valde garderoben.
Det gjorde fotograferingen lite mer komplicerad än förra gången. Då fanns åtminstone ett kort ögonblick av nyfikenhet kring vad paketet kunde innehålla. Nu var det mer som att försöka ta ett familjefoto efter att någon meddelat att buffén öppnat.
Greta hade redan utsett sig till ansvarig testledare
För den som inte känner vår testpanel består den av Greta, en tvåårig Miniature American Shepherd, och Zelda, en sju månader gammal Bichon Havanais.
Två hundar. Två personligheter. Något olika uppfattningar om hur demokrati fungerar.
Greta ser sig själv som huvudpersonen. Hon är äldst, har längst erfarenhet av att vara Greta och tycks betrakta Zelda som en praktikant som ännu inte riktigt förstått vem som fattar besluten.
Vid förra testet tog hon sig vissa friheter med leksakerna. Den här gången valde hon att utveckla verksamheten.
Tillfället var nämligen ovanligt gynnsamt.
Zelda hade bara några dagar tidigare dragit en tand och var därför inte riktigt lika snabb i tuggandet som vanligt.
En rimlig kollega hade visat hänsyn.
Greta såg en lucka i organisationen.
När ”praktikanten” tuggar för långsamt tar ”chefen” över
Zelda fick en godisbit och började tugga.
Greta noterade att arbetet inte fortskred i önskad takt.
Sedan tog hon helt enkelt godiset ur Zeldas mun och fortsatte själv.
Det var en så häpnadsväckande fräck manöver att man nästan behövde en sekund för att förstå vad som just hade hänt. Greta hade alltså inte nöjt sig med att försöka få nästa bit. Hon hade tagit över en pågående måltid.
Undertecknad ingrep och förklarade att den arbetsfördelningen inte var aktuell.
Budskapet gick fram.
Åtminstone fram till nästa tillfälle.
Då gjorde hon om det.
Och sedan en gång till.
Tre tillsägelser hade uppenbarligen sämre genomslag än en enda intressant godisbit.
Greta var i sitt esse. Här fanns ett paket fullt av godsaker, en yngre kollega (läs: ”praktikant”) med tillfälligt nedsatt tuggtempo och en människa som dessutom försökte hålla reda på en kamera.
För Greta måste det ha framstått som att samtliga avdelningar utom hennes egen var underbemannade.
Det är förstås Zeldas godis som ska stanna hos Zelda. Gretas försök att införa gemensam munhåla fick därför stoppas, oavsett hur nöjd hon själv verkade med lösningen.
Tassboxens eget godis behövde undersökas ordentligt
Den här gången fanns också en nyhet att sätta nosen i: Tassboxens eget godis.
På företagets webbplats finns numera hundgodis under det egna namnet, bland annat lammkuber. I månadens paket fanns både Tassboxen Lammkuber och Tassboxen Deli Selection-Nötkorv.
Enligt informationsbladet är lammkuberna mjuka belöningsbitar, medan nötkorven kan brytas i mindre bitar. Greta och Zelda vill dock understryka att ”kan” inte betyder ”bör”. Att dela en fullt fungerande godisbit i mindre delar betraktas av testpanelen som ren snålhet och borde vara straffbart, säger de båda i ett gemensamt uttalande.
Att förklara själva begreppet fördela för Greta visade sig vara den svårare delen.
Godiset gick i alla fall hem. Båda hundarna provade gärna igen. Och igen. Och mer än tre gånger om, om testpanelen själv hade fått bestämma omfattningen.
En enda provsmakning räcker ju knappast för ett ordentligt omdöme.
Den andra kan ha varit en tillfällighet.
Efter den tredje finns fortfarande anledning att kontrollera att kvaliteten håller även längre ner i påsen.
Så föreställer jag mig åtminstone att Greta skulle ha försvarat sin forskningsmetod.
Zelda verkade också positiv, även om hennes arbete stundtals försvårades av att en kollega försökte beslagta provmaterialet.
Rolf och Gunilla gjorde entré
Utöver det egna godiset presenterade månadens innehållsblad Woolf Earth Noohide Stick Salmon, ett tugg med lax, samt leksakerna Terminator Tug Bones och Rolf & Gunilla.
Redan där finns något underhållande i att öppna ett hundpaket och upptäcka att Rolf och Gunilla har flyttat in.
Det låter som att man fått nya grannar.
I själva verket handlar det om färgglada krokodilleksaker med långa kroppar. På bladet presenteras de som sällskap för bland annat dragkamp och kastlekar. Terminator Tug Bones är i sin tur färgglada ben med pip.
Namnvalet på den senare leksaken kändes för övrigt ganska passande i ett hushåll där Greta just hade försökt ta över någon annans tuggande.
Jag tänker däremot inte utse någon särskild leksak till vinnare här. Den tydligaste prestationen under testet stod Greta för, och den handlade främst om att tänja på reglerna.
Godkänt innehåll – tveksam arbetsmiljö
Det mest talande med den här andra omgången var egentligen att hundarna redan visste vad som väntade.
Paketet behövde ställas undan före öppningen. Fotograferingen blev svårare. Godiset var så intressant att Greta ansåg sig behöva ingripa även i Zeldas portioner.
Intresset för en andra Tassbox var det alltså inget fel på.
Däremot finns det utvecklingsmöjligheter när det gäller testpanelens interna rutiner.
Zelda behöver få tugga färdigt.
Greta behöver acceptera att två års ålder inte innebär obegränsad dispositionsrätt över allt ätbart.
Och jag behöver uppenbarligen en assistent till fotograferingen. Alternativt en kamera som kan manövreras medan man övervakar en mycket liten godiskupp.
Tassboxens eget godis blev uppskattat av båda hundarna. Gretas uppförande får vi däremot arbeta vidare med.
Hon kommer sannolikt att överklaga den bedömningen.
Missa inte hösttävlingen – två hundar får varsin box
Vill du låta din egen hund upptäcka vad som gömmer sig i en Tassbox? Då ska du inte missa Hundnytts och Tassboxens gemensamma hösttävling.
Skicka in din bästa höstbild på din hund och var med i utlottningen av två boxar – en till vardera vinnaren. Tävlingen pågår till och med 31 oktober 2026 klockan 23.59. På tävlingssidan finns formuläret och reglerna.
Greta ingår inte i priset.
Det innebär att din hund har betydligt bättre möjligheter att få behålla sitt godis.
