Emil Lindberg
För Kim Salomonsson börjar arbetet med en valpkull flera år före parningen. När hundrasen är så ovanlig som Bergamasco räcker det inte att hitta en fin hane. Han måste också ha rätt hälsoundersökningar och en stamtavla som tillför något nytt.
Kim Salomonsson föder upp Bergamasco under kennelnamnet Flying Circus. Hon bor i Nordre Osen, omkring fyra mil öster om Rena, i det tidigare fylket Hedmark som numera ingår i Innlandet i Norge. Hon är i dag Norges enda aktiva uppfödare av rasen.
Kim funderar på att ta en kull efter sin yngsta tik om ungefär två år. Hon har redan börjat leta efter en hane.
– Hanen måste vara både svart, friröntgad och ha en intressant stamtavla som inte krockar med min tiks.
Färgvalet handlar också om vilka kombinationer som är möjliga i aveln. Kim förklarar att Bergamasco har två genetiska grundfärger, svart och merle, och att två merlehundar inte får paras med varandra. En merlehund behöver därför en genetiskt svart partner.
Utseendet kan däremot lura ögat. En genetiskt svart Bergamasco kan få grå päls när den växer upp, och även andra nyanser kan framträda. Pälsens synliga färg berättar alltså inte alltid vilken genetisk grundfärg hunden har.
Att hitta en lämplig partner är en av de svåraste delarna av avelsarbetet. Rasen är ovanlig i hela världen och antalet hundar att välja mellan är litet. Ett beslut om en enda kull behöver därför ses i ett större sammanhang.
– Den största utmaningen är absolut den lilla avelsbasen, säger Kim.
Alla känner till varje kull
I en stor hundras kan en uppfödare ha många möjliga avelsdjur inom landet. För Bergamasco ser verkligheten annorlunda ut. Kim berättar att uppfödare och ägare känner till varandra – och att det märks när nya valpar föds.
– Alla känner till varandra, och varje kull som tas.
Det kan låta som en fördel. Kunskapen om hundarna finns nära till hands. Samtidigt går det inte att fortsätta använda samma hundar och linjer om rasen ska ha en hållbar framtid. Kim beskriver hur uppfödare söker avelshundar långt utanför Norden, och ibland även utanför Europa.
– Vi i Europa både importerar och exporterar till och från till exempel USA och Australien.
För henne är internationella kontakter en nödvändig del av uppfödningen. Den hane hon nu letar efter måste passa hennes tik på flera sätt, samtidigt som kombinationen behöver bidra med något till den lilla populationen.
– Vi kan inte använda oss av bara vårt eget avelsmaterial, utan är beroende av import och export.
Hälsan är en del av pusslet
När urvalet av avelshundar redan är begränsat blir hälsoundersökningarna ytterligare en viktig del av beslutet. Kim nämner höftleds- och armbågsdysplasi, HD och ED, som sådant uppfödare behöver vara uppmärksamma på.
Kim berättar också att hon vill göra DNA-tester inför sitt fortsatta avelsarbete. Hon önskar större öppenhet kring hälsa inom rasen och vill själv ha så mycket information som möjligt innan hon bestämmer sig för en kombination.
Ansvaret slutar heller inte när valparna är födda.
– Jag känner ett ansvar för varje valp som föds.
Fastnade för hunden bakom pälsen
Den som möter en Bergamasco för första gången lägger nästan alltid märke till pälsen. På en vuxen hund hänger den i breda, platta band och ger rasen ett utseende som knappast går att förväxla med någon annan.
Men Kim fastnade för något annat.
– Bergamasco är din bästa vän i hela världen.
Hon beskriver hundarna som självständiga, men samtidigt starkt knutna till sin familj. De har egna uppfattningar och vill vara delaktiga i det som händer omkring dem.
– Bergamasco passar alla som gillar och förstår att hunden är sin egen individ, sin egen person.
Samtidigt betonar Kim att boendemiljön har betydelse. Hon tycker att rasen passar bättre på en gård eller i ett hus med trädgård än i en lägenhet. Hundarna älskar att vara utomhus och trivs, enligt henne, allra bäst när de kan patrullera och ligga och spana över sitt ”kungarike”.
Bakgrunden som arbetande herdehund märks fortfarande. Kim har sålt valpar som i dag arbetar med får, och hon framhåller att vaktinstinkten är mycket stark. En Bergamasco vaktar mycket, men ska enligt henne aldrig vara aggressiv.
För en blivande ägare handlar det därför både om att uppskatta hundens självständighet och att ge utrymme för dess behov av delaktighet, utevistelse och uppsikt över omgivningen.
Den märkliga pälsen har sin egen tidtabell
En Bergamascovalp ser inte ut som den vuxna hund som många har sett på bild. Valpen har till en början två hårlag. Vid ungefär nio till tolv månaders ålder börjar det grövre ”gethåret” växa fram, samtidigt som pälsen får mer ull. Blandningen av de tre hårlagen skapar så småningom rasens karakteristiska platta band, eller plattor.
Enligt Kim behövs ingen särskild pälsvård innan plattorna börjar bildas. När tovningen väl kommer i gång gäller det dessutom att ha tålamod – pälsen kan behöva utvecklas under många månader innan det är dags att hjälpa till.
– Vissa hundar har enklare päls än andra.
Om, när och var plattorna behöver delas varierar alltså mellan hundar. Ullen på huvudet kan däremot kammas ur regelbundet, eller eventuella tovor delas i mindre snören, för att hålla pälsen där lätt och smidig.
När plattorna väl har utvecklats beskriver Kim pälsvården som betydligt mindre omfattande än utseendet kan ge intryck av.
Hellre rätt intresse än plötslig popularitet
Kim tycker att Bergamasco är en underskattad hundras. Samtidigt verkar hon inte önska att den plötsligt ska synas överallt.
– Jag är lite glad att de flesta tycker att den är ful. Då kommer det förhoppningsvis aldrig att bli någon moderas.
Kommentaren kommer med humor, men rymmer också en oro. Om många människor snabbt skulle vilja ha rasen för dess ovanliga utseende kan efterfrågan bli svår att möta med genomtänkt avel. Kim vill att den som skaffar en Bergamasco ska förstå vilken hund som finns bakom pälsen.
Hon berättar om en valpköpare som gav sin hund namnet Väsen. Det tycker hon passar ovanligt bra.
– En Bergamasco är inte en hund, utan ett väsen.
Letandet fortsätter
Kim tror att Bergamascos framtid i Norden hänger på att de få uppfödarna fortsätter samarbeta och söker efter hundar med andra linjer. Det är ett arbete som tar tid och ofta för sökandet långt utanför Sverige.
Hennes yngsta tik, Fanny, är två år och därmed gammal nog för avel. Men Kim har ingen brådska. Hon tänker sig en eventuell kull först om ungefär två år och har redan börjat leta efter en lämplig hane.
Det viktiga är att hitta en kombination hon kan stå för – både för valparnas skull och för rasens framtid.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Vill du läsa mer om Bergamasco?
En Bergamasco är lätt att känna igen, men pälsen berättar förstås inte hela historien. Den som funderar på rasen behöver också veta hur den fungerar i vardagen, vad den har med sig från sitt arbete som herdehund och hur pälsen förändras när valpen växer upp.
I Hundnytts rasguide om Bergamasco har vi samlat mer om rasens bakgrund, temperament, hälsa och skötsel. Vill du jämföra med andra hundar eller bara upptäcka en ras du aldrig hört talas om tidigare? Då kan du botanisera vidare i vår stora rasdatabas, där du hittar hundratals raser från A till Ö.
