Emil Lindberg
En ny svensk forskningsstudie kastar ljus över en fråga som länge diskuterats bland uppfödare – varför vissa kullar drabbas hårdare än andra under den känsliga första tiden i livet. Studien, genomförd av forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), visar bland annat att tikar som lever tillsammans med många unga hundar kan ha en ökad risk för både dödfödda valpar och valpdödlighet under de första levnadsveckorna.
Forskarna analyserade uppgifter från över tiotusen valpar och kunde samtidigt identifiera flera andra faktorer som påverkar valparnas överlevnad under de allra första veckorna i livet.
- 1 En svensk studie analyserade över 10 000 valpar från nästan 1 800 kullar för att kartlägga valpdödlighet.
- 2 Valpar som dör efter födseln gör det oftast på grund av sjukdom, enligt forskarna.
- 3 Risken för problem ökar vid första kullen, stora kullar och förlossningskomplikationer.
- 4 Tikar som lever med många unga hundar i kenneln hade en tydligt högre risk för dödfödda valpar och valpdödlighet.
- 5 Forskarna lyfter även risker med smittspridning och internationella parningar, samt vikten av god hygien vid valpning.
En av de största svenska studierna om valphälsa
I studien samlades information in om 10 124 valpar från 1 791 kullar via en enkät riktad till uppfödare anslutna till Svenska Kennelklubben (SKK). Resultatet ger en ovanligt detaljerad bild av hur valpar klarar sig från födseln och fram till avvänjning.
Forskarna fann att nästan var femte kull innehöll minst en dödfödd valp. Totalt var 4,8 procent av alla valpar döda vid födseln.
Trots detta är den övergripande bilden relativt positiv. Av de valpar som föddes levande överlevde omkring 96 procent de första veckorna i livet.
När valpar ändå dog efter födseln var sjukdom den vanligaste orsaken. Nästan fyra procent av valparna blev sjuka efter födseln, och drygt hälften av dessa överlevde inte eller behövde avlivas.
Utöver sjukdomar noterades även medfödda missbildningar och traumatiska skador som orsaker till dödsfall.
Första kullen kan innebära större risk
Studien pekar också på flera faktorer kopplade till själva dräktigheten och förlossningen.
En av dessa är att tikens första kull innebär en något högre risk för dödfödda valpar. Forskarna såg också att risken ökade om förlossningen blev komplicerad.
Stora kullar var ytterligare en faktor som påverkade utfallet. Ju fler valpar i kullen, desto större blev risken – både för dödföddhet och för att valpar skulle dö under de första åtta levnadsveckorna.
Resultaten understryker därför vikten av att uppfödare snabbt kan upptäcka tecken på komplikationer under valpningen och vid behov få veterinärhjälp.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Kennelmiljön kan spela större roll än man trott
Ett av de mer överraskande resultaten i studien handlar om miljön i kenneln.
Forskarna upptäckte att tikar som levde tillsammans med sju eller fler unga hundar under ett år hade en tydligt högre risk för valpdödlighet, både vid födseln och under de första levnadsveckorna.
Detta samband har tidigare inte dokumenterats i vetenskapliga studier.
Exakt varför risken ökar är inte helt klarlagt, men forskarna pekar på flera möjliga förklaringar. En faktor kan vara ökad smittspridning när många unga hundar vistas tillsammans. En annan möjlig orsak är stress hos tiken, särskilt om flera hundar konkurrerar om utrymme eller uppmärksamhet.
För större kennlar kan resultaten därför vara särskilt relevanta.
Åtgärder som kan minska riskerna är bland annat att:
- dela upp hundarna i mindre grupper
- undvika att flera kullar föds samtidigt
- begränsa kontakten mellan unga hundar och nyfödda valpar
Internationella parningar kan föra med sig smittor
Studien uppmärksammar även en annan aspekt av modern hundavel – internationella parningar.
Forskarna noterade att 21 procent av hanhundarna och 9 procent av tikarna i materialet kom från andra länder än Sverige, Norge, Finland eller Danmark.
Det innebär i vissa fall en risk att föra in ovanliga smittämnen. En av de bakterier som lyfts fram är Brucella canis, som kan orsaka aborter, dödfödda valpar och infertilitet hos hund.
Infektionen är ovanlig i Sverige men har förekommit hos importerade hundar eller hundar som parats med dem. Den är dessutom svår att diagnostisera och kan inte botas hos hund.
I sällsynta fall kan bakterien även smitta människor, framför allt vid kontakt med en infekterad tik i samband med abort eller valpning.
Vanlig vana kan innebära smittrisk
En annan intressant detalj i studien rör hur uppfödare hanterar svaga nyfödda valpar.
Mer än 30 procent av uppfödarna uppgav att de någon gång använt munnen för att försöka återuppliva en valp som haft svårt att andas efter födseln.
Om tiken bär på exempelvis Brucella-bakterier kan detta innebära en smittrisk.
Forskarna rekommenderar därför istället att använda valpsug och skyddshandskar vid sådana situationer, både för att skydda uppfödaren och för att minska risken för smittspridning.
Viktig kunskap för framtidens uppfödning
Forskarna bakom studien menar att resultaten kan ge värdefull vägledning för uppfödare som vill förbättra förutsättningarna för sina kullar.
Genom att ha bättre kontroll över kennelmiljön, vara uppmärksam på komplikationer under valpning och tänka på smittskydd kan risken för valpdödlighet i många fall minska.
Studien genomfördes av forskare från SLU och SVA och finansierades av Stiftelsen Djursjukvård i Stor-Stockholm. Resultaten publicerades i den vetenskapliga tidskriften Theriogenology.
