Emil Lindberg
Labrador Retriever är Sveriges populäraste hundras – men bakom populariteten finns stora skillnader mellan olika typer och avelsinriktningar. Samtidigt ser rasklubben tendenser till bland annat tyngre och grövre hundar och varnar för att bilden av Labradoren som en ”enkel familjehund” kan bli missvisande.
För 15 året i rad toppade Labrador Retriever Svenska Kennelklubbens lista över landets populäraste hundraser 2025. Totalt registrerades 2 899 Labradorer under året, en ökning från 2 805 året före.
Men den som i dag bestämmer sig för att skaffa en Labrador behöver göra mer än att bara välja ras.
Skillnaderna inom populationen kan vara stora – både när det gäller utseende, aktivitetsnivå och arbetsintensitet.
– Det finns idag en stor variation inom rasen, både när det gäller exteriör och funktion, säger Maria Hellström, ansvarig för avel och hälsa inom Labradorklubben, till Hundnytt.
Skillnaderna har blivit tydligare
När Maria Hellström jämför dagens svenska Labradorer med hundarna för 10–20 år sedan är just skillnaderna mellan olika avelsinriktningar en av de tydligaste förändringarna.
Framför allt brukar det talas om jaktavlade Labradorer och hundar från mer exteriört inriktade linjer.
I Labradorklubbens rasspecifika avelsstrategi, RAS 2024, behandlas de jaktavlade hundarna som en särskild grupp i populationsanalysen. År 2021 utgjorde dessa omkring 40 procent av den totala populationen.
Skillnaderna mellan linjerna kan i dag vara betydande.
– Därför är det viktigt att en valpköpare inte bara säger ”jag vill ha en Labrador”, utan också funderar över vilken typ av hund och vilket liv man faktiskt kan erbjuda, säger Maria.
Samtidigt vill hon inte beskriva utvecklingen som att Labradoren blivit två separata raser.
– Det viktiga för oss är att inte ställa grupper mot varandra, utan att hålla fast vid helheten: en mentalt och fysiskt sund, funktionell och rastypisk Labrador Retriever.
Båda är Labrador Retriever, men olika avelsinriktningar har gjort att det kan finnas tydliga skillnader i både kroppsbyggnad och utseende.
Domare har reagerat på tyngre hundar
Även Labradorens utseende har förändrats på vissa håll.
När Labradorklubben arbetade fram RAS 2024 fick exteriördomare ge sin syn på rasens utveckling. Bilden var inte entydig. Vissa såg bland annat förbättrad mentalitet och positiva förändringar i exteriören.
Andra pekade på problem.
Bland synpunkterna fanns tyngre och grövre hundar, grov benstomme, lågställdhet och felaktiga proportioner. Även variationer i bröstkorgarnas form och huvudtyper som går mot olika ytterligheter uppmärksammades.
För rasklubben finns en tydlig gräns för hur långt utvecklingen får gå.
– En Labrador ska vara en kraftfull och kompakt hund, men den får inte bli tung, grov eller klumpig på bekostnad av funktion och rörlighet.
Maria sammanfattar det ännu tydligare:
– En Labrador ska se ut som en hund som kan arbeta.
”Matglad” får inte bli en ursäkt
Ett annat område som klubben vill uppmärksamma är Labradorens vikt.
Rasen är känd för sin stora matmotivation och övervikt förekommer inom rasen. Men Maria tycker att diskussionen ibland blir alltför förenklad.
– Att en Labrador är ”matglad” betyder inte att den ska vara överviktig, och en kraftig eller storvuxen hund ska inte heller förväxlas med en hund i gott hull.
Ansvaret ligger till stor del hos ägaren genom rätt utfodring, motion och kontroll av hundens hull. Men även uppfödare och rasklubb har en viktig roll när det gäller information.
– En Labrador ska vara stark och kompakt, men samtidigt funktionell och rörlig. Övervikt är inte en exteriör egenskap – det är ett hälsoproblem.
Hälsan är mer än höfter och armbågar
Höftledsdysplasi, HD, och armbågsledsdysplasi, ED, är sedan länge viktiga frågor inom Labradoraveln.
Labrador Retriever är också en av de raser där SKK använder index för både HD och ED. Det innebär att avelsvärderingen inte enbart bygger på den enskilda hundens röntgenresultat, utan även information från släktingar vägs in.
Men Labradorklubben betonar att hälsan måste betraktas bredare.
Ögonsjukdomar och ärftliga sjukdomar som PRA, EIC och CNM är andra områden som följs. Dessutom behöver bland annat hältor, rörelseapparaten, kroppsbyggnaden och övervikt vägas in.
Maria vill inte slå fast att Labradorens hälsa generellt blivit bättre eller sämre under de senaste årtiondena. Kunskapen och möjligheterna att upptäcka problem har samtidigt blivit betydligt bättre.
– En hållbar Labradoravel måste väga samman hälsa, mentalitet, funktion, exteriör och genetisk variation.
Att försöka eliminera varje tänkbart problem genom att utesluta många hundar ur aveln kan nämligen få en annan konsekvens: den genetiska variationen kan minska.
Populariteten är både en styrka och en risk
Att Labradoren är så vanlig ger samtidigt goda förutsättningar för avelsarbetet.
En stor population innebär många möjliga avelsdjur och många hundar utvärderas genom exempelvis jaktprov, utställningar och hälsoundersökningar.
Men populariteten har också en baksida.
– En Labrador är inte automatiskt resultatet av ett genomtänkt avelsarbete bara för att föräldrarna är registrerade och tillhör samma ras.
När efterfrågan på valpar är hög finns enligt Maria en risk att marknaden får större inflytande över aveln än de långsiktiga målen.
För valpköparen innebär det att valet av uppfödare blir viktigt.
Labradorklubben rekommenderar bland annat att köpare använder SKK Avelsdata och tar reda på information om föräldradjuren. För kullar som förmedlas genom klubbens valphänvisning ställs dessutom särskilda krav på bland annat höft- och armbågsresultat, ögonundersökningar och meriter.
Alla Labradorer passar inte alla
Labradorens mångsidighet är en stor del av förklaringen till rasens popularitet.
Den används inom jakt och hundsport, som tjänste- och assistanshund och som vanlig familjehund.
Men det betyder inte att varje Labrador är optimal för samtliga roller.
En hund som avlats för mycket hög jaktlig intensitet kan vara fantastisk tillsammans med en förare som vill lägga mycket tid på jakt och retrieverarbete – men betydligt mer krävande för den som huvudsakligen söker en promenad- och familjehund.
– Valpköparen behöver vara noggrannare än många kanske tror.
Rådet från klubben är därför att inte bara välja ras.
– Man ska också välja uppfödare, kull och individ med tanke på det liv man faktiskt tänker erbjuda hunden.
Inte bara en ”enkel familjehund”
Just föreställningen om Labradoren som en okomplicerad familjehund är något Maria tycker ofta missförstås.
Rasens vänliga temperament, samarbetsvilja och anpassningsförmåga har gjort den till en uppskattad familjemedlem i mängder av svenska hem.
Men bakom det välbekanta utseendet finns fortfarande en hund som avlats för arbete.
– Labradoren är vänlig, följsam och anpassningsbar, men den är fortfarande en arbetande retriever med behov av aktivitet, samarbete och meningsfulla uppgifter.
Det är också dessa egenskaper Labradorklubben hoppas finns kvar om ytterligare 10 eller 20 år.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Målet är en genetiskt hållbar population med stor bredd, där uppfödarna inte blir alltför beroende av ett litet antal populära avelsdjur. Samtidigt hoppas klubben att fler hundar och deras avkommor utvärderas när det gäller hälsa, mentalitet, funktion och exteriör.
Men framför allt vill man bevara kombinationen som gjort Labradoren till just Labrador: en sund och funktionell kropp, stabilt och vänligt temperament, samarbetsvilja och arbetsglädje.
För Maria handlar framtidens avel därför inte om att maximera en enskild egenskap eller hitta den perfekta hunden på papperet.
– Det svåra – och det viktiga – är helheten.
