Emil Lindberg
Hjärtsjukdom är fortfarande Cavalier King Charles Spaniels största hälsoproblem. Samtidigt visar svensk försäkringsstatistik att risken att dö i förtid av hjärtsjukdom har halverats sedan rasens hälsoprogram infördes. Nu ska ett uppmärksammat inkorsningsprojekt ta nästa steg mot en friskare Cavalier – utan att rasens uppskattade temperament och särprägel går förlorade.
Cavalier King Charles Spaniel är känd som en glad, tillgiven och social sällskapshund. Den lilla spanieln beskrivs ofta som både sportig och följsam, med ett temperament som har gjort den mycket uppskattad som familjehund.
Men rasen har också länge stått i centrum för diskussionen om ärftliga sjukdomar och hundavel. Framför allt handlar det om hjärtsjukdomen myxomatös mitralisklaffsjukdom, MMVD, och den neurologiska sjukdomen syringomyeli, SM.
I ett omfattande skriftligt svar till Hundnytt berättar Specialklubben för Cavalier King Charles Spaniel, även kallad Cavaliersällskapet, om framstegen som redan har gjorts – men också om varför traditionellt avelsarbete inte längre bedömdes vara tillräckligt.
Hjärtsjukdomen är fortfarande det största problemet
MMVD innebär att mitralisklaffen mellan två av hjärtats rum gradvis förändras och börjar läcka. Sjukdomen kan inledningsvis upptäckas genom blåsljud och i allvarligare fall utvecklas till hjärtsvikt.
Cavalierens höga förekomst av sjukdomen har varit känd länge. Därför infördes ett obligatoriskt svenskt hälsoprogram för hjärtat redan 2001. Reglerna skärptes ytterligare 2017.
Enligt Cavaliersällskapet har det långvariga arbetet gett mätbara resultat. Sjukdomen tenderar att debutera senare i hundarnas liv och risken att dö av hjärtsjukdom före tio års ålder har sjunkit.
– Agrias statistik visar att risken att dö i förtid av hjärtsjukdom stadigt har minskat. Den senaste utvärderingen visar att risken har halverats jämfört med tiden då hälsoprogrammet infördes, säger Lena Gillstedt, ledamot med ansvar för avel och hälsa i Cavaliersällskapet, till Hundnytt.
Det innebär inte att hjärtproblemet är löst. I Agrias rasstatistik har Cavalieren fortfarande en kraftigt förhöjd risk för hjärtrelaterad sjukdom jämfört med genomsnittet för andra raser.
Utvecklingen visar däremot att riktade avelsregler kan göra skillnad – även när förändringen tar många hundgenerationer.
Två allvarliga sjukdomar styr avelsarbetet
Vid sidan av MMVD är syringomyeli den sjukdom som Cavaliersällskapet prioriterar högst.
SM är en neurologisk sjukdom där vätskefyllda hålrum kan uppstå i ryggmärgen. Tillståndet är kopplat till en Chiari-liknande missbildning, där utrymmet i den bakre delen av hundens skalle är otillräckligt. Hundar som utvecklar symtom kan bland annat drabbas av obehag och svår smärta.
Klubben framhåller att både MMVD och SM kan få allvarliga konsekvenser för den enskilda hunden. Samtidigt är det betydligt fler Cavalierer som drabbas av hjärtproblem än av tydliga symtom på SM.
I den försäkringsstatistik som klubben hänvisar till ligger rasens relativa överrisk för hjärtrelaterade problem omkring åtta gånger högre än jämförelserasen, medan överrisken för neurologiska diagnoser som samlad grupp ligger på drygt det dubbla. Sådana risktal ska inte tolkas som den exakta andelen hundar som blir sjuka, men de visar vilka problem som väger tyngst på populationsnivå.
För SM finns inget motsvarande obligatoriskt hälsoprogram. Cavalierens relativt sena avelsdebut ger dock uppfödarna bättre möjlighet att undvika att använda hundar som hunnit utveckla symtom.
Problemet är att varken MMVD eller SM är enkla egenskaper som kan avlägsnas genom ett enskilt DNA-test. Sjukdomarna är utbredda i populationen samtidigt som den genetiska variationen är begränsad.
Även rygg, ögon och hull behöver uppmärksammas
Cavaliersällskapets hälsoarbete är inte begränsat till hjärta och neurologi. Rasen har även en mindre förhöjd risk för ryggproblem, däribland diskbråck.
Ögonen är stora och förhållandevis oskyddade, vilket kan göra dem känsliga för yttre påverkan. Vissa hundar kan också få problem med torra ögon. Enligt klubben visar statistiken däremot ingen förhöjd risk för ärftliga ögonsjukdomar som grupp.
Cavalieren har även diskuterats i samband med de andningstester som har utvecklats för trubbnosiga hundraser. Där menar klubben att resultaten inte visar någon tydlig förhöjd risk för andningsproblem i rasen som helhet. Däremot är hundens vikt viktig, eftersom ett alltför högt hull kan försämra andningen och öka belastningen på kroppen.
Samtidigt finns områden där Cavalieren enligt Agrias material klarar sig bättre än den genomsnittliga rasen. Klubben pekar bland annat på en lägre risk för tumörsjukdomar, allergier och knäproblem som patellaluxation.
Klubben efterlyser en mer balanserad bild
Cavalieren förekommer regelbundet i mediernas rapportering om sjuka hundraser. Cavaliersällskapet anser att uppmärksamheten kring rasens problem är viktig, men efterlyser samtidigt en mer heltäckande bild.
Rasen har två allvarliga sjukdomar som klubben inte försöker tona ned. Tvärtom har problemen lett till både ett av Sveriges mest långtgående hjärtprogram och ett kontrollerat inkorsningsprojekt.
Samtidigt upplever klubben att de förbättringar som skett i den svenska populationen sällan får lika stor uppmärksamhet som problemen.
– Det är viktigt att rapportera om hundrasers hälsa och ohälsa, men det är också viktigt att rapporteringen blir balanserad och ger en heltäckande bild. Annars kan den skapa både onödig oro och falsk säkerhet, skriver klubben.
Cavaliersällskapet betonar även att situationen i Sverige inte utan vidare kan jämställas med utvecklingen i andra länder. Det svenska hälsoprogrammet har funnits sedan 2001 och innehåller ålderskrav som saknas i många andra länder.
Avelsdjuren ska ha fyllt minst tre år. Dessutom ställs krav på att deras föräldrar ska ha konstaterats hjärtfriska efter minst fem års ålder. Programmet tar därmed inte bara hänsyn till hunden som ska användas i avel, utan även till hjärtstatusen hos den föregående generationen.
Därför räckte inte traditionell avel
Trots framstegen med hjärtat bedömde Cavaliersällskapet och Svenska Kennelklubben att rasen behövde ett större tillskott av genetisk variation.
Molekylärgenetiska undersökningar som klubben hänvisar till har uppskattat den genomsnittliga genetiska inavelsgraden inom rasen till mellan 33 och 40 procent. Det handlar om genetiska beräkningar och är därför inte samma sak som den traditionella inavelsgrad som räknas fram ur ett begränsat antal generationer i en stamtavla.
När en sjukdom är utbredd samtidigt som den genetiska variationen är liten uppstår ett svårt dilemma. Om uppfödarna försöker undvika alla hundar med sjukdomsanlag riskerar avelsbasen att krympa ytterligare.
Särskilt friska individer kan då komma att användas väldigt mycket. Det kan ge snabba resultat för en viss egenskap, men samtidigt sprida andra okända anlag och göra framtidens population ännu mer närbesläktad.
Klubben och SKK drog därför slutsatsen att selektiv avel inom den befintliga populationen inte skulle vara tillräcklig för att långsiktigt hantera både MMVD och SM.
Lösningen blev ett kontrollerat inkorsningsprojekt som godkändes av SKK i juni 2023.
Tre raser ska bidra med nya gener
Projektets mål är inte att skapa en ny blandras. Syftet är att tillföra genetisk variation till Cavalierpopulationen och därefter stegvis avla tillbaka mot en rastypisk Cavalier med bättre förutsättningar för god hälsa.
Efter en omfattande utvärdering valdes tre donatorraser:
Raserna valdes inte främst för att de utseendemässigt liknar Cavalieren. Tvärtom ville projektet använda hundar som står tillräckligt långt från rasen genetiskt för att ge ett verkligt tillskott av variation.
Donatorraserna skulle samtidigt vara långlivade och ha god hjärt- och neurologisk hälsa. De fick inte föra med sig någon ny, allvarlig och utbredd rassjukdom. Även storlek och mentalitet vägdes in – hundarna skulle vara hanterbara som sällskapshundar och passa in i projektets långsiktiga mål.
Underlaget har bland annat hämtats från Agria Breed Profiles, SKK Hunddata, rasernas avelsstrategier och öppna genetiska uppgifter från DNA-företaget Embark.
Cavaliersällskapet beskriver projektet som noggrant kontrollerat, med en godkänd projektplan och olika krav för varje generation.
Fjärde generationen återgår till den vanliga stamboken
I den första generationen, kallad F1, paras en Cavalier med en hund från någon av de tre utvalda donatorraserna. Varje sådan parning måste godkännas av Cavaliersällskapet.
Från generation F2 till F4 väljer uppfödaren själv avelsdjur, men måste följa både projektplanen och de registreringsregler som gäller för respektive generation.
Hundarna i de tre första generationerna registreras i SKK så kallade X-register. När projektet når den fjärde generationen kan hundarna åter registreras i den ordinarie stamboken som Cavalier King Charles Spaniel.
Målet genom hela arbetet är att bevara rasens glada, öppna och vänliga temperament. Även exteriören ska så småningom åter motsvara rasstandarden.
Ett dryga 20-tal hundar har redan bedömts
Det är fortfarande för tidigt att dra några slutsatser om projektets långsiktiga effekt på MMVD och SM. Hundarna i de första generationerna är helt enkelt för unga för att sjukdomar som ofta visar sig senare i livet ska kunna utvärderas ordentligt.
Däremot finns redan tidiga resultat när det gäller mentalitet och utseende.
Totalt har ett dryga 20-tal hundar ur F1-generationen deltagit i exteriörmönstring. Vid dessa bedömningar har klubben också varit mycket intresserad av hundarnas sätt att reagera på människor och miljö.
– Hittills har samtliga mönstrade varit trevliga och öppna och uppvisat mycket av Cavalierens glada sätt. Domarna har varit mycket positiva till deras temperament, uppger Lena Gillstedt i Cavaliersällskapet.
Dessutom har 19 hundar från inkorsningsprojektet genomfört BPH, Beteende- och personlighetsbeskrivning hund. Det är ett krav för att en hund senare ska kunna användas i projektets avel.
Underlaget är fortfarande litet, men den nuvarande BPH-profilen ligger enligt klubben nära den renrasiga Cavalierens.
Myran blev bäst i rasen som valp
Även exteriört har projektet nått en tidig milstolpe. En hund ur F2-generationen har redan debuterat på en utställning arrangerad inom SKK och blivit BIR-valp – bäst i rasen.
Hunden är tiken Queenoustie’s Proud XS Mary, kallad Myran. Hon är 75 procent Cavalier och dotter till Mr X, den allra första hunden som föddes inom det svenska inkorsningsprojektet.
SKK har berättat om hur Myran fick beröm av domaren för bland annat sitt huvud, sina proportioner, sin benstomme samt färg och teckning.
Att en F2-hund redan kan uppskattas av en erfaren exteriördomare betyder inte att alla hundar i samma generation kommer att se ut som Cavalierer. Det visar däremot hur snabbt vissa rastypiska egenskaper kan återkomma.
Ett utställningsresultat säger inte heller något om hur hundens hjärta eller neurologiska hälsa kommer att utvecklas. Den verkliga prövningen för projektet ligger många år framåt, när flera generationer har hunnit följas upp genom livet.
Utseendet kommer att variera
Cavaliersällskapet är öppet med att de första generationerna kan skilja sig tydligt från den ras människor är vana vid.
I F1-generationen kan donatorrasens utseende slå igenom kraftigt. Päls, öron, kroppsform och huvud kan variera mellan individer och kullar.
Klubben ser dock inte det som ett hot mot rasens framtida identitet. Erfarenheter från andra inkorsningsprojekt visar att exteriöra egenskaper ofta går förhållandevis snabbt att återfå genom genomtänkta tillbakakorsningar.
Mentaliteten kräver minst lika stor uppmärksamhet. Där blir BPH ett viktigt verktyg för att följa om hundarna behåller den öppenhet, vänlighet och sociala trygghet som förknippas med rasen.
En större genetisk variation kan dessutom ge uppfödarna större handlingsutrymme. När populationen innehåller fler genetiska alternativ blir det lättare att välja för både hälsa, mentalitet och rastyp utan att samma hundar behöver dominera aveln.
Vill tillbaka till ett mer spanieltypiskt huvud
En vanlig farhåga är att en friskare Cavalier endast kan skapas genom att rasen förändras så mycket att den förlorar sitt utseende. Cavaliersällskapet håller inte med om den beskrivningen.
Rasstandarden har inte ändrats. Den beskriver enligt klubben en sunt konstruerad liten spaniel utan krav på extrema drag.
Däremot har huvudformen förändrats inom delar av populationen under de senaste årtiondena. Skallen har blivit kortare och rundare, vilket klubben betraktar som en exteriör överdrift och en möjlig nackdel ur SM-synpunkt.
Standarden efterfrågar en nästan flat skalle, ett grunt stop och ett nosparti på omkring fyra centimeter. Genom inkorsningen hoppas klubben kunna röra sig tillbaka mot den längre och mer spanieltypiska huvudform som tidigare var vanligare i rasen.
– Det finns egentligen ingen konflikt mellan att bevara rasen och att göra den friskare. Vi backar bandet en smula och fyller på med genetisk variation, skriver Cavaliersällskapet.
Begränsar användningen av unga hanar
Arbetet med genetisk variation handlar inte bara om inkorsning. Klubben har även regler som ska minska risken för att enskilda populära hanhundar får ett alltför stort genetiskt inflytande.
En hane får lämna högst fem kullar före sex års ålder. Begränsningen gäller även hundarna inom inkorsningsprojektet.
Om hanen vid minst sex års ålder undersöks på nytt och fortfarande har ett officiellt hjärtintyg utan anmärkning kan den tillåtas lämna ytterligare kullar, förutsatt att giltigt intyg finns.
Regeln infördes 2017 och har enligt klubben bidragit till att det genomsnittliga antalet kullar per hane har minskat.
Det ger dessutom uppfödarna tid att följa hur hundens egen hälsa utvecklas innan den får ett större genomslag i populationen.
Detta bör valpköparen kontrollera
För den som funderar på att köpa en Cavalier kan uppgifterna om MMVD och SM kännas oroande. Cavaliersällskapets råd är att inte blunda för problemen – men att göra ordentliga efterforskningar och välja uppfödare med stor omsorg.
En valpköpare bör bland annat:
- Kontrollera att föräldradjuren uppfyller hälsoprogrammets krav
- Söka efter hjärtresultat hos föräldrar och äldre släktingar i SKK Hunddata
- Undersöka hur högt upp i åldrarna hundarna i släkten varit fria från blåsljud
- Fråga hur gamla tidigare generationer blivit och vad de avlidit av
- Be uppfödaren berätta hur hälsa och mentalitet följs upp
- Gärna träffa äldre släktingar till valpen om det är möjligt
- Kontrollera registrering och projektkrav om valpen kommer från inkorsningsprojektet
Lena Gillstedt har själv haft Cavalier sedan 1983 och uppger att erfarenheterna inte skulle avskräcka från att köpa en ny valp – vare sig en renrasig Cavalier eller en valp från inkorsningsprojektet.
I den egna hundfamiljen finns just nu både en tre månader gammal F2-valp och hennes Cavaliermormor, som snart fyller 13 år. En hund längre tillbaka i samma släkt blev 16,5 år gammal.
Enskilda gamla hundar bevisar naturligtvis inte att rasens hälsoproblem är lösta. De visar däremot att det finns betydande variation inom populationen och understryker värdet av att studera hela släkten bakom en planerad valp.
– Gör egen research, är klubbens tydliga råd.
Hoppas på en friskare Cavalier om 20 år
Inkorsningsprojektet är inget snabbt experiment. Effekten på hjärtsjukdom, neurologisk hälsa och livslängd kommer att behöva följas under många år och genom flera generationer.
Förhoppningen är att framtidens Cavalier fortfarande ska se ut och bete sig som den glada, sportiga och vänliga sällskapshund som gjort rasen älskad – men med bredare genetisk variation och lägre risk för MMVD och SM.
Klubben vill också se en större förändring inom hundaveln i stort. Populationsgenetik och funktion behöver få större betydelse även i raser som framför allt hålls som sällskaps- och utställningshundar.
På längre sikt hoppas Cavaliersällskapet att fler stamböcker kan öppnas när en ras behöver nya genetiska egenskaper. Historiskt byggdes hundraser genom att uppfödare tog in hundar som kunde bidra med de egenskaper som saknades. Klubben vill se ett modernare återvändande till den principen – men under kontrollerade former och med dagens möjligheter till hälsoundersökningar, registrering och genetisk analys.
Målet är inte att skapa en annan hund.
Målet är att nästa generation ska kunna möta samma vänliga Cavalier – men ge den bättre möjligheter till ett långt och friskt liv.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Vill du lära dig mer om Cavalieren?
Är du nyfiken på Cavalier King Charles Spaniels egenskaper, historia och behov? I Hundnytts stora hundrasdatabas hittar du mer information om rasen och vad man bör tänka på innan ett valpköp.
- Läs mer om Cavalier King Charles Spaniel i Hundnytts hundrasdatabas ➞
- Läs mer om Cavaliersällskapets inkorsningsprojekt ➞
