Emil Lindberg
I flera decennier har ett märkligt och plågsamt tillstånd hos Dalmatiner förbryllat både uppfödare och veterinärer. Valpar som utvecklade korta, snedställda ben fick allt svårare att röra sig – ofta i kombination med smärta och nedsatt livskvalitet. Misstankarna har länge pekat mot en genetisk orsak, men svaret har varit utom räckhåll.
Nu har svenska forskare till slut lyckats lösa mysteriet. Lösningen visade sig ligga gömd i ett prov som legat bortglömt i en universitetsfrys i över 30 år.
- 1 En ärftlig form av dvärgväxt hos Dalmatiner har förbryllat forskare i årtionden.
- 2 Sjukdomen ger kobent gång, rörelsesvårigheter och ibland smärta.
- 3 Lösningen började med över 30 år gamla blodprover som hittades i en frys.
- 4 Svenska forskare kunde identifiera den exakta genvarianten bakom tillståndet.
- 5 Med ett dna-test kan sjukdomen nu undvikas helt i avel.
Ett gammalt prov väckte nytt liv i forskningen
Upptäckten tog sin början med ett oväntat samtal från en hunduppfödare, som undrade hur det gått med analysen av några blodprover från Dalmatiner med dvärgväxt. För forskarna vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, krävdes först ett visst detektivarbete – proverna visade sig nämligen vara inskickade redan på 1990-talet.
Efter efterforskningar hittades rören längst ner i en av universitetets frysar. Trots sin ålder var proverna fortfarande användbara och blev starten på en vetenskaplig resa tillbaka i tiden.
En smärtsam sjukdom med tydliga symtom
Dvärgväxten hos Dalmatiner yttrar sig genom kraftigt förkortade ben och en tydligt kobent gång. Många drabbade hundar får svårt att röra sig normalt, och i flera fall leder tillståndet till kronisk smärta.
Forskarna kunde tidigt konstatera att blodproverna bar på en mutation i en specifik gen, men informationen om vilka hundar proverna kom ifrån var bristfällig. Endast enkla märkningar gav en ledtråd om att de hörde till Dalmatiner med dvärgväxt.
VHS-band och röntgenbilder blev avgörande
För att förstå sambandet krävdes mer än laboratorieanalyser. Genom kontakter med släktingar till de ursprungliga uppfödarna hittades gamla VHS-filmer som visade valpkullen i fråga. På filmerna gick det tydligt att se hur valparnas rörelsemönster försämrades över tid.
Vidare efterforskningar ledde till gamla veterinärjournaler, röntgenbilder och kompletterande prover – inte bara från Sverige, utan även från andra delar av Europa. Tillsammans gav materialet forskarna det pussel de behövde.
Genvarianten som förändrar allt
Hösten 2025 kunde forskargruppen publicera en vetenskaplig studie som slutligen slog fast vilken genvariant som orsakar dvärgväxten hos Dalmatiner. Anlaget visade sig vara recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna måste bära på mutationen för att en valp ska drabbas.
Detta innebär också att sjukdomen i praktiken nu kan förebyggas helt, tack vare ett tillgängligt DNA-test.
En lättnad för uppfödare – och för framtidens hundar
För många uppfödare är upptäckten ett efterlängtat genombrott. Under årens lopp har valpar fötts med tillståndet utan att någon säkert kunnat förklara varför. Med ett tillförlitligt gentest kan avel nu planeras så att risken elimineras.
Även om alla hundar med dvärgväxt inte utvecklar svår smärta, innebär tillståndet för många ett liv med begränsad rörlighet. Att kunna förebygga detta ses därför som ett stort steg framåt för rasens hälsa.
Kan även hjälpa människor i framtiden
Forskningen har dessutom en bredare betydelse. Mutationer i samma gen förekommer även hos människor, där de kopplats till ovanliga skelettsjukdomar. I dagsläget finns bara ett tiotal kända fall globalt.
Studien visar hur långsiktigt bevarade prover, i kombination med modern genetik och ihärdigt detektivarbete, kan ge svar som gynnar både djur och människor – även flera decennier efter att frågan först ställdes.
Visst är forskning mäktigt ändå?
