Emil Lindberg
Har du någon gång pratat med din hund – men egentligen riktat orden till någon annan i rummet? Du är långt ifrån ensam.
Forskning om kommunikationen inom familjer visar att hundar kan få en oväntat viktig roll i våra relationer. Genom att låta hunden ”prata” kan vi framföra kritik, visa irritation eller säga något känsligt utan att behöva konfrontera en annan person direkt.
Hunden blir helt enkelt en sorts mellanhand i familjens kommunikation.
När hunden får säga det obekväma
Tänk dig att någon i familjen återigen har glömt att plocka undan efter sig.
I stället för att säga: ”Kan du städa upp efter dig?” kanske hundägaren vänder sig till hunden:
”Oj, vad stökigt de har gjort för dig här.”
Personen som egentligen är mottagare av budskapet förstår sannolikt precis vad som menas. Skillnaden är att kritiken inte uttalas direkt.
Den amerikanska sociolingvisten Deborah Tannen, professor vid Georgetown University, har studerat just den här typen av kommunikation inom familjer.
Fenomenet brukar beskrivas som ventriloquizing, ungefär ”buktaleri”. Det innebär att en person tillskriver hunden ord och åsikter som egentligen kommer från personen själv.
Hunden kan avväpna en konflikt
Att tala genom hunden kan fylla flera funktioner.
Det kan exempelvis göra det lättare att framföra något som annars riskerar att skapa irritation. När kommentaren levereras som om den vore hundens kan den uppfattas som mindre konfrontativ.
Humor spelar också en viktig roll.
En syrlig kommentar från ens partner kan uppfattas som kritik. Samma budskap framfört med hunden som påhittad avsändare kan i stället få båda att skratta.
Det betyder förstås inte att hunden faktiskt har tagit ställning i frågan. Det är vi människor som ger den en röst.
Vi skapar personligheter åt våra hundar
Många hundägare nöjer sig inte heller med att prata med hunden. Vi pratar som hunden.
Efter en tid tillsammans får hunden kanske en egen påhittad röst, särskilda uttryck och bestämda åsikter.
Hunden kan ”tycka” att husse arbetar för mycket, att matte borde dela med sig av maten eller att familjen absolut borde gå ut på ytterligare en promenad.
Ofta bygger den påhittade personligheten på hur vi själva uppfattar hunden. En matglad hund får kanske ständigt kommentera middagen, medan en promenadälskande hund ”kräver” att familjen ska gå ut.
Men ibland använder vi också hundens påhittade åsikter för att uttrycka våra egna.
Hundar är skickliga på att läsa oss
Det speciella samspelet mellan hund och människa gör förmodligen beteendet ännu mer naturligt.
Hundar är mycket uppmärksamma på mänskliga signaler. Forskning har visat att de kan använda bland annat kroppsspråk, blickar, gester och tonfall för att tolka vad människor vill.
De behöver alltså inte förstå hela vårt resonemang för att reagera på att något händer.
När en människa plötsligt börjar prata med hunden mitt under ett samtal kan hunden exempelvis reagera genom att titta upp, söka ögonkontakt eller komma närmare. För människorna i rummet kan det nästan se ut som att hunden deltar i diskussionen.
Relationen mellan hund och människa har dessutom en biologisk dimension. Studier har visat att positiv kontakt och ögonkontakt mellan hundar och deras ägare kan kopplas till ökade nivåer av oxytocin, ett hormon som bland annat förknippas med social anknytning.
Hunden får flera roller i familjen
Tannens forskning visar samtidigt att hundens funktion i familjens kommunikation inte bara handlar om kritik.
Att tala genom hunden kan användas för att visa tillgivenhet, skämta eller skapa gemenskap.
Någon som tycker att partnern varit borta för mycket kan exempelvis låta hunden ”klaga” över hur mycket den har saknat personen. På så sätt kan ett känslomässigt budskap framföras utan att den som talar behöver göra sig lika sårbar.
Hunden kan därmed bli något av en social brygga mellan familjemedlemmar.
Och det är kanske en förklaring till varför den här typen av samtal känns så självklar för många hundägare.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Det vi säger till hunden kan avslöja något om oss
När vi sätter ord i hundens mun är det alltså inte nödvändigtvis hundens tankar vi uttrycker.
Ibland är det våra egna.
Det kan handla om något så trivialt som vem som glömde fylla matskålen, men också om saknad, stress, irritation eller behovet av mer tid tillsammans.
Hunden blir en mottagare som inte argumenterar emot och samtidigt en figur som familjen gemensamt känner och har en relation till.
Nästa gång hunden plötsligt får en bestämd åsikt om vem som borde tömma diskmaskinen kan det därför vara värt att fundera över vem som egentligen talar.
Förmodligen är det inte hunden.
