Emil Lindberg
Omkring 7 000 hundar i Agrias försäkringsbestånd drabbas varje år av någon form av cancer. Trots att en tidig upptäckt kan påverka både behandlingsmöjligheterna och prognosen känner färre än hälften av hundägarna regelbundet igenom sina hundar efter knölar och andra förändringar.
Färre än hälften kontrollerar hunden varje månad
Knölar på en hund kan vara svåra att upptäcka, särskilt hos raser med tjock eller lång päls. Enligt en Novusundersökning som genomförts på initiativ av Agria uppger 47 procent av hundägarna att de minst en gång i månaden känner efter knölar och förändringar på hundens kropp, uppger Agria i ett pressmeddelande.
Undersökningen bygger på sammanlagt 5 710 intervjuer med svenska hund- och kattägare.
Att regelbundet känna igenom hunden gör det lättare att upptäcka nytillkomna knölar eller förändringar i sådant som redan funnits en tid.
– Jag vill uppmuntra alla hundägare att känna igenom sin hund regelbundet. Det kan vara bråttom att få en veterinärbedömning och sätta in rätt behandling om det visar sig vara en elakartad tumör, säger Lotta Möller Koivisto, chefsveterinär på Agria.
En knöl behöver inte vara cancer. Den kan exempelvis bestå av fettvävnad, en cysta eller en annan godartad förändring. Samtidigt går det sällan att avgöra vad en knöl är genom att enbart titta eller känna på den. Därför bör nya, växande eller förändrade knölar alltid bedömas av veterinär.
Ålder och arvsanlag påverkar risken
Risken för tumörsjukdom ökar generellt när hunden blir äldre. Även genetiska faktorer spelar in, vilket innebär att vissa hundraser och släktlinjer kan vara mer utsatta än andra.
Hundägarens möjligheter att helt förebygga cancer är begränsade. Att hålla hunden i ett lämpligt hull och vara uppmärksam på kroppsliga förändringar är däremot viktiga delar av den förebyggande hälsokontrollen.
Vilken behandling som blir aktuell beror bland annat på tumörens typ, placering och om den har spridit sig. Operation är en vanlig behandling, men även läkemedel och strålbehandling kan förekomma.
Hudtumörer är vanligast
Hudtumörer är den vanligaste tumörtypen hos hundar och kan uppträda som knölar, förtjockningar eller andra förändringar i eller under huden.
Många hudknölar är godartade, exempelvis fettknölar, men det förekommer också elakartade tumörer som mastcellstumörer och melanom.
Kontakta veterinär om hunden får en ny knöl eller om en befintlig förändring börjar växa, ändrar form eller färg, blir sårig, blöder eller verkar besvära hunden.
Juvertumörer drabbar framför allt äldre tikar
Hos tikar är juvertumörer den vanligaste tumörformen. De förekommer särskilt hos äldre och okastrerade tikar och känns ofta som en eller flera knölar eller förhårdnader längs juverraden.
Tumörerna kan vara både godartade och elakartade. Eftersom elakartade juvertumörer kan sprida sig till andra delar av kroppen bör en förändring i juvret undersökas så snart som möjligt.
Det är klokt att försiktigt känna längs hela juverraden, från området bakom frambenen till ljumskarna, när hunden ligger avslappnad.
Förändringar i munnen kan vara lätta att missa
Tumörer i munhålan kan uppstå i exempelvis tandköttet, tungan, läpparna eller gommen. De upptäcks inte alltid som en tydlig knöl.
Varningssignaler kan i stället vara:
- Ovanligt dålig andedräkt
- Blödningar eller sår i munnen
- Svårigheter att tugga eller svälja
- Svullnad kring munnen eller käken
- Att hunden tappar mat eller plötsligt äter sämre
Sådana symtom kan även ha andra orsaker, exempelvis tandproblem, men bör alltid tas på allvar och undersökas.
Mjälttumörer kan ge plötsliga symtom
Tumörer i mjälten förekommer framför allt hos äldre hundar och kan vara svåra att upptäcka innan de har blivit stora eller börjat blöda.
En aggressiv form är hemangiosarkom, som utvecklas i blodkärlen. Om en sådan tumör brister kan hunden drabbas av en allvarlig inre blödning.
Trötthet, bleka slemhinnor, svullen buk, viktminskning och nedsatt ork kan vara tecken på problem. Om hunden plötsligt blir mycket svag eller kollapsar ska veterinär kontaktas akut.
Testikeltumörer är ofta möjliga att behandla
Testikeltumörer drabbar främst äldre, okastrerade hanhundar. En testikel kan bli större, hårdare eller få en annan form än den andra.
Vissa tumörer producerar hormoner och kan därför även orsaka förändringar i hundens päls, hud, kropp eller beteende.
Testikeltumörer är ofta behandlingsbara, särskilt när de upptäcks innan de har hunnit sprida sig. Även här bör alla nytillkomna förändringar bedömas av veterinär.
Alla hundraser kan drabbas
Alla hundar kan utveckla tumörer, men enligt Agrias försäkringsdata har vissa raser haft lägre risk än hundbeståndet i stort.
Bland exemplen finns Yorkshireterrier, Tax, Tysk Jaktterrier, Västgötaspets, Shetland Sheepdog, Shiba, Norwichterrier, Malteser, Kromfohrländer och Borzoi.
En lägre statistisk risk innebär dock inte att den enskilda hunden är skyddad. Ålder, arvsanlag och individuella faktorer har fortfarande betydelse.
Gör kontrollen till en enkel vana
En genomgång av hundens kropp behöver inte ta lång tid. Känn metodiskt över huvud, hals, ben, tassar, bröstkorg, mage, juver eller testiklar och området kring svansen.
Skriv gärna upp var en knöl sitter och fotografera den tillsammans med ett mått, så blir det lättare att upptäcka en förändring. Men vänta inte på att den ska växa innan du kontaktar veterinär.
Ju tidigare en misstänkt förändring undersöks, desto snabbare kan hunden få rätt diagnos och eventuell behandling.
