Sofie Lindgren
En blandrashund beskrivs ofta som ett friskare val än en renrasig hund. Men stora studier ger inget stöd för att blandraser generellt har bättre hälsa. Vilka sjukdomar hunden riskerar att få beror bland annat på dess arv, kropp och föräldradjur.
”Blandrashundar är friskare.” Det är ett påstående som många blivande hundägare har hört. Tanken är lätt att förstå: om man blandar två raser borde valparna slippa de hälsoproblem som finns inom respektive ras.
Ibland kan en korsning minska risken för en viss ärftlig sjukdom. Men det betyder inte att blandrasvalpar automatiskt blir friskare hundar. Forskningen visar en mer sammansatt bild.
Över 27 000 hundar ingick i amerikansk studie
Forskare inom det amerikanska Dog Aging Project analyserade uppgifter om 27 541 hundar, ungefär hälften renrasiga och hälften blandraser. Ägarna fick ange vilka medicinska problem deras hundar hade haft.
För 26 av de 53 tillstånd som forskarna jämförde fanns ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan grupperna. Fjorton tillstånd rapporterades oftare hos renrasiga hundar och tretton oftare hos blandraser.
Andelen hundar utan något rapporterat medicinskt problem var 22,3 procent bland de renrasiga och 20,7 procent bland blandraserna. Skillnaden var liten, men resultatet gav inget stöd för att blandraserna som grupp var friskare.
Forskarna betonar samtidigt att enskilda raser kan ha förhöjd risk för specifika problem. Studien, som har publicerats i sin helhet på Frontiers, byggde dessutom på ägarnas egna uppgifter, inte på en genomgång av varje hunds journal.
Samma mönster hos populära pudelkorsningar
En brittisk studie från Royal Veterinary College (publicerad på PLOS One) undersökte hälsan hos 9 402 hundar. Forskarna jämförde Cavapoo, Cockerpoo och Labradoodle med de renrasiga hundar som används för att skapa korsningarna.
I 86,6 procent av 342 jämförelser fann forskarna ingen statistiskt säkerställd skillnad i risken för de undersökta hälsoproblemen. Korsningarna hade högre risk i ungefär lika många jämförelser som de hade lägre risk.
Resultatet talar alltså emot idén att just dessa populära blandningar får en tydlig hälsovinst bara genom att vara korsningar. Studien omfattade dock hundar upp till fem års ålder. Den säger inte hur skillnaderna kan se ut när hundarna blir äldre, och resultaten kan inte utan vidare föras över till alla blandraser.
Blandraser kan också ärva sjukdomsanlag
En annan studie, publicerad på PLOS Genetics, visar varför frågan inte kan avgöras enbart genom att räkna sjukdomsdiagnoser. Forskare analyserade genetiska varianter kopplade till ärftliga sjukdomar hos över 100 000 hundar.
Blandraser bar oftare på minst en av nio undersökta recessiva sjukdomsvarianter. Renrasiga hundar hade däremot oftare två kopior av samma variant, vilket kan innebära betydligt högre risk för den sjukdom som varianten är kopplad till.
Det är en verklig möjlig fördel med genetisk variation: om två föräldrar inte bär på samma recessiva sjukdomsanlag minskar risken att valpen ärver två kopior. Men en blandrashund kan fortfarande bära på anlag och i vissa fall själv drabbas av en ärftlig sjukdom. Genetiska testresultat är heller inte samma sak som ett mått på hundens samlade hälsa.
Risken beror på vilken sjukdom man undersöker
Det framgick också av en tidigare studie vid University of California, Davis. Forskarna granskade 24 ärftliga sjukdomar hos hundar som fått veterinärvård. Tretton förekom ungefär lika ofta hos renrasiga hundar som hos blandraser. Tio var vanligare hos renrasiga hundar och en var vanligare hos blandraser.
Med andra ord kan en renrasig hund ha högre risk för ett visst tillstånd, medan rasbakgrunden spelar mindre roll för ett annat. Att slå ihop alla sjukdomar till frågan ”vilken grupp är friskast?” döljer sådana skillnader. Studien finns att läsa på PubMed.
Vad ska en valpköpare titta på?
För den som funderar på att köpa hund är frågan därför mer konkret än om valpen är renrasig eller blandras: Vad vet man om föräldradjurens hälsa och om riskerna bakom just den här valpen?
Be uppfödaren berätta vilka hälsoundersökningar som gjorts, vilka sjukdomar som förekommer i föräldrarnas släkter och varför just de två hundarna har parats. Det gäller även om föräldrarna tillhör olika raser. Svenska Kennelklubben påpekar att friska föräldradjur inte ger någon garanti för en frisk valp, men att kunskap om föräldrarna ger ett bättre underlag än att inte känna till deras hälsa alls.
Slutsatsen är inte att blandrashundar är sjuka eller att renrasiga hundar alltid är friska. Myten är att själva blandningen skulle vara en hälsogaranti. En genomtänkt korsning kan minska vissa risker. En ogenomtänkt parning kan föra vidare hälsoproblem, oavsett vad valparna kallas.
