Emil Lindberg
Gråa hår runt nosen och ett lugnare tempo brukar avslöja att hunden börjar bli gammal. Men forskare vill kunna upptäcka åldrandet långt tidigare. Nu letar de efter biologiska markörer som kan visa hur snabbt en hund faktiskt åldras – och kanske även avslöja risken för framtida sjukdomar.
Att säga hur gammal en hund är låter enkelt. Det är bara att räkna antalet år sedan den föddes.
Men två hundar som båda är åtta år gamla behöver inte vara lika gamla rent biologiskt. Den ena kan fortfarande vara pigg och frisk medan den andra redan har börjat utveckla flera åldersrelaterade problem.
Därför försöker forskare nu hitta bättre sätt att mäta hundars biologiska ålder, rapporterar Wall Street Journal.
I stället för att vänta på synliga tecken på åldrande hoppas forskarna kunna upptäcka förändringarna betydligt tidigare.
Blodet kan avslöja hur hunden åldras
Ett av de stora forskningsområdena handlar om så kallade biomarkörer – mätbara biologiska egenskaper som kan ge ledtrådar om vad som händer inne i kroppen.
Genom bland annat blodprover, genetiska analyser och omfattande hälsodata försöker forskare identifiera markörer som kan kopplas till åldrande, sjukdomsrisk och livslängd.
Tidigare i år presenterades exempelvis forskning baserad på data från 7 627 hundar inom Dog Aging Project. Hos 976 av hundarna analyserades dessutom 159 olika ämnen och kliniska markörer i blodet.
Forskarna identifierade flera blodvärden som hade samband med hundarnas livslängd och risk att dö. Bland annat var vissa markörer vanligare hos kortlivade hundraser, medan andra förekom oftare hos långlivade raser.
Resultaten stärker förhoppningen om att blodprov i framtiden skulle kunna ge betydligt mer information om en hunds åldrande än vad födelsedatumet gör.
Vill upptäcka problemen innan hunden blir sjuk
Målet är inte bara att kunna sätta en siffra på hundens biologiska ålder.
Om veterinärer kan upptäcka att en hund åldras ovanligt snabbt skulle det på sikt kunna göra det möjligt att sätta in åtgärder innan tydliga sjukdomssymtom uppstår.
Det innebär ett annat sätt att se på åldrande. I stället för att vänta tills hunden får grå nos, blir stel eller börjar röra sig långsammare vill forskarna kunna se förändringar inne i kroppen långt tidigare.
Forskningen skulle också kunna hjälpa till att identifiera vilka hundar som löper större risk att drabbas av vissa åldersrelaterade sjukdomar.
Tusentals hundar hjälper forskarna
Ett av världens största projekt på området är Dog Aging Project i USA.
Projektet följer hundar av olika raser, storlekar och åldrar för att förstå vilka genetiska, miljömässiga och biologiska faktorer som påverkar ett friskt åldrande.
Forskarna samlar bland annat information om hundarnas hälsa och livsstil och studerar biologiska prover över tid.
Det finns en särskild anledning till att hundar är intressanta inom åldrandeforskningen. De lever tillsammans med människor och utsätts för många av samma miljöfaktorer, samtidigt som deras liv är betydligt kortare.
Förändringar som hos människor kan ta flera decennier att studera kan därför följas under betydligt kortare tid hos hundar.
Testar läkemedel som kan bromsa åldrandet
Forskningen går dessutom ett steg längre.
Det räcker inte längre för vissa forskare att kunna mäta hur snabbt hundar åldras – de vill undersöka om processen faktiskt går att påverka.
Inom Dog Aging Project studeras bland annat läkemedlet rapamycin, som tidigare har visat sig kunna förlänga livet hos möss.
Forskarna undersöker om läkemedlet kan påverka hundars livslängd och framför allt deras så kallade healthspan – den del av livet då hunden fortfarande är frisk och har god livskvalitet.
Även bioteknikföretag arbetar med läkemedel som är tänkta att påverka biologiska processer kopplade till hundars åldrande.
Det betyder dock inte att det i dag finns någon etablerad behandling som kan stoppa eller vända hundars åldrande.
Storleken spelar stor roll
Hundar är dessutom särskilt intressanta eftersom skillnaderna i livslängd mellan olika raser kan vara stora.
Generellt lever små hundar betydligt längre än mycket stora hundar. En liten hund kan leva långt upp i tonåren medan vissa jättelika raser har en betydligt kortare förväntad livslängd.
Forskare försöker därför förstå vilka biologiska mekanismer som ligger bakom skillnaderna.
En av de processer som studeras är kopplad till hormonet IGF-1, som bland annat påverkar kroppens tillväxt. Nivåerna och signaleringen kring hormonet har kopplats till kroppsstorlek och livslängd hos hundar.
Men den senaste forskningen visar samtidigt att hundars åldrande är betydligt mer komplicerat än en enda gen eller ett enda hormon.
Hjärnan åldras också
Det är inte bara hundens kropp som förändras med åren.
Äldre hundar kan drabbas av kognitiv svikt, ibland kallad canine cognitive dysfunction syndrome, CCDS. Tillståndet har vissa likheter med demenssjukdomar hos människor och kan bland annat påverka hundens minne, beteende och sömn.
Forskare försöker därför även hitta biologiska markörer som kan avslöja kognitiv försämring.
En aktuell forskningsgenomgång av 38 studier visar att flera möjliga markörer har identifierats i bland annat blod och hjärnavbildningar. Ännu finns dock ingen fullt validerad biomarkör som ensam kan diagnostisera tillståndet hos en levande hund.
Även här är förhoppningen att problemen i framtiden ska kunna upptäckas tidigare.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Målet är fler friska år – inte bara ett längre liv
Den stora ambitionen inom forskningen är alltså inte nödvändigtvis att hundar ska bli extremt gamla.
I stället handlar mycket av arbetet om att förlänga den period då hunden fortfarande är frisk, aktiv och har en god livskvalitet.
Om forskarna lyckas utveckla tillförlitliga tester för biologiskt åldrande skulle veterinärer i framtiden kunna få ett helt nytt verktyg.
Ett blodprov eller annat test skulle då potentiellt kunna visa att en hund åldras snabbare än förväntat – långt innan ägaren själv märker några tydliga förändringar.
Och om forskningen samtidigt lyckas identifiera vilka faktorer som faktiskt går att påverka kan framtidens veterinärbesök handla lika mycket om att bromsa åldrandets konsekvenser innan de uppstår som att behandla dem när hunden redan blivit sjuk.
Det är fortfarande en bit kvar dit. Men synen på hundens åldrande håller på att förändras – från något som bara kan observeras till en biologisk process som forskarna försöker mäta, förstå och kanske en dag till och med påverka.
