Emil Lindberg
Att umgås med en terapihund kan betyda mer än en stunds avkoppling. I en ny studie med 676 universitetsstudenter framträder hundarna även som en möjlig social brygga – som kan göra det lättare för människor att börja prata med varandra.
Att hundar kan bidra med lugn och välbefinnande är något som tidigare forskning har undersökt. Men forskare vid University of British Columbia Okanagan i Kanada ville den här gången ta reda på något annat:
Vad är det egentligen som gör ett möte med en terapihund meningsfullt för studenten?
För att undersöka det studerade forskarna svar från 676 universitetsstudenter, varav de flesta gick sitt första år på universitetet.
Studenterna hade deltagit i universitetets drop-in-program med terapihundar och fick med egna ord beskriva vad som hade gjort besöket meningsfullt.
Resultatet visar att hundarnas betydelse kan sträcka sig längre än själva kontakten mellan människa och hund.
Hundarna stod i centrum
Inte helt oväntat var det framför allt hundarna själva som studenterna lyfte fram.
Nästan en tredjedel av deltagarna pekade på hundarnas egenskaper och temperament som det som framför allt gjorde besöket betydelsefullt.
Det kunde handla om hundarnas vänlighet och accepterande sätt, men också om den enkla möjligheten att få tillbringa en stund tillsammans med ett djur.
För studenter som flyttat hemifrån för att studera kan ett sådant möte dessutom innebära en chans att få den närhet till hundar som de tidigare varit vana vid hemma.
Men när forskarna gick igenom svaren dök även något annat upp.
Terapihunden blev en social brygga
Omkring 15 procent av studenterna uppgav att en känsla av kontakt och gemenskap var en betydelsefull del av upplevelsen.
Ofta handlade det om kontakten med själva hunden.
Men deltagarna berättade även om möten med hundförarna, volontärerna och andra studenter som befann sig i rummet.
Terapihunden tycktes helt enkelt kunna ge människor något naturligt att samlas kring.
Flera studenter beskrev situationen som ett avslappnat och kravlöst sätt att börja prata med andra människor.
Forskarna beskriver därför hundarna som en möjlig social katalysator – något som kan göra det lättare för människor att komma i kontakt med varandra.
Studenterna kände sig lugnare
Även studenternas humör återkom i svaren.
Nästan 11 procent uppgav att det meningsfulla med besöket framför allt handlade om hur de mådde efteråt.
Många beskrev att de blev lugnare, medan andra uppgav att de kände sig gladare eller mer tröstade.
Det ligger i linje med tidigare forskning som har pekat på positiva effekter av hundassisterade insatser för studenter.
Den nya studien fokuserade däremot inte i första hand på att mäta stressnivåer före och efter besöket. Forskarna ville istället förstå vilka delar av själva upplevelsen studenterna uppfattade som betydelsefulla.
Kan användas i studenthälsan
Resultaten skulle enligt forskarna kunna få praktisk betydelse för hur terapihundar används på universitet.
Ett exempel som forskarna lyfter är studenthälsa och samtalsgrupper.
Att ha en terapihund närvarande skulle potentiellt kunna göra situationen mindre formell och hjälpa deltagarna att komma igång med samtal och skapa kontakt med varandra.
John-Tyler Binfet, professor vid Okanagan School of Education och ansvarig för universitetets hundprogram B.A.R.K., menar att hundarnas lugnande närvaro kan påverka studenternas känslomässiga tillstånd samtidigt som hunden ger människor ett naturligt samtalsämne.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
676 studenter deltog
Studien omfattade 676 studenter, huvudsakligen förstaårsstudenter, som deltagit i universitetets drop-in-verksamhet med terapihundar.
Forskarna valde medvetet att ställa en öppen fråga om vad som gjorde besöket meningsfullt. Studenterna fick alltså själva formulera sina svar istället för att välja mellan på förhand bestämda alternativ.
Det ger en intressant bild av hur deltagarna själva upplevde mötena, men innebär samtidigt att resultaten bör tolkas utifrån studiens upplägg.
Studien visar exempelvis inte att terapihundar automatiskt gör människor mer sociala eller att samma resultat skulle uppstå i alla studentgrupper.
Däremot pekar studenternas egna berättelser på att hundarna kan fylla flera roller samtidigt.
De kan erbjuda närhet och lugn – men också bli den gemensamma nämnaren som får två människor som aldrig tidigare träffats att börja prata med varandra.
