Emil Lindberg
Människans avel av hundar tycks inte bara ha förändrat deras utseende och beteende. Forskning visar att även själva hjärnan skiljer sig mellan moderna hundraser och hundar med mer ursprungliga egenskaper.
Vi människor har under lång tid avlat hundar för allt från jakt och vallning till sällskap och olika arbetsuppgifter. Under de senaste århundradena har aveln dessutom blivit allt mer intensiv och specialiserad.
Men människans påverkan kan gå betydligt djupare än hängande öron, kortare nosar och olika beteenden.
Forskare från bland annat Harvard University, Stony Brook University och University of Pennsylvania har undersökt hjärnorna hos 85 hundar. Resultaten pekar på tydliga skillnader mellan moderna hundraser och hundar från äldre, mer ursprungliga utvecklingslinjer.
Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften The Journal of Neuroscience.
Undersökte hjärnan hos 85 hundar
Totalt ingick 85 hundar i undersökningen. Av dessa tillhörde 72 moderna hundraser medan 13 klassificerades som så kallade premoderna hundar.
Till den senare gruppen räknades hundar från äldre raser och populationer som utsatts för mindre intensiv modern avel. Bland hundarna fanns exempelvis Shiba, Saluki, Samojedhund, Siberian Husky och den ovanliga Nya Guineas Sjungande Hund.
Bland de moderna hundarna fanns bland annat Labrador Retriever, Border Collie och Schäfer.
Forskarna använde magnetkameraundersökningar, MRI, för att studera hundarnas hjärnor och jämföra mängden grå hjärnsubstans i olika områden.
För 61 av hundarna hade forskarna dessutom tillgång till ägarnas bedömningar av hundarnas beteende genom det standardiserade frågeformuläret C-BARQ.
Större hjärnbark hos moderna hundar
När forskarna jämförde grupperna hittade de tydliga skillnader.
De moderna hundraserna hade en mer utvecklad hjärnbark i flera delar av hjärnan. Skillnaderna omfattade bland annat områden som är involverade i mer avancerad bearbetning av information, planering, inlärning och flexibelt beteende.
Samtidigt var flera områden djupare inne i hjärnan mindre hos de moderna hundarna. Den tydligaste skillnaden syntes i amygdala – ett område som bland annat spelar en viktig roll för rädsla och hur djur reagerar på hot.
Resultaten går därmed delvis emot den gamla föreställningen att domesticering generellt leder till mindre hjärnor och minskad kognitiv förmåga.
I stället tyder resultaten på att senare och mer intensiv avel kan ha förändrat olika delar av hundens hjärna på olika sätt.
Större hjärnbark kopplades till träningsbarhet
Forskarna hittade dessutom ett intressant samband mellan hundarnas hjärnor och deras beteende.
Hundar med större expansion av hjärnbarken bedömdes som mer träningsbara. De moderna hundarna fick också generellt högre resultat för träningsbarhet än de premoderna hundarna.
Särskilt tydligt var sambandet hos hundar som avlats för olika arbetsuppgifter.
Forskarna tror att människans selektiva avel kan ha gynnat hundar som varit särskilt bra på att lära sig nya saker, anpassa sitt beteende och samarbeta nära med människor.
Det skulle i sin tur kunna ha bidragit till förändringar i hjärnan under relativt kort evolutionär tid.
Amygdala kopplades till rädsla
Det omvända sambandet syntes när forskarna tittade på amygdala.
En större amygdala var kopplad till högre nivåer av rädsla enligt hundägarnas svar. Sambandet syntes både för generell rädsla och för rädsla riktad mot främmande människor, andra hundar och olika situationer i omgivningen.
De premoderna hundarna hade generellt större amygdala än de moderna hundraserna.
En möjlig förklaring är att människan under aveln omedvetet eller medvetet har valt hundar som varit mindre benägna att reagera med rädsla och flykt.
För en hund som ska leva tätt tillsammans med människor – eller utföra komplicerade arbetsuppgifter – kan egenskaper som samarbetsvilja, flexibilitet och lägre rädsla ha varit en stor fördel.
Kan ha skett på bara några hundra år
En särskilt intressant del av resultaten är hur snabbt förändringarna kan ha uppstått.
Många av dagens moderna hundraser har formats genom intensiv och organiserad avel framför allt under de senaste cirka 200 åren.
Forskarna menar därför att resultaten visar hur snabbt selektiv avel potentiellt kan påverka både hjärnans uppbyggnad och hundarnas beteende.
Det betyder däremot inte att forskarna kan visa exakt hur hundens hjärna såg ut under den tidiga domesticeringen.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Forskarna varnar för en viktig begränsning
De så kallade premoderna hundarna i studien ska nämligen inte betraktas som levande kopior av de första tamhundarna.
Den ursprungliga population som dagens hundar härstammar från finns inte längre, och forskarna har inte kunnat jämföra dagens hundar med hjärnor från hundar som levde för tusentals år sedan.
Dessutom ingick bara 13 premoderna hundar och långt ifrån alla hundraser och utvecklingslinjer fanns representerade.
Forskarna påpekar också att erfarenhet kan ha påverkat vissa resultat. Flera av de moderna hundarna hade exempelvis tränats som arbetande hundar, och hjärnan kan förändras även genom inlärning och erfarenheter.
Resultaten visar därför inte att en viss typ av avel automatiskt skapar en viss sorts hjärna.
Däremot ger studien stöd för något fascinerande: när människan under generation efter generation har valt vilka hundar som ska föra sina egenskaper vidare kan vi samtidigt ha varit med och format själva hjärnan hos vår närmaste fyrbenta följeslagare.
