Emil Lindberg
En möjlig ny behandling mot artros hos hundar har gett lovande resultat i försök på möss. Forskarna hoppas att metoden på sikt ska kunna bromsa själva sjukdomen – i stället för att enbart lindra smärta och andra symtom.
Artros är en vanlig ledsjukdom som drabbar både människor och djur. Hos hundar kan sjukdomen bland annat orsaka smärta, stelhet, hälta och minskad vilja att röra sig.
Dagens behandling kan göra stor skillnad för den drabbade hunden, men består framför allt av smärtlindring, viktkontroll, anpassad motion och rehabilitering.
Nu har forskare identifierat en möjlig väg mot en behandling som i stället skulle kunna påverka de processer som driver sjukdomen framåt.
Resultaten beskrivs som mycket lovande – men forskningen befinner sig fortfarande i ett tidigt skede och behandlingen har ännu inte testats på hundar.
Identifierade en möjlig måltavla
Bakom studien står forskare från bland annat Royal Veterinary College, University of Oxford, Middlesex University och Institute of Cancer Research i Storbritannien.
Forskarna riktade in sig på två närbesläktade proteiner som kallas CDK8 och CDK19. Proteinerna är involverade i hur celler styr tillverkningen av andra proteiner och kan påverka flera av de processer som sker vid artros.
En viktig del av sjukdomsutvecklingen är förändringar i broskcellerna, så kallade kondrocyter. Cellerna kan övergå till ett tillstånd som bidrar till att brosket bryts ned, mineraliseras och gradvis förlorar sin normala funktion.
Genom att hämma CDK8 och CDK19 ville forskarna undersöka om dessa skadliga förändringar kunde begränsas.
Studien publicerades den 25 augusti i den vetenskapliga tidskriften Bone Research.
Testades på möss med naturligt utvecklad artros
Forskarna använde möss som spontant utvecklar artros som blir svårare med stigande ålder. Modellen anses på flera sätt efterlikna den primära artros som förekommer hos människor.
Mössen behandlades med en substans som hämmar aktiviteten hos CDK8 och CDK19.
Efter tolv veckors behandling syntes flera positiva förändringar.
De behandlade mössen fick ett jämnare rörelsemönster och klarade löpbandstester bättre än de obehandlade mössen. De hade även lägre halter av artrosrelaterade markörer i blodet och gick inte upp lika mycket i vikt.
Enligt forskarna verkade de behandlade mössen också mer alerta och aktiva, medan mössen i kontrollgruppen rörde sig mindre.
Förändringar syntes även i brosket
När forskarna undersökte knälederna fann de även förändringar i broskets sammansättning.
Behandlingen tycktes främja ämnen som är viktiga för en frisk broskmiljö och minska processer som leder till nedbrytning och mineralisering.
Med hjälp av skiktröntgen kunde forskarna dessutom se att behandlingen begränsade bildandet av mineraliserade strukturer i tillväxtplattan. Sådana förändringar ökade annars med åldern hos mössen och var vanligare i leder med svårare artros.
Resultaten tyder därför på att behandlingen inte enbart påverkade mössens symtom och rörelseförmåga. Den kan även ha förändrat några av de biologiska processer som driver sjukdomen.
Kan bli relevant för flera arter
I laboratorieförsök undersökte forskarna även broskceller från människor och hästar. Hämningen av CDK8 och CDK19 gav då förändringar som pekade mot ökad broskuppbyggnad och minskad nedbrytning.
Det ger visst stöd för att mekanismen kan vara relevant hos fler arter än möss. Några försök på hundar ingick däremot inte i studien.
Forskarna bakom studien anser ändå att resultaten kan få betydelse för framtidens behandling av artros hos både människor och djur.
Scott Roberts vid Royal Veterinary College beskriver upptäckten som särskilt spännande eftersom det i dag saknas godkända läkemedel som på ett tydligt sätt förändrar själva sjukdomsförloppet.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Lång väg innan behandling av hundar
Nästa steg blir att gå vidare från de prekliniska försöken och undersöka om behandlingen även fungerar och är säker hos faktiska patienter.
Det återstår bland annat att fastställa lämplig dosering, möjliga biverkningar och om de positiva resultaten håller i sig under längre tid.
Det är därför för tidigt att säga om – eller när – en behandling som hämmar CDK8 och CDK19 kan bli tillgänglig för hundar med artros.
Studien visar däremot att det kan finnas en ny möjlighet att angripa sjukdomen på djupet. Om resultaten kan bekräftas i kommande studier skulle framtidens behandlingar kunna göra mer än att lindra hundens smärta – de skulle även kunna bromsa själva skadorna i leden.
