Sofie Lindgren
Blåtungevirus har länge förknippats med får och nötkreatur, men ny forskning pekar på att smittan kan ha ett bredare värdspektrum än vad man tidigare trott. En aktuell översiktsartikel från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), framtagen i samarbete med forskare i Pakistan, visar att viruset även kan infektera även både rovdjur och husdjur.
Resultaten väcker uppmärksamhet eftersom blåtunga historiskt sett betraktats som en sjukdom begränsad till idisslare.
- 1 Ny forskning från SLU visar att blåtungevirus inte bara kan drabba idisslare – även hund, katt och rovdjur kan infekteras.
- 2 Blåtunga sprids främst via svidknott och har kopplats till bland annat fosterskador hos nötkreatur i Sverige och Europa.
- 3 De flesta smittade djur får inga symtom – men det finns fall där hundar och lodjur blivit svårt sjuka och dött.
- 4 Smittan tros hos rovdjur främst kunna ske när de äter foster eller moderkaka från infekterade idisslare.
- 5 Forskarna menar att fynden pekar på en mer komplex smittbild än väntat och efterlyser fler studier.
Viruset har observerats hos flera djurarter
I forskningsgenomgången framkommer att blåtungevirus har påvisats hos arter som hund, katt, lodjur och björn. Det innebär inte att dessa djurarter är vanliga värdar, men fynden tyder på att infektion kan förekomma under vissa omständigheter.
Blåtunga sprids främst via svidknott och har under senare år orsakat betydande problem inom lantbruket, bland annat genom fosterskador och missbildningar hos nötkreatur i både Sverige och övriga Europa.
Den nya kunskapssammanställningen breddar bilden av hur viruset kan bete sig i ekosystemet.
De flesta djur blir inte sjuka
Forskarna betonar att majoriteten av de smittade djuren inte utvecklar några tydliga symtom. Samtidigt finns dokumenterade fall där infektionen fått allvarliga konsekvenser.
Både hundar och lodjur har i enstaka rapporter insjuknat svårt och i vissa fall avlidit till följd av infektionen. Dessa fall beskrivs dock som ovanliga.
Det är ännu oklart vilka faktorer som avgör varför vissa djur utvecklar sjukdom medan andra förblir symtomfria.
Smittvägen tros skilja sig från den hos idisslare
Till skillnad från får och nötkreatur, där smittan sprids via blodsugande insekter, misstänks infektion hos rovdjur och husdjur i första hand ske genom födointag.
Enligt forskarna pekar tillgängliga data på att smittan kan överföras när rovdjur äter vävnad från infekterade idisslare, exempelvis foster eller moderkaka.
Denna potentiella smittväg beskrivs som biologiskt rimlig, men behöver studeras vidare för att kunna bekräftas fullt ut.
En mer komplex smittbild än väntat
Fynden i översiktsartikeln tyder på att blåtungevirusets ekologi kan vara mer komplex än vad man tidigare antagit. Forskarna efterlyser därför fortsatt forskning kring virusets spridning och påverkan på olika djurarter.
Kunskapen är viktig inte minst ur ett övervakningsperspektiv, eftersom blåtunga redan är en sjukdom med stor betydelse för djurhållning och livsmedelsproduktion.
Samtidigt understryks att risken för sjukdom hos hundar och katter fortsatt bedöms som låg.
Behov av fler studier
Forskarna framhåller att de nuvarande resultaten främst bygger på en sammanställning av tidigare fallrapporter och vetenskapliga observationer. För att bättre förstå virusets betydelse för rovdjur och sällskapsdjur krävs mer riktade studier.
Den nya genomgången bidrar dock till en bredare förståelse av virusets möjliga spridningsvägar – och belyser hur infektionssjukdomar kan röra sig mellan olika delar av djurvärlden.
- 1 Smittar inte direkt mellan djur på samma sätt som många andra infektioner – spridningen sker främst via insekter.
- 2 Hos idisslare kan sjukdomen ge feber, svullnader och slemhinneskador – men symtombilden varierar.
- 3 Ny forskning tyder på att viruset i vissa fall även kan påvisas hos rovdjur och husdjur, men risken för sjukdom hos hund och katt bedöms som låg.
