Lisa Bergström
En tass mot benet, ett prassel i täcket och en hund som byter sovställning. Det är lätt att misstänka vem som stör nattsömnen. Men en ny studie visar att människans rörelser oftare kom före hundens – och forskarna hittade ingen tydlig försämring av sömnen när hunden delade säng med sin ägare.
Frågan om hunden ska få sova i sängen kan väcka starka åsikter. För vissa är närheten självklar. För andra räcker det att föreställa sig en Husky på huvudkudden för att börja fundera på ett eget sovrum.
Nu har forskare undersökt vad som faktiskt händer under nätterna när människor och hundar delar hem och ibland även säng.
Studien, publicerad i PLOS One den 7 oktober, följde 25 hundägare och deras 38 hundar. Resultaten ger anledning att fundera över om hunden alltid förtjänar skulden för en orolig natt.
Följde hundar och människor under fyra veckors tid
Forskarna använde aktivitetsmätare för att registrera rörelser under ungefär fyra veckor. Människorna bar mätarna på handleden och hundarna på halsbandet.
Deltagarna besvarade också frågor om sina sovvanor och hur de upplevde sin sömn. På så sätt kunde forskarna jämföra mätningarna med hundägarnas egna uppfattningar.
Bakom arbetet finns bland andra Ming Fei Li och Lavania Nagendran, med koppling till University of Toronto.
I universitetets presentation av studien beskriver Nagendran hur även hon själv skulle säga att hennes hund stör sömnen. Resultaten fick henne att fundera över om den upplevelsen alltid stämmer med vad som går att mäta.
Människan rörde sig oftare först
När forskarna jämförde aktiviteten hos hundar och människor såg de att rörelserna ofta följdes åt.
Hos 22 av de 36 hund–människa-par som ingick i rörelseanalysen fanns ett tydligt samband i tiden. Bland dessa par kom människans aktivitet före hundens i tio fall. Hundens aktivitet kom först i fyra fall, medan rörelserna i åtta fall låg inom samma minut.
Det väcker en annan fråga än den hundägare kanske brukar ställa: vem reagerar egentligen på vem?
Resultatet visar dock inte säkert att människan väckte hunden. Att rörelser kommer i en viss ordning räcker inte för att fastställa orsaken.
Upplevd sömn och mätningar gav olika besked
Forskarna fann ingen statistiskt säkerställd skillnad i människornas sömnlängd eller sömneffektivitet beroende på om hunden sov i sängen. Sömneffektivitet beskriver hur stor del av den registrerade nattperioden som tillbringas sovande.
Däremot uppgav deltagare med flera hundar att de sov sämre än deltagare med en hund. Den skillnaden syntes inte på motsvarande sätt i aktivitetsmätningarna.
Samtidigt berättade 72 procent av deltagarna att de kände sig tryggare när hundarna fanns hos dem under natten.
Bilden blev alltså mer sammansatt än att hundens närvaro bara skulle vara ett störningsmoment. Närheten kunde också förknippas med trygghet.
En liten studie ger inget slutgiltigt svar
Undersökningen omfattade bara 25 människor, och hundarna var Siberian Huskies och Malamuter. Endast fyra deltagare uppgav att de alltid delade säng med sin hund.
Aktivitetsmätarna registrerade dessutom rörelser. För hundarna kunde de inte säkert skilja mellan sömn och stilla vakenhet.
Resultaten betyder därför inte att alla sover lika bra med en hund bredvid sig. Studien visar heller inte att hundägare sover bättre än människor utan hund, eftersom någon sådan jämförelsegrupp inte fanns.
Men den ger skäl att vara försiktig med att automatiskt peka ut den fyrbenta sängkamraten. Hunden som rör sig efter dig kanske reagerar på din oroliga natt – snarare än orsakar den.
Källa: Studien i PLOS One och University of Toronto Mississauga.
