Emil Lindberg
När en äldre hund blir förvirrad eller får svårt att känna igen sin vardag kan det handla om demens. Nu har forskare undersökt hjärnor från 24 hundar och hittat förändringar som liknar dem vid tidiga stadier av Alzheimers sjukdom hos människor.
Hundar delar våra hem och en stor del av våra liv. Forskare hoppas att de också kan hjälpa oss att förstå vad som händer när minnet och andra kognitiva förmågor börjar svikta.
En ny studie från bland andra Colorado State University och University of Washington ger ytterligare stöd för den möjligheten. Resultaten publicerades den 6 oktober i den vetenskapliga tidskriften npj Dementia.
Forskarna undersökte hjärnor från 24 äldre hundar
Studien omfattade 24 privatägda seniorhundar. Med ägarnas samtycke undersöktes deras hjärnvävnad efter döden. Forskarna jämförde fynden med bedömningar av hundarnas kognitiva förmåga medan de levde.
I vävnaden hittades ansamlingar av proteinet beta-amyloid, som också förknippas med Alzheimer hos människor. Hundar med kognitiv svikt hade mer sådana avlagringar i en del av hjärnbarken än hundar utan motsvarande svikt.
Forskarna såg även förändringar kopplade till proteinet tau, men dessa var mindre utbredda och varierade mellan hundarna. Sjukdomsbilden var alltså inte identisk med människans Alzheimer. Bland annat saknades en särskild typ av plack med skadade nervutskott som ingår i bedömningen av sjukdomen hos människor.
Hundar kan hjälpa forskningen framåt
Att äldre hundar kan utveckla demensliknande symtom har varit känt länge. Tillståndet kallas kognitiv dysfunktion, ofta förkortat CCD. Det kan påverka hundens orienteringsförmåga, sociala beteende och förmåga att klara vardagen.
Den nya kartläggningen ger forskarna möjlighet att bättre jämföra förändringar i hundhjärnan med dem som ses hos människor.
Sällskapshundar är särskilt intressanta eftersom de åldras naturligt och lever i samma miljöer som sina ägare. De andas samma luft och delar många av våra vardagliga exponeringar. Samtidigt är deras liv kortare, vilket ger möjlighet att följa åldrandet under en mer begränsad tid.
Enligt forskarna kan hundarna därför bli en viktig länk mellan laboratorieforskning och studier på människor. Förhoppningen är att arbetet på sikt ska bidra till bättre behandlingar för båda arterna.
Ett blodprov är ännu ingen färdig lösning
Forskarna analyserade också blodprover från 14 av hundarna. Ett ämne, GFAP, hade ett samband med mängden amyloid i vissa hjärnområden.
Resultatet är intressant för fortsatt forskning, men något färdigt demenstest handlar det inte om. Blodmarkörerna skilde inte tydligt mellan grupperna med och utan kognitiv svikt.
Studien är dessutom liten. Fynden behöver undersökas vidare innan de kan få en säker praktisk användning i veterinärvården.
Förändrat beteende bör tas på allvar
För hundägare är det viktigaste att uppmärksamma förändringar i den äldre hundens vardag. Nattligt vandrande, förändrad personlighet eller att en tidigare rumsren hund börjar kissa inne kan vara tecken på kognitiva problem.
Symtomen utvecklas ofta gradvis och kan vara lätta att avfärda som vanligt åldrande. Men liknande beteenden kan också ha andra orsaker, vilket gör en veterinärundersökning viktig.
Colorado State University betonar att tidig bedömning kan ge bättre möjligheter att stödja hundens livskvalitet. Bekanta rutiner och individuellt anpassad aktivitet kan ingå i hjälpen. Även smärta från andra åldersrelaterade problem behöver uppmärksammas.
Det finns ännu ingen bot mot hunddemens, men en utredning kan hjälpa ägaren att förstå förändringarna och ge hunden en vardag som bättre motsvarar dess behov.
