Redaktionen
Denna text är en personlig berättelse från en läsare. Voff-Voff tar inte ställning till de uppgifter som framförs.
Familjen Knight gjorde allt rätt. Deras älskade hund Rappe blev akut sjuk och de var beredda att betala vad som krävdes för att rädda honom. Ändå lämnades han att lida i timmar – medan Alingsås Djursjukhus krävde betalning innan avlivning. Nu växer ilskan, och ett anonymt mejl antyder något ännu värre: att operationen kanske aldrig ens borde ha gjorts.
– De lät honom dö för att vi inte hade betalat i förväg. Det var inte vår hund som var deras första prioritet – det var pengarna.
Anna-Karin Knight sitter på köksstolen hemma i Lygnö, utanför Alingsås. Det är bara några veckor sedan familjens älskade Labrador Rappe dog. Men sorgen har fått sällskap av något annat: ilska och förtvivlan. För det var inte sjukdomen som tog honom – det var ett system som valde pengar före empati.
Rappe kom till familjen som valp från Country Sports Kennel i Skurup, Skåne. Sedan dess har han varit en självklar del av familjen – trofast, lekfull och alltid närvarande.
Ett ormbett – och en dödsdom
Allt började den 9 april. Anna-Karin var ute på lunchpromenad med sina två Labradorer, Rappe och Charlie, precis som varje dag. När båda hundarna plötsligt ryckte till vid samma tuva, förstod hon direkt: ormbett.
De åkte till Alingsås Djursjukhus. Där kunde man bekräfta att det var Rappe som blivit biten av en huggorm. Men snart visade det sig att något mycket värre pågick – veterinärerna upptäckte att han drabbats av magomvridning, ett livshotande tillstånd som kräver omedelbar operation.
Prislappen: 80 000 kronor.
Försäkringen täckte inte. Men dottern Louise hade fått ett arv och erbjöd sig att betala.
– Vi ville rädda honom. Han var familj, säger Anna-Karin.
Operationen gick bra – men Rappe blev sämre
Samma dag fick familjen veta att allt gått bra. Rappe hade varit ute och kissat. Men några timmar senare ringer djursjukhuset igen. Han har blivit sämre. De rekommenderar att han flyttas akut till Blå Stjärnan i Göteborg – som har en mer avancerad intensivvårdsklinik.
Familjen kastar sig in i bilen.
– När vi kommer dit ligger han i en bur. Han har syrgas. Men vi får inte röra honom. Det första de säger är: ”Ni måste betala först”, Inte ”så här mår han”, inte ”vi ska hjälpa honom” – utan betalning. Allt handlade om pengar, säger Anna-Karin.
”Han låg där i timmar – och ingen gjorde något”
Rappe skulle inte få syrgas under transporten – veterinärerna hade sagt att han inte behövde det. Men nu låg han och flämtade, och ingen gjorde något. Inte förrän familjen hade delbetalat 50 000 kronor – via en swish från en vän till ena dottern – och visat att de hade resten till måndagen.
Eftersom det var sent på kvällen hade familjen ingen möjlighet att lösa betalningen på egen hand – alla banker var naturligtvis stängda. Trots detta uppmanade Alingsås Djursjukhus dem att ta ett lån.
Tre timmar. Det var så länge han fick ligga, utan hjälp. I väntan på att Alingsås Djursjukhus skulle ha sina pengar.
– Det kändes som en utpressning. Vår hund låg och led medan de räknade kronor. Det var inte en medmänniska där inne. Bara ett system som tappat all moral.
Till slut fick de sitta med honom när han skulle få somna in.
– Vi bad om att få ta farväl. När jag frågade varför det tog sån lång tid sade en av veterinärerna: ”Ni har ju inte betalat än”. Det var den meningen som rev sönder oss.
Ett anonymt mejl: ”Fel diagnos – för pengarna”
Tre dagar senare kom ett anonymt mejl, på engelska, till Anna-Karins inkorg. Avsändaren ville vara anonym – men budskapet var tydligt:
”I have inside information that your dog was wrongly diagnosed and intentionally wrongly operated just to take the money for the clinic. You should push this further with lawyers and Jordbruksverket.”
Mailet antyder något ännu värre än katastrofal vård – det antyder att Rappe kanske aldrig skulle ha opererats alls. Att en felaktig diagnos kan ha ställts med avsikt, för att maximera intäkten.
– Det krossar mitt hjärta. Att han kanske inte ens var så sjuk – att de valde att öppna honom bara för att få betalt. Jag vet inte vad som är värst: tanken på att han dog i onödan, eller vetskapen om att ingen kommer att ta ansvar, säger Anna-Karin.
Ett systemfel – som ingen vågar ta i
Rappe var inte en vanlig hund. Han hade räddat Anna-Karin ur en djup depression. När hon satt i bilen en gång, på väg att avsluta sitt liv, var det han som satt bredvid henne – och som fick henne att bromsa.
Han följde med till jobbet. Hjälpte till när fölen föddes. Lekte med andra hunden Charlie. Han var alltid nära. Tyst, trygg och självklar.
Men när han behövde hjälp, fanns ingen där för honom.
Efter vårt samtal ringer Anna-Karin upp Alingsås Djursjukhus och begär ut journalerna. Bara några minuter senare kommer ett mejl – med både journalanteckningar och ultraljudsbilder bifogade. Nu ska en extern veterinär, som familjen sedan tidigare har kontakt med inom hästuppfödningen, gå igenom allt.
– Vi vill veta vad som verkligen hände. Om diagnosen var fel, om operationen ens behövdes. Vi måste få svar, säger Anna-Karin.
Familjen har också beslutat att anmäla Alingsås Djursjukhus till Statens ansvarsnämnd, som hanterar disciplinärenden mot legitimerad vårdpersonal.
En hund som räddade – och blev sviken
I dag ligger Rappe begravd i familjens trädgård, varsamt lagd i en trädkista som Anna-Karins man, Jens Christian, själv snickrade ihop. Inför hans sista vila togs en bild – den finns att se här nedanför.
När Rappe som mest behövde hjälp – svek systemet honom.
Vad säger lagen om att neka avlivning innan betalning?
En veterinär får inte låta ett djur lida onödigt – även om betalning uteblivit. Det strider mot djurskyddslagen. Att kräva betalning innan en nödvändig avlivning kan därmed vara ett lagbrott, beroende på omständigheterna.
Voff-Voff har även sökt Alingsås Djursjukhus för en kommentar.
