Emil Lindberg
När diskussionerna i Facebookgruppen ”Vi som älskar hundar” blev allt mer infekterade växte idén om en alternativ plats fram. En grupp där hundägare skulle få diskutera friare, där takhöjden var högre och administratörerna inte behövde styra varje samtal med en lång lista regler.
Resultatet blev ”Vi som älskar hundar – Ventilen”.
Men för grundaren Sara Jönsson blev utvecklingen inte riktigt den hon hade räknat med.
– Tanken var faktiskt att Ventilen skulle vara lite mer stökig. Fler tuffa diskussioner, högre tolerans för konflikter, säger hon till Hundnytt.
I stället inträffade nästan motsatsen.
Ville ge diskussionerna mer utrymme
Sara Jönsson var moderator i den stora Facebookgruppen ”Vi som älskar hundar” när idén till Ventilen föddes.
Vid den här tiden präglades gruppen av återkommande konflikter och ett hårt diskussionsklimat, något som Hundnytt tidigare har uppmärksammat.
Sedan dess har ”Vi som älskar hundar” fått ny administration och situationen har förbättrats, men under den turbulenta perioden såg Sara tydligt att medlemmarna efterfrågade olika saker.
– En del ville att vi skulle hålla stenhårt på regler och ha krav på trevligt och välkomnande klimat. Något jag personligen inte tror att man kan tvinga fram, utan det är en kultur man måste skapa och vara rädd om.
Samtidigt fanns en annan grupp medlemmar.
De ville ha färre regler och större möjligheter att faktiskt diskutera hundfrågor – även när åsikterna gick isär.
– Så jag skapade en liten utbrytargrupp för folk som ville ha mer syre i takhöjden.
Och själva idén? Den kom ganska plötsligt.
– Jag har ADHD. Idéerna anfaller mig skoningslöst, kallas för impulser och ibland hinner jag agera på dem innan nästa idé tacklar mig från sidan och vips: Vi som älskar hundar – Ventilen, säger Sara skämtsamt.
Trodde att gruppen skulle bli stökigare
Namnet Ventilen säger en hel del om vad gruppen ursprungligen var tänkt att vara.
Här skulle det finnas större tolerans för hetlevrade diskussioner och åsiktsskillnader. Sara räknade rent av med att det ibland skulle bli ganska stökigt.
– Lite mer ”eeeh, någon nämnde flexikoppel och därför behöver någon släcka allt som brinner i köket”-stämning, liksom.
Men när medlemmarna fick större frihet hände något som hon inte hade räknat med.
Tonen blev bättre.
– När folk själva fick bestämma och ta ansvar, snarare än att någon admin pekade på dem med en linjal, så blev tonen bättre. När människor får välja själva så överraskar de en ofta genom att välja ”bra”.
En viktig regel: ”Var smart och bra”
I många stora Facebookgrupper kan regelverket vara omfattande. Det kan finnas bestämmelser om allt från vilka inlägg som får publiceras till hur diskussioner ska föras.
I Ventilen har Sara och de andra administratörerna valt motsatt väg.
– Jag tycker att regler är tråkiga och det känns pinsamt att begränsa vuxna människor.
Hon driver med grupper där administratörerna försöker reglera i detalj vad medlemmarna får och inte får göra.
– Ibland får man känslan att en admin har vaknat och tänkt: ”Hur kan jag idag känna mig som en kommunal handläggare utan verklig makt, som vill låtsas att jag har makt?”
Ventilens regelverk går betydligt snabbare att sätta sig in i.
– Vi har i princip bara en viktig regel som sammanfattar allt: Var smart och bra.
Sara menar att den som behöver flera sidor instruktioner för att förstå innebörden sannolikt inte hade blivit hjälpt av ytterligare regler ändå.
Medlemmarna får själva ta ansvar
Att ge hundratals människor stor frihet på Facebook kan låta som ett recept på problem.
Sara tror dock att just friheten och känslan av delaktighet är en viktig förklaring till att Ventilen fungerar.
Administratörerna har från början försökt undvika att behandla gruppen som sin egen.
– Vi har sagt hela tiden att Ventilen inte är administratörernas grupp. Vi sköter knapparna för att någon måste göra det, men agerar som vanliga medlemmar och gruppen är allas lika mycket.
När medlemmarna känner att de själva är med och skapar gruppen blir de också mer måna om den, resonerar hon.
– Man är helt enkelt mer rädd om sina saker än sådant som man inte egentligen känner någon koppling till.
För Sara handlar det i slutändan om ganska grundläggande saker.
– De flesta av oss gillar att skratta, dela våra intressen med andra och höra hemma i ett sammanhang där vi trivs.
Två hundgrupper som fungerar på olika sätt
I dag är Sara och hennes kollegor administratörer i både ”Vi som älskar hundar” och Ventilen.
Grupperna har dock utvecklats åt olika håll.
Den stora gruppen är offentlig och innehåller mycket bilder, medan Ventilen i större utsträckning har blivit en plats för samtal och diskussioner.
– Där avhandlas ämnen som folk brinner för och vill kasta sig in i.
Att den stora gruppen är offentlig påverkar också dynamiken. Personer som inte är medlemmar kan dyka upp i kommentarsfälten, lämna en kommentar och sedan försvinna.
Ventilen är mindre och betydligt mer sammanhållen.
Sara beskriver skillnaden med en liknelse:
– Det blir lite som att ge 37 000 människor nyckeln till ett stort köpcenter och 800 till en liten kvarterskrog. På det ena stället vet ingen vem som har vält blomkrukan och ingen bryr sig. I Ventilen vet alla att det var Malin.
”Som att komma till sitt favoritställe”
Just sammanhållningen har blivit en av de saker Sara uppskattar allra mest.
– Att öppna Ventilen känns mindre som att öppna en Facebookgrupp och mer som att komma till sitt favoritställe och se vilka som är där och har kul just då.
Återkommande namn och ansikten har gjort att medlemmarna lär känna varandra – och kontakterna har inte alltid stannat på Facebook.
– Man känner sig välkommen och blir glad av att se de människor man känner igen och har kul med. Och det är riktigt kul att se hur många vänskapsrelationer som formats.
Sara lyfter också fram de andra i adminteamet: Sarah, Martin och Mattias.
Samma grupp administrerar numera både Ventilen och ”Vi som älskar hundar”.
– Samarbetet flyter så smidigt och vi har förtroende för varandra och de beslut vi behöver fatta. Jag vill ändå mena att jag har vunnit adminteamlotteriet!
Ville först bli stora – ändrade sig
När Ventilen startades hade Sara ambitionen att gruppen skulle växa.
Därför var den från början offentlig.
Men även den planen förändrades när gruppen började hitta sin egen identitet.
Efter synpunkter från medlemmarna gjordes Ventilen privat. I dag finns heller ingen uttalad ambition om att samla så många medlemmar som möjligt.
– Nu när vi har sett vad vår lilla grupp blev vill vi mycket hellre fokusera på allt det roliga än på att bli så många som möjligt.
Nya medlemmar är fortfarande välkomna om de gillar konceptet, men tillväxten har blivit underordnad känslan i gruppen.
Och den känslan sammanfattar Sara på sitt eget sätt:
– Personligen vill jag behålla känslan ”åh, det här är mina idioter och jag är deras”. Den är fin!
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Ventilen får bestämma vägen framåt
Det finns därför ingen femårsplan för vad Facebookgruppen ska bli.
Sara tycker snarare att erfarenheten från starten visar varför det kanske är bättre att inte försöka styra utvecklingen för mycket.
Ventilen var tänkt att bli en plats för stökigare och tuffare hunddiskussioner. I stället blev den en grupp där den stora friheten kombinerades med en stark gemenskap och förhållandevis lite behov av moderering.
– Utveckling får gärna ske och det gör den ju av sig själv. Men jag tror inte på att planera för den utvecklingen.
Hon konstaterar att hennes ursprungliga plan trots allt inte var särskilt träffsäker.
– Det är ju bara att titta på hur det gick när jag först planerade syftet med den här gruppen. Den ville något annat, så den blev något annat.
Och även framöver är tanken ungefär densamma.
– Ventilen får visa oss vad den vill.
