Emil Lindberg
När jägarna i hennes kontaktnät hör av sig vet Melanie Braun att det snart finns nya råvaror att hämta. Muskelkött, organ och ben sorteras, packas och fyller frysarna där hemma. För henne har råutfodring blivit en självklar del av hundägandet – men hon betonar att den som vill prova måste vara beredd att läsa på ordentligt.
Melanie Braun delar vardagen med en treårig Schäferhane och en ettårig tik av rasen Amerikansk Pitbullterrier, ofta förkortad APBT. Det är hennes första egna hundar och båda har ätit rå kost sedan de var små.
Intresset för djurens mat började dock långt innan hundarna kom in i hennes liv.
Kattens sjukdom blev en vändpunkt
För ungefär tio år sedan tvingades Melanie ta farväl av en katt som drabbats av ett fullständigt stopp i urinvägarna. Händelsen fick henne att börja läsa mer om djurfoder och hur kosten kan påverka hälsan.
Det går inte att utifrån kattens sjukdom fastställa att fodret var orsaken, men för Melanie blev förlusten startpunkten för ett betydligt större intresse för utfodring.
Tidigare hade hon gett sina katter torrfoder, men efteråt började hon i stället använda färskfoder. När Schäfern senare flyttade in ville hon ta ytterligare ett steg och själv anpassa maten efter hundens behov.
– Jag ville optimera kosten ytterligare. Även om alla hundar har vissa grundläggande behov går det att individanpassa utfodringen mer, säger Melanie till Hundnytt.
Till en början kombinerade hon färdigt färskfoder med BARF under ungefär ett halvår. Därefter övergick hon helt till att sätta samman hundarnas måltider själv.
Svårt att se helheten i början
BARF är en form av råutfodring där måltiderna vanligtvis består av bland annat rått kött, ätbara ben och olika organ. Att förstå de enskilda ingredienserna var en sak – att se hur allt skulle bilda en fungerande helhet var betydligt svårare.
– Självklart var det svårt i början. Jag förstod på papperet ungefär hur det skulle vara, men hade svårast att se hur allting hängde ihop, berättar Melanie.
Kunskapen har hon hämtat från studier, material på nätet och konton om råutfodring i sociala medier. Hon har även haft en mer erfaren person att diskutera frågor med.
– Att något är svårt betyder inte att det är omöjligt. Det gäller bara att våga ta ett steg i taget.
För Melanie är det också viktigt att utfodringen anpassas efter hundarnas aktiva vardag. Både Dino och Lucy tränas regelbundet inom canine athletics, ett samlingsbegrepp för flera olika hundsportgrenar.
Utöver detta får de även dra kätting i kuperad terräng, arbeta med en så kallad flirt pole och följa med vid cykling. Schäfern Dino är dessutom skyddstränad.
– Båda är relativt högpresterande och tränas aktivt. Kosten blir så klart extra viktig när man har hundar som man vill ska kunna prestera, säger Melanie.
Hundarna får i dag mat en gång om dagen, men Melanie undviker att servera den vid exakt samma klockslag. Upplägget är en del av hennes personliga utfodringsrutin och behöver inte passa alla hundar.
Använder nästan hela bytesdjuret
Hundarnas kost består till stor del av klövvilt. Melanie använder bland annat muskelkött, vom, hjärta, lever, njure, mjälte och ibland tunga. Även öron, ben, huvuden och hela mindre bytesdjur kan förekomma.
– Jag använder faktiskt nästan allt från bytesdjuret. Undantaget är vanligtvis tarmarna, om jag inte ger ett helt bytesdjur. Då äter hundarna det mesta, men lämnar ofta maginnehållet.
Klövvilt dominerar, men hundarna kan även få exempelvis kanin, kyckling, gris, nötkött och fisk. För Melanie är variationen en central del av utfodringen.
Tillgången på råvaror har hon till stor del ordnat genom privata kontakter. När jakten är avslutad får hon besked om att det finns organ att hämta. Efter styckningen kan hon även få tillgång till kött och ben.
– Jag vet exakt var allting kommer ifrån och hur varje bit ser ut. Det känns väldigt tryggt för mig.
Fem kilo får tina åt gången
När Melanie kommer hem med de fyllda baljorna börjar arbetet med att sortera och förpacka innehållet.
Rent muskelkött läggs i påsar som väger ungefär två till tre kilo. Olika organ portioneras tillsammans i mängder som är tänkta att räcka i omkring fyra dagar. Större delar och hela bytesdjur fryses separat.
Vanligtvis tar hon fram ungefär fem kilo åt gången. Maten får börja tina under natten och flyttas sedan till kylskåpet på morgonen.
Den som vill göra något liknande behöver framför allt gott om plats.
– Har man en Schäfer behöver man minst två frysar, säger Melanie med ett skratt.
Eftersom jakten varierar under året behöver hon ibland planera längre fram. Om lagret börjar minska kan hon komplettera med färdigt färskfoder tills det åter finns mer viltkött att hämta.
Försöker skapa balans över flera dagar
En av de största utmaningarna med hemmagjord hundmat är att se till att hunden får rätt mängd energi och samtliga nödvändiga näringsämnen.
Melanie utgår inte från att varje enskild matskål måste innehålla allt. I stället försöker hon skapa balans över en längre period, även om påsarna med organ vanligtvis sätts samman för att räcka i fyra dagar.
– Man måste läsa på både om hundens näringsbehov och om olika djurslags näringsprofil. Vad tillför varje råvara? Kycklinglever och nötlever innehåller exempelvis inte samma mängder av alla näringsämnen.
Fisk, organ, päls och ben fördelas över veckan och kombineras på olika sätt. Hon använder även kosttillskott utifrån den foderstat hon själv har valt, men vill inte räkna upp allt eftersom behoven kan skilja sig mellan olika hundar.
– Jag vill inte att någon ska tro att man måste ge samma saker bara för att något fungerar för mina hundar.
Hon är även skeptisk till att följa ett och samma recept under lång tid. Enligt Melanie riskerar det att bli alltför enformigt, även om köttslaget byts ut.
Matkostnaden stannar vid omkring 1 000 kronor
Melanie uppskattar att maten till de två hundarna kostar mellan 500 och 1 000 kronor i månaden. Då räknar hon bland annat in fisk, kosttillskott, el till frysarna och bränslet som går åt när råvarorna ska hämtas.
Den låga kostnaden förklaras till stor del av att hon får mycket av köttet och slaktresterna genom sina kontakter.
Totalt kostar hundarna henne omkring 2 000 till 2 500 kronor per månad, inklusive försäkringar, mat och tillbehör.
För en hundägare som behöver köpa samtliga ingredienser kan kostnaden däremot bli en helt annan. Även tillgången till frysutrymme, transport och lämpliga råvaror spelar stor roll.
Märker skillnad mot färdigt färskfoder
Eftersom hundarna aldrig har ätit torrfoder har Melanie svårt att göra någon rättvis jämförelse mellan torrfoder och BARF. Däremot tycker hon sig se vissa skillnader mellan den egenkomponerade maten och färdigt färskfoder.
– Jag märker framför allt skillnad på hur länge de äter, munhälsan och balansen i mage och tarm. Det är inga enorma skillnader, men jag upplever ändå att BARF fungerar bättre för dem.
Förberedelserna innebär mer arbete än att hälla upp ett färdigt foder, men Melanie ser inte det som någon större nackdel.
– Det extra arbetet är faktiskt ganska rogivande och tillfredsställande för mig.
Tar inte lätt på bakterierisken
Rått kött kan innehålla bakterier och andra smittämnen. Melanie använder svenskt kött, förvarar hundarnas mat i separata frysar och diskar vanligtvis matskålarna i diskmaskinen. Arbetsytor och händer rengörs efter hanteringen.
Hon anser själv att oron för bakterier vid råutfodring ofta blir överdriven.
”Passar inte alla hundägare”
Melanie tror att råutfodring kan anpassas till de flesta hundar, men är mer tveksam till om upplägget passar alla människor.
Det krävs tid, kunskap, utrymme och en vilja att följa upp hur hunden reagerar. Valpar, dräktiga hundar och hundar med sjukdomar kan dessutom ha särskilda näringsbehov. Vid sjukdom eller återkommande besvär bör kosten diskuteras med en oberoende nutritionist.
– Alla hundar kan i princip äta rå kost med individuella anpassningar, men alla människor är inte beredda att lägga ner det arbete som krävs, säger Melanie.
För den som är nyfiken rekommenderar hon att börja försiktigt. Själv gav hon hälften färdigt färskfoder och hälften egenkomponerad rå kost under det första halvåret.
– Man kan ge ett komplett färskfoder samtidigt som man lär sig mer och sedan stegvis gå över till BARF.
Varnar för att börja för snabbt
Ett vanligt nybörjarmisstag är enligt Melanie att introducera många djurslag, flera organ och stora mängder ben på en gång.
– Gå inte för fort fram. Ta ett steg i taget och ge inte för mycket ben innan du vet hur hunden reagerar.
Ben kräver särskild eftertanke, men är samtidigt en naturlig källa till bland annat kalcium och ingår därför i många BARF-upplägg. Melanie väljer råa, icke bärande ben som den enskilda hunden relativt lätt kan tugga sönder och äta.
Enligt henne bör samtliga bärande ben undvikas. Är benet för hårt kan det orsaka sprickor och frakturer i hundens tänder. Även om hunden lyckas tugga sönder det kan större och mer svårsmälta skärvor bildas, vilket kan leda till skador i mag-tarmkanalen.
Tillagade ben ska inte heller ges, eftersom upphettningen förändrar benets struktur. Även råa, icke bärande ben kan innebära risker, så valet och mängden behöver anpassas efter hunden och resten av kosten. Hunden bör alltid hållas under uppsikt när den äter ben.
Melanies tre viktigaste råd är att läsa om hundens näringsbehov, sätta sig in i olika råvarors näringsinnehåll och följa en genomtänkt utfodringsmodell i stället för att improvisera.
Hon hoppas framför allt att hennes erfarenheter ska få fler hundägare att bli nyfikna och söka kunskap – oavsett vilken typ av foder de slutligen väljer.
– Det är ett enormt ämne och jag måste förenkla när jag berättar om det. Men jag hoppas att fler blir inspirerade att åtminstone läsa på och bredda sitt perspektiv.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
- Här kan du följa Melanie och hennes vän Sofie på Instagram (@K9RawAndWild) ➞
- Och här finner du Melanies grupp på Facebook (Råutfodra från grunden – Hund & Katt) ➞
Melanies uttalanden i reportaget bygger på hennes personliga erfarenheter. Den som vill sätta samman hundens foder själv bör ta hjälp av en nutritionist med näringskompetens för att säkerställa att kosten blir komplett och anpassad till individen. Läs mer hos SVA om salmonella hos hund och i WSAVA information om rå köttbaserad kost.
