Emil Lindberg
Med assistanshunden Elba kunde Lou Frithiof-Lindergren börja resa själv, träffa sin blivande fru och flytta till ett nytt liv på landet. Nu har Elba gått i pension, bara fem år gammal. Hemma finns samtidigt en ny liten Labrador – Milou, som Lou hoppas ska bli nästa följeslagare i både vardag och arbete.
När Lou såg Milou för första gången var det framför allt en tanke som dök upp: ”Vad liten han är!” Trots flera års erfarenhet av assistanshundar hade hen aldrig tidigare haft en valp. Elba hade kommit färdigutbildad. Med Milou börjar resan från början, med rumsrenhet, trygghet och en relation som ännu bara är några dagar gammal.
Milou flyttade hem den 9 november. På landet utanför Norrköping väntade Lou, hustrun Charlie och de två Labradorerna Elba och Lassie. Här ska valpen få växa upp, lära känna sin familj och så småningom förhoppningsvis utbildas till assistanshund. Men platsen i familjen är hans oavsett hur det går.
Friheten började med Elba
Innan Elba kom in i livet bodde Lou hos sina föräldrar i Järfälla. Vardagen var begränsad och isolerad. Katten Lotta, adopterad från ett katthem, blev ett viktigt sällskap och en anledning att komma ut.
Lou tränade henne och tog med henne på koppelpromenader. Samtidigt blev det tydligt hur många platser hen inte kunde besöka tillsammans med katten. Där väcktes tanken på en assistanshund.
Efter kontakter med Svenska Kennelklubben och Svenska Brukshundklubben hittade Lou vidare till företag som utbildade sådana hundar. I maj 2023 kom Elba hem.
– Direkt när jag fick Elba kunde jag gå på daglig verksamhet, träffa andra med assistanshund och åka kollektivtrafik helt själv med henne. Det blev en enorm frihet.
När Lou får frågan om ett särskilt tillfälle då Elba gjort skillnad handlar svaret om betydligt mer än en enskild insats. Det handlar om möjligheten att flytta, träffa en partner och bygga en egen vardag.
– Tack vare Elba sitter jag här i dag i en villa utanför Norrköping med en hel flock djur, fru och nu även lilla Milou.
Hundarna förde Lou och Charlie samman
Lou och Charlie träffades i samband med att de skaffade assistanshundar. Charlies hund Lassie kom hem i juni 2023, månaden efter Elba. De gjorde examinationen samma dag.
Redan i september flyttade Lou, Elba och katten Lotta till Norrköping.
Båda hundarna var från början utbildade för att ge stöd vid autism. De kunde lägga hakan i knät, skapa avstånd till andra människor genom att ställa sig mellan förarens ben och ge kroppsligt stöd genom närhet och tyngd.
Med tiden utvecklades deras uppgifter efter förarnas behov. Lou berättar att Lassie bland annat har lärt sig att hämta föremål, markera före svimningar och hämta hjälp.
Elba har enligt Lou kunnat markera inför krampanfall och ge stöd under och efter dem. När synen blivit svår att använda efter ett anfall har hon också hjälpt hen att hitta fram.
– Då hjälper Elba mig med ledarsele och kan bland annat hitta trappor, utgångar, följa kända personer eller hitta i vår vanliga matbutik.
Pensionen kom tidigare än väntat
Nu är Elbas arbete som assistanshund avslutat. Hon är bara fem år gammal och hade sedan februari gått i och ur tjänst under perioder.
Beslutet har väckt blandade känslor. Lou beskriver en viss lättnad över att ovissheten är över, men också hur svårt det är att behöva lämna Elba när hen ska någonstans där hon inte längre kan följa med.
Hemma finns delar av samspelet kvar. Elba lägger fortfarande hakan i knät och markerar med tassen.
– Det är skönt att hon gör det och inte avslutar, då Milou inte hinner lära sig detta på lång tid.
Valpen kan inte omedelbart ta över den vuxna hundens uppgifter. Framför dem ligger en lång tid av utveckling och träning.
En gul Labrador var ett genomtänkt val
Att nästa hund skulle bli ännu en Labrador var långt ifrån självklart. Lou hade under flera år tänkt sig en Border Collie, Schäfer eller Jaktgolden.
Till slut vägde ändå de egenskaper hen sökte hos hunden och de aktuella avelslinjerna tyngst. Lou ville ge utbildningen så goda förutsättningar som möjligt och lade stor vikt vid hälsa och mentalitet.
Färgen hade också en praktisk betydelse.
– Det viktigaste för mig var en orädd gul hund, då jag tyvärr inte kan se vår fina svarta Lassie särskilt bra.
Uppfödaren, som tidigare haft hundar som gått vidare till tjänst och assistansarbete, hjälpte till att välja Milou till Lou.
De första dagarna beskriver hen honom som orädd och lätt att ha att göra med – även om det förstås också finns gnälliga stunder.
Först ska Milou bli trygg i världen
Den här gången vill Lou själv vara med och bygga utbildningen från grunden. När Elba och Lassie kom behövde både Lou och Charlie färdigutbildade hundar, eftersom orken att själva träna var begränsad.
Nu ser förutsättningarna annorlunda ut.
– Nu har jag både erfarenhet och kunskap av att träna hund och vill bygga ett starkt band från start.
Lou har redan kontakt med en instruktör via Svenska Brukshundklubben. Mycket av träningen ska ske hemma, med möjlighet att få stöd längs vägen.
Till att börja med handlar det framför allt om att Milou ska känna sig trygg i olika miljöer och hitta glädjen i samarbete, mat och leksaker. Under den första tiden har de bland annat miljötränat utanför en mataffär.
Bland de första momenten Lou planerar finns att lägga hakan i knät och sätta nosen i handen. På längre sikt hoppas hen att Milou ska kunna hämta tappade saker, skapa utrymme bland människor och hjälpa till att leda.
Att markera inför anfall är en förhoppning, men inget Lou tar för givet eller kräver av honom.
”Ingen robot eller superhjälte”
Efter flera år med assistanshund tycker Lou att förståelsen har blivit bättre. Samtidigt finns erfarenheter av människor som vill klappa hunden under arbete eller ifrågasätter varför den behövs.
Hen upplever en tydlig skillnad beroende på vilken utrustning hunden bär.
– Många ser hundens uppgift när man har en synlig nedsättning, men blir frågvisa eller dömande när funktionsnedsättningen inte syns.
Det Lou framför allt vill att fler ska förstå är att även en välutbildad assistanshund är en hund.
– Det är ingen robot eller superhjälte med magiska krafter.
Hemma på landet finns därför gott om utrymme för hundliv utan arbetsutrustning. Elba och Lassie leker, vilar och följer med ut i skog och mark. En favorit är att apportera dummies.
Milou har en framtid även utan certifiering
Lou hoppas att Milou under sitt andra levnadsår ska kunna utbildas och certifieras, med möjlighet att senare bygga på med fler uppgifter. Men framtiden är fortfarande öppen.
Om han inte passar som assistanshund får han bli sällskaps-, tränings- och tävlingshund. Lou är intresserad av bland annat agility, canicross och specialsök.
Det finns alltså fler vägar att gå tillsammans. Det hen mest ser fram emot är att lära känna Milou och bygga deras relation.
– Att få känna känslan av att han har viljan att hjälpa mig och inte bara göra tricks för mat.
Elba har redan hjälpt Lou att förändra sitt liv. Nu får Milou tid att växa in i det – först som valp och familjemedlem, och kanske en dag som arbetande assistanshund.
