Sofie Lindgren
Sex tår på varje tass, öron som kan stängas och en svans som fungerar som roder. Flera av hundrasernas märkligaste drag berättar något om det arbete de en gång avlades för. Andra har sin förklaring i generna.
En Tax ser inte ut som en liten hund som råkat bli lång. En Norsk Lundehund har inte fått extra tår av en slump. Under lång tid har människor valt hundar med egenskaper som passade ett visst arbete, och spåren syns fortfarande på dagens raser.
Men alla iögonfallande drag har en bevisad praktisk funktion. Ibland vet forskarna hur ett drag uppstår, utan att kunna säga att det någonsin hjälpte hunden. Här är elva detaljer där det faktiskt finns en förklaring – med den skillnaden i åtanke.
1 Norsk Lundehund har sex tår på varje tass
De flesta hundar har fyra tår på baktassarna och fem på framtassarna om sporren räknas med. Norsk Lundehund har minst sex välutvecklade tår på var och en av sina fyra tassar.
Rasen användes för att hämta lunnefåglar ur håligheter på branta norska havsklippor. De extra tårna och de särskilda trampdynorna gav tassarna fler kontaktytor mot underlaget – en användbar egenskap där ett felsteg kunde få allvarliga följder.
2 Och samma hund kan även fälla ihop öronen
Lundehundens tassar är inte dess enda ovanliga redskap. Den kan också vika ihop öronen så att hörselgångens öppning skyddas.
Det passar en hund som arbetade bland klippor, vatten och trånga fågelbon. Att öronen går att fälla ihop är dokumenterat; att funktionen kan hålla vatten och skräp ute är den praktiska förklaring som anges i rasbeskrivningarna.
3 Otterhound har tassar byggda för vatten
Mellan Otterhoundens tår finns tydlig simhud. Tillsammans med en grov dubbelpäls hjälpte den hunden att arbeta både på land och i vatten.
Rasen utvecklades för utterjakt i England. Den täta pälsen gav skydd i kallt vatten, medan de stora tassarna med simhud hjälpte hunden att ta sig fram när spåret fortsatte ut i en flod.
4 Labradorens tjocka svans är ett roder
En Labradors svans är kraftig vid roten och smalnar av mot spetsen. Den kallas ofta uttersvans – och formen har en koppling till rasens arbete i vatten.
Labradorens föregångare arbetade tillsammans med fiskare och användes senare som apporterande hundar. När hunden simmar kan den kraftiga svansen hjälpa den att styra. Den vattenavvisande pälsen och tassarna är andra delar av samma arbetshistoria.
5 Taxens korta ben hade ett tydligt syfte
Det är lätt att tänka på Taxens långa kropp och korta ben som ett charmigt utseende. För den som avlade fram en hund för grytjakt var proportionerna högst praktiska.
Taxen skulle kunna ta sig ner i grävlingens gångar. Korta ben och en låg kropp gjorde det möjligt att arbeta under jord. Rasens namn Dachshund betyder också ungefär ”grävlingshund” på tyska.
6 Basset Hounds långa öron hör ihop med nosen
En Basset Hound som följer ett spår har ofta nosen nära marken och öronen hängande på var sida om huvudet. Enligt rasens historiska beskrivningar kan de långa, lågt ansatta öronen och den lösa huden bidra till att föra och hålla kvar dofter nära nosen.
Det är en rimlig funktionell förklaring till utseendet, men det är svårt att mäta exakt hur stor skillnad öronen gör för hundens luktsinne. Det säkra är att Basset Hound har avlats för att följa doftspår.
7 Komondorens päls bildar långa snören
Komondoren ser ibland ut som om någon draperat den i vita rep. Pälsen bildar med tiden täta snören, ett utseende som hänger ihop med rasens gamla arbete som boskapsvaktare.
Den kraftiga pälsen gav skydd mot väder och kunde ge visst skydd vid angrepp från rovdjur. Att den vita hunden dessutom kunde smälta in bland fåren brukar lyftas fram som en fördel. Snörena är alltså mer än en uppseendeväckande frisyr – även om dagens päls kräver omsorg av ägaren.
8 Dalmatinerns prickar kommer efter födseln
En Dalmatinervalp föds vanligtvis utan sina karakteristiska små prickar. De börjar synas under de första veckorna och mönstret utvecklas sedan vidare.
Förklaringen ligger i hur pigmentet fördelas när valpen växer. Stora sammanhängande färgfält, så kallade patches, är något annat och kan däremot synas redan vid födseln. Prickarna har alltså en genetisk förklaring, men det finns inget belägg för att de skulle ha gjort Dalmatinern bättre på sitt arbete.
9 Chow Chowens tunga blir mörk när valpen växer
Chow Chow är känd för sin blåsvarta tunga. Men en valp behöver inte ha den färgen från första dagen. Pigmenteringen utvecklas efter födseln och tungan mörknar när hunden växer.
Den mörka färgen beror på pigment, inte på att hunden har sämre syresättning. Däremot är det inte klarlagt varför just detta drag blivit så utmärkande för rasen. Här känner vi alltså till hur tungan får sin färg, men inte någon säker gammal arbetsfunktion.
10 Ridgebackens ”kam” växer åt fel håll
Längs ryggen på en Rhodesian Ridgeback löper en smal strimma päls i motsatt riktning mot pälsen runt omkring. Det är denna ridge som gett rasen dess namn.
Forskare har spårat draget till en förändring i hundens arvsmassa. Samma genetiska förändring är också kopplad till en ökad risk för den medfödda missbildningen dermoid sinus. Ryggranden är därmed ett tydligt exempel på att ett eftertraktat rasdrag kan ha en hälsomässig baksida. Det finns däremot ingen säker grund för att påstå att själva randen hjälpte hunden under jakt.
11 Hos nakenhundar kan päls och tänder hänga ihop
Hos bland annat Chinese Crested Dog och Xoloitzcuintle förekommer både nakna och pälsade hundar. Den ärftliga förändring som ger hårlöshet kan även påverka tandutvecklingen. Därför är saknade tänder vanligare hos nakna hundar av dessa typer.
Det är inte ett drag som människan avlade fram för att hunden behövde färre tänder. Förklaringen är att en och samma genetiska förändring kan påverka flera delar av kroppen. Den amerikanska nakenhunden American Hairless Terrier har däremot en annan genetisk orsak till sin hårlöshet.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Hundrasernas utseenden är fulla av ledtrådar. Ibland pekar de mot klippor, gryt och kalla vattendrag. Ibland pekar de mot en gen som påverkar mer än vad någon först hade tänkt sig. Det gör detaljerna intressanta – men också värda att granska innan en snygg berättelse om rasens historia får bli en etablerad sanning.
