Emil Lindberg
Bakom många hundraser ligger årtionden – ibland århundraden – av noggrant planerad avel. Men allting har inte alltid börjat med en genomtänkt plan.
En oväntat hårlös valp, en herrelös hund utanför en kyrka och två hundar som räddades från ett sjunkande fartyg är några av de tillfälligheter som kommit att påverka hela rasers historia.
Ingen etablerad hundras skapas förstås genom en enda slump. När den första oväntade händelsen väl inträffat har uppfödare behövt arbeta vidare under flera generationer för att bevara och stabilisera egenskaperna.
Men utan just dessa tillfälligheter hade följande tolv hundraser kanske aldrig sett ut – eller ens funnits – som de gör i dag.
1 American Hairless Terrier Valpen som saknade päls
År 1972 föddes en ovanlig tikvalp i en kull med vanliga, pälsbeklädda Rat Terriers i den amerikanska delstaten Louisiana.
Valpen fick namnet Josephine och var helt hårlös till följd av en naturligt uppkommen genetisk mutation. I övrigt såg hon ut och uppförde sig som kullens andra valpar.
Hundvalpen Josephine hamnade hos Edwin och Willie Scott, som blev fascinerade av hennes utseende. När hon senare fick hårlösa avkommor började paret bedriva en mer målmedveten avel. Det som först såg ut som en enstaka genetisk överraskning blev så småningom grunden till American Hairless Terrier.
2 Biewer Terrier En oväntat trefärgad valp
Det tyska uppfödarparet Werner och Gertrud Biewer födde under 1980-talet upp Yorkshireterriers. År 1984 föddes en valp som skilde sig tydligt från de andra.
Trots att båda föräldrarna var blå och tan hade valpen även stora vita partier i pälsen. Den ovanliga färgen berodde på ett recessivt anlag som båda föräldradjuren bar på.
Paret uppskattade valpens trefärgade utseende och började avla vidare på egenskapen. Ur detta utvecklades Biewer Terrier, som fått sitt namn efter uppfödarparet. Rasens historia beskrivs bland annat av den nederländska kennelorganisationen Raad van Beheer.
3 Kromfohrländer Började med en oplanerad parning
Historien om Kromfohrländer tog sin början i Tyskland efter andra världskriget.
Ilse Schleifenbaum tog hand om en herrelös hund som kallades Peter. Hans bakgrund var okänd, men han påminde om en strävhårig Griffon. Peter parade sig senare med grannens terrierliknande tik Fiffi.
Parningen var inte tänkt att skapa en ny ras. Valparna blev emellertid så lika varandra och hade ett så uppskattat temperament att kombinationen upprepades.
Schleifenbaum fortsatte därefter avelsarbetet och lyckades på förhållandevis kort tid etablera Kromfohrländer som ras. Den erkändes i Tyskland och av FCI år 1955.
4 Boykin Spaniel Gatuhunden som följde med till kyrkan
I början av 1900-talet följde en liten brun, spanielliknande gatuhund efter bankmannen Alexander White när han var på väg till en kyrka i Spartanburg i amerikanska South Carolina.
White tog hand om hunden och gav den namnet Dumpy. Det visade sig snart att den lilla hunden hade en imponerande förmåga att apportera.
Dumpy skickades därför till Whites jaktkamrat Whit Boykin, som utvecklade hundens jaktliga egenskaper och använde honom i fortsatt avel. Flera olika spaniel- och retrievertyper tros senare ha bidragit till rasen.
Resultatet blev Boykin Spaniel – en mindre jakthund som lämpade sig väl för de små båtar som användes i områdets träskmarker.
5 Chesapeake Bay Retriever Räddades ur ett skeppsbrott
Få hundraser kan visa upp en lika dramatisk inledning som Chesapeake Bay Retriever.
År 1807 räddades besättningen från ett brittiskt fartyg som hamnat i sjönöd utanför USA östkust. Ombord fanns även två valpar av vattenhundstyp. De räddades och fick senare namnen Sailor och Canton.
Hundarna hamnade hos olika ägare runt Chesapeake Bay och blev uppskattade för sin arbetsförmåga i kallt vatten. De parades med lokala jakthundar, och deras avkommor kom att bidra till utvecklingen av en kraftfull vattenapportör.
Skeppsbrottets betydelse finns dokumenterad av både American Chesapeake Club och American Kennel Club.
6 Bostonterrier En enda hund blev startpunkten
Den moderna Bostonterrierns historia går till stor del tillbaka till en hund som kallades Judge.
Judge hade sitt ursprung i England och tros ha varit en korsning mellan en Bulldogg och den numera utdöda vita Engelska Terriern. Han köptes senare av Bostonbon Robert C. Hooper och blev därför känd som Hooper’s Judge.
När Judge parades med den mindre Bulldoggliknande tiken Gyp föddes avkommor som kom att bli viktiga i utvecklingen av rasen.
Den första korsningen var inte något långsiktigt försök att skapa dagens Bostonterrier. Det målmedvetna avelsarbetet kom senare, när uppfödare började förfina typen och avla fram en mindre sällskapshund.
7 Tysk Schäferhund Ett avgörande möte på en utställning
Max von Stephanitz hade länge haft en tydlig idé om hur den perfekta tyska brukshunden skulle vara. Däremot saknade han hunden som kunde bli utgångspunkten för arbetet.
Det förändrades vid en hundutställning år 1899. Där fick han syn på vallhunden Hektor Linksrhein och blev så imponerad att han köpte hunden.
Hektor fick det nya namnet Horand von Grafrath och registrerades som den första Tyska Schäferhunden. Han blev därefter en central avelshund i von Stephanitz arbete med rasen.
Schäferhunden skapades alltså inte av en slump, men ett tillfälligt möte på en utställning gav von Stephanitz precis den hund han letade efter. Historien finns återgiven av German Shepherd Dog Club of America.
8 Mudi Upptäcktes bland ungerska gårdshundar
Till skillnad från många moderna hundraser skapades inte Mudi genom ett bestämt avelsprojekt.
Den växte i stället fram bland arbetande vallhundar på den ungerska landsbygden. Lokala herdehundar tros under lång tid ha blandats med bland annat tyska vallhundar med spetsliknande öron.
Under 1930-talet uppmärksammade Dr. Deszö Fényesi att vissa av gårdshundarna utgjorde en tydlig och återkommande typ. Han började dokumentera och avla på dem separat och gav rasen namnet Mudi.
Hunden hade alltså funnits långt tidigare – men det krävdes att någon råkade lägga märke till den innan den kunde erkännas som en egen ras. Mudi fick sitt första ungerska erkännande 1936 och godkändes senare av FCI.
9 Pumi Växte fram utan någon färdig ritning
Även den ungerska Pumin växte fram gradvis snarare än genom ett enskilt planerat avelsprogram.
När boskap och får förflyttades genom Europa följde olika typer av vallhundar med. Ungerska Puli-liknande hundar blandades med bland annat tyska och franska herdehundar med spets- och terrierliknande drag.
På de västungerska gårdarna började en livlig, snabb och ljudlig vallhundstyp ta form. Den skilde sig efter hand tillräckligt mycket från Puli för att betraktas som en egen ras.
Först under 1900-talets början inleddes ett mer organiserat arbete med att skilja och standardisera de ungerska vallhundarna. Pumins rasstandard godkändes av FCI 1935, enligt Hungarian Pumi Club of America.
10 Västgötaspets Räddades av ett barndomsminne
Västgötaspetsen är en gammal svensk gårds- och vallhund, men under 1900-talets första hälft var rasen nära att försvinna.
Greve Björn von Rosen mindes de kortbenta vallhundar han hade sett på gårdar i Västergötland under sin barndom. Tillsammans med Karl-Gustaf Zettersten började han leta efter hundar som fortfarande motsvarade den gamla typen.
Sökandet ledde dem till ett litet antal hundar på den västgötska landsbygden. Dessa blev utgångspunkt för arbetet med att återuppbygga rasen.
Västgötaspetsen uppstod alltså inte genom tillfälligheten – men dess fortsatta existens kan mycket väl ha hängt på att von Rosen råkade minnas hundarna från sin barndom.
11 Norsk Lundehund En tidningsartikel blev räddningen
På 1930-talet fanns den sällsynta Norska Lundehunden huvudsakligen kvar i den isolerade byn Måstad på ön Værøy.
Hunduppfödaren Eleanor Christie fick läsa om rasen i en tidskrift och bestämde sig för att försöka rädda den. Hon lyckades få tag på några hundar och byggde upp en population på det norska fastlandet.
Beslutet visade sig bli avgörande. Under andra världskriget slog valpsjuka ut nästan alla Lundehundar på Værøy. Christie kunde då skicka tillbaka hundar från sin uppfödning. När hennes egen kennel senare drabbades av sjukdomen kunde ön i sin tur bidra med nya avelsdjur.
Enligt American Kennel Clubs historik härstammar dagens Lundehundar från endast fyra närbesläktade individer.
12 Nederlandse Kooikerhondje Hittades efter en efterlysning
När andra världskriget närmade sig var Nederlandse Kooikerhondje på väg att försvinna.
Baronessan van Hardenbroek van Ammerstol bestämde sig för att leta efter hundar som liknade de små rödvita fågelhundar som syntes på gamla nederländska målningar. Bilder och beskrivningar användes för att söka efter kvarvarande exemplar på landsbygden.
Sökandet ledde fram till tiken Tommie, som hittades på en gård i Friesland. Hon blev en av de viktigaste hundarna när baronessan började bygga upp rasen på nytt.
Den första kullen föddes 1942. Den nederländska rasklubben beskriver Tommie som den återuppbyggda rasens stamtik.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Slumpen tände gnistan – människan formade rasen
Berättelserna visar att uttrycket ”skapad av en slump” behöver tas med en nypa salt.
En mutation, en oplanerad parning eller ett oväntat möte kan ha tänt den första gnistan. Men därefter har det krävts många års medvetna val för att skapa en stabil hundras med någorlunda förutsägbara egenskaper.
Samtidigt är det fascinerande att tänka på hur små händelser har påverkat hundvärlden. Om Josephine hade fötts med päls, om Dumpy inte hade följt efter Alexander White eller om valparna Sailor och Canton inte hade räddats ur havet hade dagens hundraser kanske sett helt annorlunda ut.
