Emil Lindberg
När Josefin Blom Lugn berättade att hon tänkte skaffa en döv hund var det många som försökte övertala henne att tänka om.
Hon bor på en gård i Norrtälje kommun med hästar, getter, höns och andra djur. Dessutom arbetar hon på ett HVB-hem där hunden ofta följer med till jobbet. För flera personer i hennes omgivning lät det som en dålig kombination.
Men Josefin hade redan bestämt sig.
I dag, drygt ett år senare, är hon tacksam över att hon gick sin egen väg. Hunden, som är av rasen Australian Shepherd, har inte bara blivit en självklar del av livet på gården – hon följer också med i Josefins hästverksamhet, där hon enligt sin matte sprider glädje och trygghet till både barn och vuxna kunder.
Samtidigt har Flingan visat sig ha en ovanlig förmåga att skapa lugn hos människorna omkring sig, något som blivit tydligt både hemma på gården och på HVB-hemmet där hon ofta vistas.
Fastnade för henne direkt
Flingan är en snart ett och ett halvt år gammal hund som föddes i slutet av januari 2025. Redan när hon var valp upptäckte uppfödaren att hon var döv.
Till en början märktes det inte särskilt tydligt. Valparna följde varandra och reagerade ofta som grupp. Men ju äldre de blev, desto tydligare blev det att en av dem inte reagerade på ljud på samma sätt som de andra.
När Josefin såg annonsen visste hon därför redan att hunden var döv.
I stället för att avskräckas blev hon nyfiken.
– Det var faktiskt en av sakerna jag fastnade för. Jag har alltid haft en förkärlek för lite speciella djur, berättar hon.
Innan köpet läste hon på om döva hundar, tog del av råd från erfarna hundägare och gick en onlinekurs om träning av döva hundar.
En hund med egna superkrafter
När Josefin beskriver Flingan handlar det sällan om det hon saknar.
I stället pratar hon om allt hon har utvecklat.
Hon beskriver henne som trygg, självsäker, busig och ständigt glad. En hund som verkar ha hittat andra sätt att uppfatta världen än genom hörseln.
– Hon har massor av superkrafter som hon utvecklat i stället för hörsel. Hon är väldigt inkännande och har en stark intuition.
Något som också överraskat Josefin är hur naturligt Flingan kommunicerar med andra hundar. Innan hon skaffade henne funderade hon på om dövheten skulle skapa svårigheter i mötet med andra hundar, men den oron visade sig vara obefogad.
Flingan beskrivs som ovanligt social och lyhörd i hundmöten. Hon verkar snabbt läsa av andra hundars signaler och anpassar sitt beteende därefter, trots att hon inte kan höra deras ljud eller markeringar.
– Det går otroligt bra för henne att kommunicera med andra hundar. Hon är väldigt snäll och verkar snabbt förstå hur hon ska bete sig i olika situationer, säger Josefin.
Det är också något som många människor runt omkring Flingan har lagt märke till.
Trots att hon inte hör verkar hon ofta veta exakt var Josefin befinner sig. Oavsett om Josefin varit ute och ridit eller arbetat någon annanstans på gården tycks Flingan kunna lokalisera henne.
– På något sätt vet hon alltid var jag är. Jag tror att hennes luktsinne är så välutvecklat att hon kan känna av mig på väldigt långt håll.
Kommunikation utan ord
Att leva med en döv hund kräver förstås vissa anpassningar. Samtidigt menar Josefin att kommunikationen fungerar bättre än många kanske tror.
Flingan har lärt sig flera olika handtecken och kommandon. Hon kan bland annat sitt, ligg, stanna, snurra runt och apportera. Dessutom använder Josefin en tumme upp som belöningssignal för att tala om när hunden gjort rätt.
En viktig del av vardagen är att Flingan hela tiden söker ögonkontakt.
– Hon tittar mycket på mig för att se vad jag kommunicerar. Hon är väldigt följsam och känner in mig hela tiden.
Den största utmaningen är inkallningen. Om Flingan är fokuserad på något annat och inte tittar åt Josefins håll går det inte att ropa på henne som med en hörande hund.
Därför tränar de mycket på ögonkontakt och på att använda hand-target på längre avstånd. Som en extra säkerhet har Josefin även GPS på Flingan, vilket gör att hon alltid kan se var hunden befinner sig om de är ute på gården eller i andra miljöer där hon rör sig fritt.
En oväntad tillgång på jobbet
Till vardags arbetar Josefin på ett HVB-hem för vuxna. Där följer Flingan ofta med.
Redan från första dagen visade hon sig passa in bättre än någon hade kunnat ana.
På jobbet är hon betydligt lugnare än hemma. Medan hon gärna springer runt och busar på gården verkar hon förstå att arbetsplatsen kräver ett annat beteende.
– Hon kan lägga sig och sova nästan var som helst. På kontoret, utomhus eller i andra delar av huset. Hon anpassar sig väldigt fint efter människorna där.
Klienterna har också tagit henne till sina hjärtan. Många visar stor hänsyn och ser till att hon inte blir överraskad när hon sover.
Men det är inte bara Flingan som får något av mötena.
Josefin upplever att hunden ofta har en lugnande inverkan på människorna omkring sig.
Händelsen som fortfarande berör
Ett särskilt minne har etsat sig fast.
Flingan låg och sov på kontoret medan Josefin befann sig utanför tillsammans med en klient som blivit upprörd.
Plötsligt vaknade hunden, började skälla och rusade ut ur rummet.
Hon sprang direkt fram till klienten och visade tydligt att hon ville upp i personens knä.
– Så fort hon kom fram lugnade klienten ned sig och bad om ursäkt för att hen blivit upprörd.
Josefin kan fortfarande inte riktigt förklara hur Flingan uppfattade situationen.
– Hon såg oss inte och kunde inte höra oss. Men det var som att hon kände att något var fel och ville hjälpa till.
Vän med alla djur
Hemma på gården samsas Flingan med både hästar, getter, höns och katter.
Trots att hon tillhör en vallande hundtyp försöker hon inte driva eller jaga de andra djuren. Tvärtom verkar hon ha förstått att de är en del av flocken.
Hon följer gärna med till stallet, är med när getterna matas och delar ofta sovplats med husets katter.
– Det är som att hon förstår att hon ska vara vän med alla djuren.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
”Var inte rädd för att prova”
Om det finns något Josefin vill att andra ska ta med sig från hennes erfarenhet så är det att inte låta osäkerhet eller fördomar stå i vägen.
Hon vet att många tvekar inför tanken på att adoptera eller köpa en döv hund.
Men hennes eget liv med Flingan har blivit något helt annat än de varningar hon fick höra innan.
– Var inte rädd för att prova bara för att det är något okänt. Att ha en döv hund kan vara fantastiskt på många sätt.
När Josefin pratar om Flingan återkommer hon flera gånger till samma sak.
Dövheten är en del av hunden, men den definierar henne inte.
Det som definierar Flingan är hennes glädje, hennes lugn och hennes förmåga att skapa trygghet hos både människor och djur omkring sig.
