Sofie Lindgren
Efter årtionden av intensiv avel börjar vissa hund- och kattraser se allt mer lika ut – trots att de är skilda åt av ungefär 50 miljoner års evolution. Forskare vid Cornell University och Washington University har nu för första gången kunnat visa hur mänskligt styrd avel har fått arter som inte är nära släkt att evolvera mot samma typ av ”plattnosade” utseende.
Det handlar om de så kallat brakycefala raserna – exempelvis Mops och Pekingese bland hundar samt Perser och Himalayan bland katter – där ansiktet är kortare, nospartiet uppåtlutat och skallen kraftigt omformad.
Forskarnas kartläggning avslöjar en evolutionär ”korsning”
I studien analyserades avancerade 3D-mätningar från bland annat datortomografi av både tamhundar, tamkatter, deras vilda släktingar samt andra rovdjur. Resultatet visar att Mopsar och Perserkatter i vissa fall är mer lika varandra i skallform än vad de är sina egna artfränder – eller sina egna förfäder.
– Perserkatter och hundar som Mops och Pekingese delar i princip samma skalle, med platt ansikte och uppåtriktad nos. Det är en extrem form av konvergent evolution, säger Abby Drake, forskare vid Cornell University och en av studiens huvudförfattare.
Fenomenet, där olika arter utvecklar likartade egenskaper under likartade förhållanden, brukar främst förknippas med naturens selektionstryck. Här är det i stället människans önskan om ett visst utseende som driver utvecklingen.
Snabbare förändring än naturen själv
Normal evolution sker över miljontals år. Men hos hundar och katter har en lika omfattande förändring skett på en bråkdel av den tiden – endast hundratals år.
Hundar har redan tidigare beskrivits som ett skolexempel på extrem intraspecifik variation. De är i dag mer varierade i form och storlek än hela rovdjursordningen Carnivora tillsammans. Nu visar forskarna att tamkatterna går samma väg – och i vissa avseenden är mer formrika än hela kattdjursfamiljen Felidae med sina 41 arter.
Ett högt pris för det ”söta” utseendet
Den kraftiga omformningen av nosen har dock ett högt pris. Raserna som är mest drabbade av den platta ansiktsformen har ofta andningsproblem, svårigheter att äta och riskfyllda valpningar. En del skulle dessutom ha svårt att överleva i naturliga miljöer där utseendet inte längre är till fördel.
– Vi har pressat vissa raser så långt att de inte längre skulle klara ett liv i det vilda, säger Drake.
En spegelbild av människans smak
Studien ger en fascinerande inblick i hur snabbt evolution kan styras när människan tar kontroll över spelreglerna – och hur våra egna uppfattningar om vad som är ”gulligt” formar djurens framtid.
Forskarnas arbete påminner om en viktig sak: Hur vi väljer att avla fram våra sällskapsdjur påverkar inte bara hur de ser ut – utan även hur de mår.
