Lisa Bergström
En allvarlig incident inträffade i november på en veterinärklinik i Värmland. I samband med en planerad avlivning exponerades en veterinär för avlivningsmedel efter att utrustningen inte fungerade som avsett. Händelsen anmäldes och har därefter utretts av ansvarig myndighet.
- 1 En veterinär exponerades för avlivningsmedel vid en klinik i Värmland.
- 2 En felaktigt dimensionerad kanyl användes när rätt utrustning saknades i lager.
- 3 Kanylen lossnade, vilket ledde till att vätskan skvätte upp i ansiktet.
- 4 Ambulans tillkallades – inga bestående men rapporterades.
- 5 Rutiner har enligt uppgift setts över och förstärkts efter händelsen.
Brist på rätt utrustning vid ingreppet
Vid tillfället skulle en hund avlivas enligt rutinmässiga medicinska procedurer. Enligt den utredning som senare genomfördes saknades korrekt utrustning i lager. Istället för en grövre kanyl användes en smalare variant, trots att hunden beskrivs som relativt stor.
Under själva momentet uppstod ett tekniskt problem. Kanylen lossnade från sprutan, vilket ledde till att vätskan inte injicerades som planerat. Avlivningsmedlet skvätte istället upp mot veterinären och träffade ansiktet, inklusive munområdet.
Den typen av moment kräver normalt sett stabil och korrekt dimensionerad utrustning för att minska riskerna vid hantering av läkemedel. När avvikelser uppstår kan konsekvenserna bli svårförutsägbara, särskilt i situationer där potenta preparat används.
Ambulans tillkallades efter exponeringen
Efter incidenten tillkallades ambulans till kliniken. Veterinären bedömdes på plats och händelsen dokumenterades enligt gällande arbetsmiljörutiner.
Den efterföljande bedömningen visade att mängden avlivningsmedel som personen exponerats för var begränsad. Enligt myndighetsuppgifter uppstod inga bestående medicinska men till följd av olyckan.
Ärendet anmäldes till Arbetsmiljöverket, som genomförde en utredning av händelseförloppet. Myndigheten har därefter avslutat ärendet.
Arbetsmiljöaspekten i fokus
Incidenter inom veterinärvården hamnar sällan i offentlighetens ljus, men arbetsmiljörisker är en realitet även i denna sektor. Hantering av läkemedel, nålar och djur i stressade situationer innebär moment där rutiner och utrustning spelar en avgörande roll.
Avlivning är dessutom ett särskilt känsligt ingrepp. Förutom de emotionella aspekterna ställs höga krav på precision, säkerhet och fungerande material. Små avvikelser i utrustning eller teknik kan snabbt förändra situationen.
I den aktuella händelsen pekar utredningen på att valet av kanyl haft betydelse för olycksförloppet. Dimensioneringen av medicinsk utrustning är i dessa sammanhang inte en formalitet, utan en säkerhetsfråga.
Evidensia: Rutiner har förstärkts
Veterinärkedjan uppger att händelsen lett till åtgärder. Enligt Evidensia Djursjukvård har rutinerna setts över och förstärkts efter incidenten.
– Vi har lärt oss av situationen och förstärkt rutinerna, säger Erik Zsiga till SVT Nyheter, kommunikationschef på Evidensia.
Han beskriver händelsen som olycklig, men framhåller att det viktigaste är att medarbetaren inte fick några bestående skador.
– Det är olyckligt att det hände, men som tur är så gick det bra för medarbetaren, vilket är det viktigaste i sammanhanget.
Ovanlig men uppmärksammad typ av incident
Den här typen av exponering är ovanlig, men illustrerar de riskmoment som finns i klinisk verksamhet. Veterinärarbete omfattar inte enbart diagnostik och behandling, utan även läkemedelshantering under tidspress och ibland svåra förhållanden.
Även om ärendet nu är avslutat kvarstår frågan om vikten av tillgänglig utrustning och robusta säkerhetsrutiner. Arbetsmiljöfrågor inom djursjukvården har under senare år fått ökad uppmärksamhet, inte minst kopplat till bemanning, stress och säkerhet.
Samtidigt visar myndighetsbedömningen att konsekvenserna i det här fallet blev begränsade. Några medicinska men har inte rapporterats.
Påminnelse om säkerhetsrutiner i vårdmiljöer
Händelsen fungerar som en påminnelse om att även väl inarbetade rutiner kan utmanas när utrustning saknas eller inte fungerar optimalt. Inom både human- och djursjukvård är tillgången till rätt material en grundläggande säkerhetsfaktor.
För veterinärpersonal innebär detta ett kontinuerligt arbete med riskbedömning, utbildning och uppföljning av avvikelser. I praktiken handlar det om att minska sannolikheten för att liknande incidenter ska inträffa igen.
I Värmland slutade händelsen utan bestående skador – men den har samtidigt lett till förändrade rutiner och en tydlig markering kring vikten av rätt utrustning i klinisk vardag.
