Sofie Lindgren
De allra flesta hundägare tänker nog inte på lyktstolpar som något bekymmer i vardagen – men i Vallentuna är det just där problemen börjar. Enligt gatuingenjören Niklas Stenberg står hundars benlyftande vanor bakom runt 90 procent av all rost som drabbar kommunens gatubelysning.
– Urin fräter betydligt mer än många tror, framför allt på äldre stolpar. Får man hundarna att välja ett annat ställe skulle mycket vara vunnet, säger han.
Hundägare om sina promenadvanor
I en artikel från Mitt i berättas om Mats Wiking, som tillsammans med barnbarnet Hjelte var ute och rastade deras hund Simba. Han är öppen med hur promenaderna brukar se ut.
– Klart han kissar på lyktstolpar. Det gör ju de andra hundarna också. Även när han är färdig ska han tillbaka och lägga två droppar till för att markera, säger Mats till Mitt i.
För kommunen innebär det däremot återkommande rostskador och dyra byten av belysningsstolpar.
Klistermärken – den andra oväntade boven
Hundkiss är dock inte det enda som ställer till det. Mitt i rapporterar att klistermärken från olika storstadslag också är ett återkommande problem. De sitter ofta så hårt att de skadar stolpens yta när de tas bort.
– Limmet är otroligt svårt att få bort, och det kostar mycket tid och pengar, säger Stenberg.
När mörkret faller märks problemen ännu tydligare
Höstmörkret innebär fler felanmälningar om trasig belysning. Just nu ligger omkring 50 ärenden inne, betydligt färre än de hundratals som väntade 2019 när byten endast utfördes två gånger om året.
– Det fungerade inte. En mörk gata skapar otrygghet och lockar till sig klotter. Nu byter vi lampor direkt vid felanmälan, även om det bara gäller en lampa, säger Stenberg till Mitt i.
Lampor som har gjort sitt
En del lampor byts helt enkelt för att de nått sin livslängd. Äldre modeller som högtrycksnatrium och halogen håller i omkring fem år. I år är turen kommen till södra Bällsta, där ljuskällorna ersätts område för område.
”Jag får väl försöka styra honom lite”
Mats Wiking säger till Mitt i att han kanske får hålla Simba lite längre från stolparna framöver, även om han ställer sig tveksam till att hundarna är huvudskälet till rostskadorna.
– Stolparna är ju i metall. Jag tror mer att det handlar om ålder. Men visst, jag kan styra honom lite bättre, säger han.
Många nya stolpar – och fler på väg
Vallentuna är en kommun med många hundägare, och gång- och cykelvägarna är extra utsatta. Hittills i år har 126 stolpar bytts ut på grund av rost, och ytterligare 42 väntar på att ersättas.
Hundarnas små markeringar gör alltså större avtryck än de flesta tänker på.
