Lisa Bergström
I en egyptisk gravmålning sitter en hund med halsband under sin ägares stol. Namnet ovanför huvudet har länge varit svårt att tyda. Nu har digital bildbehandling gjort inskriften läsbar: hunden hette Duaty – ett namn med en möjlig koppling till dödsguden Anubis.
Fyndet har gjorts av arkeologen Chelsea Kaufman vid Johns Hopkins University. Genom att granska fotografier av en gravmålning i Luxor kunde hon identifiera ett hundnamn som tidigare inte dokumenterats.
Upptäckten uppmärksammades av The Art Newspaper den 30 oktober. Själva studien publicerades redan den 30 september i The Journal of Egyptian Archaeology.
Digitala filter gjorde namnet synligt
Graven tillhörde User, en ämbetsman under Egyptens artonde dynasti. I tre bevarade offerscener finns hundar avbildade under gravägarens stol.
Två av hundarnas namn hade redan kunnat läsas: Kenii, ungefär ”den starke”, och Maaty, ungefär ”den pålitlige”. Den tredje hundens namn var däremot så bleknat att det inte hade dokumenterats i den tidigare publiceringen av graven.
Kaufman använde bildbehandlingsverktyget DStretch i programmet ImageJ för att förstärka färgskillnaderna i fotografiet. Då framträdde tecknen tydligare mot bakgrunden och kunde läsas som Duaty.
Ett ovanligt namn med möjlig gudakoppling
Namnet kan översättas ungefär till ”han som hör till underjorden”. Det är också en benämning som används om Anubis, guden som förknippas med döden och begravningsritualer.
Enligt Kaufman är Duaty unikt bland de omkring hundra hundnamn som är kända från det forntida Egypten.
Vad namnvalet betydde för ägaren är däremot osäkert. Till The Art Newspaper säger Kaufman att en direkt hänvisning till Anubis är tänkbar, men inte säkerställd. En annan möjlighet är att hunden redan hade dött när målningen utfördes. Även det är en tolkning, inte något fyndet bevisar.
Även hundens päls sticker ut
Duaty har dessutom ett ovanligt rött, vågformat pälsmönster. I studien beskriver Kaufman hur mönstret både kan uppfattas som brindle och som en anspelning på gravägarens klädsel.
Hundens namn avslutas också med ett särskilt hieroglyftecken i form av en sittande hund. Det avviker från den stående hundfigur som annars vanligen används i sådana namn.
Hundarna fick följa med in i efterlivet
Fyndet ger en inblick i hur individuella hundar kunde uppmärksammas i det forntida Egypten.
Kaufman beskriver hur avbildningar och namn i gravarna kunde bidra till att bevara hundens minne och säkra dess fortsatta existens i efterlivet. Hundarna framträder därmed som namngivna individer i gravägarens värld.
För Duaty har den bleknade inskriften nu åter blivit läsbar, omkring 3 500 år efter att den målades.
