Trots ett omfattande förbud mot den omdiskuterade hundtypen XL Bully fortsätter antalet hundattacker att stiga i Storbritannien. Nya siffror visar att utvecklingen inte har vänt – något som nu väcker frågor om lagstiftningen verkligen fungerar som tänkt.
Bett mitt under campingresan
För 58-årige Michael Carpenter från Birmingham blev riskerna med hundar plötsligt verkliga. Under en campingresa i Leicestershire tidigare i år hjälpte han en vän att leta efter borttappade bilnycklar. Då hoppade hennes hund plötsligt ut genom bilfönstret och attackerade honom.
– Jag slog bort den, men den gick till attack igen. Jag tappade balansen och försökte sparka bort den. Hade inte ägaren fått kontroll på hunden hade det kunnat sluta riktigt illa, berättar han för brittiska BBC.
Efter händelsen fick Michael uppsöka sjukhus för röntgen och stelkrampsspruta. Han valde dock att inte driva ärendet vidare juridiskt, men lyfte händelsen som ett exempel på vad han upplever som ett växande problem med oansvariga hundägare.

Fler attacker – trots nya regler
Statistik från polisen i England och Wales visar att 31 920 hundattacker mot människor registrerades under 2024. Det är en ökning med två procent jämfört med året innan.
Detta trots att förbudet mot XL Bully-hundar infördes i England och Wales i februari 2024, senare samma år i Skottland och i januari 2025 i Nordirland.
Syftet med förbudet var tydligt: att minska antalet allvarliga incidenter. Men de totala siffrorna pekar alltså i motsatt riktning.
Splittrad debatt gör lösningar svåra
Frågan om farliga hundar är djupt polariserad i Storbritannien. På ena sidan finns hundägare som menar att deras djur inte är farligare än andra – så länge de tränas och hanteras rätt. På den andra sidan står organisationer och kampanjgrupper som anser att vissa hundtyper innebär en större risk.
Trots motsättningarna finns en gemensam nämnare: många anser att dagens system inte fungerar tillräckligt bra.

Kirurg: ”De värsta skadorna har minskat”
En av få som ser positiva effekter är plastikkirurgen Vivien Lees i Manchester. Hon behandlar regelbundet patienter som skadats i hundattacker.
Enligt henne syns en viss förändring:
– Vi ser fortfarande allvarliga skador, men de allra värsta fallen har blivit något färre, säger hon.
Hon jämför med införandet av den brittiska lagen Dangerous Dogs Act från 1991, då vissa hundraser förbjöds. Även då minskade de mest livsförändrande skadorna.
Kritiken mot lagen: fel fokus
Samtidigt är kritiken mot lagstiftningen omfattande. Många menar att problemet inte ligger i specifika hundraser – utan i hur hundar föds upp och hanteras.
Den tidigare premiärministern Boris Johnson har själv kallat lagen från 1991 för ett exempel på dåligt utformad lagstiftning. Han menar att fokus på ras snarare än ägaransvar skapat stora problem.
Även djurskyddsorganisationer har lyft liknande invändningar. De pekar på att oansvariga ägare ofta struntar i reglerna – vilket gör att lagarna inte får önskad effekt.

Svårt att få reglerna att fungera i praktiken
En annan utmaning är att reglerna inte alltid följs. För att få behålla en XL Bully krävs bland annat särskilt tillstånd, försäkring och att hunden hålls kopplad och med munkorg på offentlig plats.
Trots detta förekommer det att reglerna ignoreras. Under arbetet med rapporteringen observerades exempelvis hundar som inte uppfyllde kraven – något som pekar på bristande efterlevnad.
Forskare lyfter också att lagändringar i sig sällan räcker. Enligt experter krävs resurser för kontroll och uppföljning – något som många menar saknas i dag.
Förslag: återinför hundlicens
I debatten har ett nytt förslag fått fäste: att återinföra hundlicens i Storbritannien. Systemet fanns tidigare, men avskaffades 1987 efter kritik om höga kostnader och låg efterlevnad.
Förespråkare menar att licenser skulle kunna finansiera fler inspektörer och utbildningsinsatser för hundägare. Kritiker varnar däremot för att samma problem som tidigare kan uppstå igen – att många helt enkelt inte följer reglerna.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
En komplex fråga utan enkel lösning
Polisen i Storbritannien beskriver redan i dag arbetet med farliga hundar som resurskrävande. Att införa ytterligare system, som licenskrav, skulle innebära ännu större belastning.
Samtidigt fortsätter hundattackerna att öka – trots förbud och skärpta regler.
Frågan många nu ställer sig är därför inte bara hur lagarna ska se ut, utan hur de faktiskt ska fungera i praktiken.



