Sofie Lindgren
För första gången har forskare lyckats genmodifiera hundar för att kraftigt minska ett protein som orsakar allergiska reaktioner hos människor. Två Beaglar har fötts efter försöket – och för en av forskarna har resultatet inneburit att han för första gången kan leva nära en hund utan sina vanliga allergibesvär.
Att älska hundar men samtidigt vara allergisk mot dem är verklighet för miljontals människor. Nu kan amerikanska forskare ha tagit ett första steg mot en framtid där det problemet går att minska med hjälp av genteknik.
Bioteknikföretaget Kindred Companion Sciences har använt genredigeringsverktyget CRISPR för att skapa två Beaglar som inte producerar ett av de viktigaste proteinerna bakom hundallergi.
Hundarna heter Bailey och Alfie och föddes i september 2024. Enligt forskarna är båda friska.
Stängde av gen som orsakar allergi
Hundallergi förknippas ibland med pälsen, men det är egentligen olika proteiner från hunden som utlöser reaktionen. De kan bland annat finnas i saliv, hudpartiklar och päls och spridas vidare i omgivningen.
Det är också anledningen till att hundraser som ofta marknadsförs som allergivänliga inte är någon garanti för den som är allergisk. Även en hund som fäller väldigt lite kan producera allergiframkallande proteiner.
För att skapa Bailey och Alfie började forskarna med hudceller från hundar. Med hjälp av CRISPR stängdes den gen av som ansvarar för produktionen av ett centralt allergiframkallande protein.
Det genetiska materialet överfördes därefter till ägg som placerades i en Beagletik. Resultatet blev de två valparna Bailey och Alfie.
När forskarna senare analyserade hundarnas saliv och päls kunde de inte hitta det aktuella proteinet.
Allergikern reagerade på andra hundar – men inte Beaglarna
En av forskarna bakom arbetet är genetikern Matt Walker, som själv har hundallergi. Tidigare kunde kontakt med hundar bland annat ge honom nysningar, kliande ögon och hudutslag.
Forskarna lät därför genomföra ett allergitest där Walker exponerades för prover från Bailey och Alfie.
Hans hud reagerade på material från en Pudel och en Goldendoodle – men inte på proverna från de två genredigerade Beaglarna.
För Walker har skillnaden också märkts i vardagen. Bailey bor numera tillsammans med honom i New York, där hon kan ligga i hans knä, leka med honom och följa med på promenader utan att utlösa de besvär han tidigare fått av hundar.
– Känslan just nu är en blandning av lättnad, förundran och tacksamhet över att det fungerade, säger han till US News.
Första gången metoden lyckas på hundar
Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften The CRISPR Journal och enligt forskarna är det första gången den här typen av genredigering framgångsrikt har använts på hundar i syfte att minska allergiframkallande proteiner.
Liknande försök har tidigare gjorts på andra djur. Forskare har bland annat använt CRISPR för att minska ett allergiframkallande protein hos en katt, men det återstår fortfarande frågor kring metodens säkerhet och långsiktiga effekter.
Även när det gäller Bailey och Alfie återstår mycket forskning.
Forskarna behöver bland annat följa hundarnas hälsa under lång tid för att undersöka om den genetiska förändringen medför några oväntade konsekvenser.
Betyder inte att hundarna är helt allergifria
Resultaten innebär heller inte att forskarna har skapat hundar som garanterat fungerar för alla hundallergiker.
Det protein som forskarna lyckades ta bort är en viktig orsak till hundallergi, men det är inte det enda protein hos hundar som människor kan reagera mot.
Jeff SoRelle, patolog vid University of Texas Southwestern Medical Center och inte involverad i studien, anser därför att hundarna behöver testas tillsammans med betydligt fler allergiker.
Först då går det att få en bättre uppfattning om hur stor betydelse förändringen faktiskt kan få för människor med hundallergi.
Vill gå vidare med fler hundar
Kindred Companion Sciences hoppas nu kunna testa metoden på fler hundar och på sikt även undersöka möjligheten att skapa linjer av hundar med betydligt lägre allergiframkallande egenskaper.
Men vägen dit kan bli lång. Förutom ytterligare forskning om hundarnas hälsa måste tekniken kunna användas på ett säkert och ekonomiskt rimligt sätt.
Utvecklingen väcker också etiska frågor. Bioetikern Arthur Caplan vid New York University påpekar att tekniken skulle kunna göra hundägande möjligt för fler allergiker, men ser samtidigt en risk för att specialframtagna hundar kan minska intresset för de hundar som redan väntar på nya hem på djurhem.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
För Matt Walker är tekniken däremot redan högst konkret. Han hade velat leva med hund sedan han var liten, men allergin satte stopp.
Nu har Bailey bott hos honom i drygt ett år.
De kan leka dragkamp hemma, promenera tillsammans i Central Park och när Walker är sjuk lägger hon sig vid hans fötter.
– Det känns helt fantastiskt att få ha en hund, säger han.
