Sofie Lindgren
Det finns filmer man tittar på – och filmer man känner. Caramelo hamnar definitivt i den senare kategorin. Den brasilianska Netflix-filmen som släpptes 8 oktober har redan klättrat upp på topplistorna, och det är lätt att förstå varför: det här är en känslomässig berg- och dalbana, full av humor, hjärta och en hund som ställer till det lika mycket som den räddar dagen.
Handlingen – från kockdröm till kaos med Caramelo
Pedro, en ung och ambitiös kock, är på god väg att ta över rollen som köksmästare på en fin restaurang när livet plötsligt vänder tvärt. Mitt i allt möter han en hemlös hund – en söt, karamellfärgad odåga med mer energi än vett. Den sortens hund som både förstör soffor och räddar själar.
Från första stund blir det tydligt att Pedro inte räddade Caramelo – det var Caramelo som räddade Pedro.
Humorn – igenkänning för alla hundägare
Det finns flera scener som fick mig att skratta rakt ut – inte för att de var överdrivna, utan för att de var så smärtsamt igenkännbara. Caramelo visar snabbt att han är extremt matmotiverad och tar varje chans han får att lägga tassarna på något ätbart. Spelar ingen roll om Pedro vänder ryggen i två sekunder – vips så är maten borta. Och när han inte snodde mat ägnade han sig åt att tugga sönder precis allt som fanns i lägenheten. Möbler, prylar, kläder – allt blev tuggben. Alla vi som någon gång delat hem med en hund i slyngelåldern vet exakt hur det känns att stå där mitt i kaoset och ändå älska dem villkorslöst.
Dramat – oväntat starkt och äkta
Men mitt i allt skratt finns också tunga stunder. Filmen vågar ta i jobbiga ämnen som sjukdom, hopplöshet och rädslan för framtiden. Och det är just kombinationen av skratt och tårar som gör den så kraftfull. När livet verkligen krisar finns det få saker som kan mäta sig med stödet från en hund – något även Pedro snabbt fick erfara.
Språket – portugisiska? Inga problem!
Jag brukar normalt ha svårt för filmer som inte är på engelska, men här glömde jag helt bort att det var portugisiska. Känslorna är så starka och uttrycken så universella att man hänger med direkt. Caramelos blickar kräver ändå ingen översättning.
Pedro & Caramelo – en relation som känns på riktigt
Vänskapen mellan Pedro och Caramelo är verkligen filmens själ. De börjar som främlingar, bråkar som syskon, och slutar som själsfränder. Det är så fint porträtterat att man ibland undrar om hunden ens visste att det var en filmkamera där.
Betyg – 4 av 5 tassavtryck
Caramelo är inte en perfekt film i teknisk mening – men som hundfilm är den en riktigt ordentlig fullträff. Den bjuder på skratt, gråt och massor av igenkänning. Jag ger den 4 av 5 tassavtryck, och rekommenderar den varmt till alla som någon gång älskat en hund – eller funderat på hur livet skulle vara med en.
Betyg 4 / 5
– Ett måste för alla som någon gång älskat en hund!
