Filmrecension: Fixed (2025) – när hundhumor faller platt som en pannkaka

Att blanda hundar, animation och vuxenhumor borde vara en dröm för alla oss som älskar fyrbenta vänner och samtidigt uppskattar skruvade komedier. När Fixed dök upp på Netflix i augusti var förväntningarna därför ganska höga – inte minst med Genndy Tartakovsky i registolen, en man som tidigare bjudit på visuellt starka och kreativa projekt. Tyvärr blir resultatet mest ett bevis på att inte alla idéer fungerar lika bra i praktiken.

Handling som låter bättre på papper än på skärmen

Filmen kretsar kring Staffordshire Bullterriern Bull, som plötsligt får reda på att han snart ska kastreras. Med panik i blicken bestämmer han sig för att ta vara på sitt ”sista dygn i frihet” och tillsammans med sina vänner ger han sig ut på ett äventyr fyllt av överdrifter, upptåg och, förstås, en hel del vuxna skämt. På pappret låter det som en mörk men lekfull komedi med potential att utforska teman om identitet, vänskap och vad det innebär att vara hund.

I verkligheten blir det dock en långdragen resa där humorn ofta fastnar i det vulgära snarare än att bygga på smarta observationer kring hundars beteenden eller relationen mellan hund och människa (även om man försöker). Det är synd, för idén hade kunnat bli något riktigt originellt.

Vulgär humor utan själ

Jag är långt ifrån pryd när det gäller humor – tvärtom kan jag uppskatta en grov skämtstil om det finns en poäng eller en kreativ twist. Men här staplas de råa skämten på varandra utan större eftertanke, vilket snabbt gör att det känns mer tröttsamt än roligt. Istället för att locka till skratt blir det mer av en känsla av ”jaha, var det här allt?”.

Det känns som om filmen hela tiden siktar på att chocka snarare än underhålla, vilket gör att hjärtat i historien – en hunds rädsla för att förlora sin frihet – aldrig riktigt får utrymme.

Animation som saknar värme

En annan besvikelse är själva animationen. Där man kanske hade förväntat sig stilistiska val eller en mer lekfull design, blir intrycket snarare platt och fantasilöst. Hundar är tacksamma karaktärer att animera eftersom de kan förmedla så mycket känsla genom ögon, kroppsspråk och svansar – men här känns de ofta stela och uttryckslösa.

Det gör också att den visuella upplevelsen aldrig riktigt bjuder in till engagemang, vilket bara förstärker känslan av att filmen är ihopsatt lite för snabbt.

Röster som inte hittar rätt

Trots en stjärnspäckad rollista med namn som Adam Devine (Pitch Perfect, Isn’t It Romantic, Modern Family), Idris Elba (Beasts of No Nation, Mandela – Vägen till frihet) och Kathryn Hahn (Afternoon Delight, Bad Moms, Transparent), lyckas röstskådespelarna aldrig riktigt komma till sin rätt. Karaktärerna känns opersonliga och det är svårt att tro på samspelet mellan hundarna. Rösterna flyter ovanpå animationen istället för att bli en naturlig del av den, vilket gör att man aldrig riktigt knyter an till figurerna.

Med tanke på att hundfilmer ofta lever och dör med hur väl man lyckas förmedla känslan i hundarnas personligheter, blir detta ett stort problem.

Varför filmen faller platt

Fixed hade potential att bli en annorlunda och rolig vuxenanimation om hundar. Men slutresultatet är en film som fastnar i billiga poänger, ett stelt visuellt uttryck och röstskådespeleri som inte lyfter materialet.

För den som älskar hundar är det nästan frustrerande att se hur en lovande idé har förvandlats till något så opersonligt. Istället för att skratta, känner man mest en längtan efter något mer genuint och hjärtevärmande. Nej, då finns det en hel uppsjö av andra hundfilmer att skratta till (och inte åt) istället!