Lisa Bergström
En gripande och ovanlig historia har nyligen uppmärksammats från norra Thailand, där en åttaårig pojke hittades levande under extrema förhållanden – ensam tillsammans med en flock hundar och utan förmåga att prata. Pojken hade övergivits av sin familj och tvingats anpassa sig till en tillvaro där hundarna blev hans enda sällskap och kommunikationsmedel.
Ett tragiskt fynd i norra Thailand
Det var under en polisinsats i provinsen Uttaradit som myndigheterna upptäckte pojken i en nedgången stuga på pålar, belägen i en avlägsen del av byn. När polisen kom till platsen fann de pojken tillsammans med hans mamma och äldre bror, som båda visade sig vara beroende av narkotika. Pojkens mamma och bror greps efter att ha testat positivt för droger, och barnets situation kunde äntligen uppmärksammas.
Pojken hade aldrig fått möjlighet att gå i skolan. En lokal skolas rektor hade uppmärksammat barnets frånvaro och kontaktat en barnrättsaktivist, Paveena Hongsakul, som initierade en utredning och hjälpte till att föra ärendet vidare till myndigheterna.
Kommunicerade genom skällande – isolerad från andra människor
Den mest anmärkningsvärda delen av berättelsen är att pojken inte kunde prata när han hittades – han kommunicerade enbart genom att skälla som hundarna i flocken. Isoleringen och bristen på mänsklig kontakt hade påverkat honom djupt. Paveena beskriver mötet med pojken som både hjärtskärande och oroande:
”Han pratade inte, han bara skällde. Det var svårt att se en så ung pojke i en sådan situation”, berättar han för Khaosod English.
Det visade sig att pojkens mamma hade fått statligt ekonomiskt stöd för hans skolgång, men pengarna hade aldrig använts till hans utbildning. Istället höll hon honom hemma, medan hon själv försörjde sig genom att tigga vid den lokala byns tempel.
Ensam med hundarna – en verklighet långt från barnets rättigheter
Grannarna i området hade tröttnat på moderns beteende och hade förbjudit sina egna barn att umgås med pojken. Det lämnade honom helt isolerad från andra barn och vuxna, och hans enda sociala kontakter blev familjens sex hundar. Utan mänsklig närvaro började pojken efterlikna hundarnas beteende och anpassade sitt sätt att kommunicera efter dem.
Situationen uppmärksammades till slut efter en samordnad insats av polisen och representanter från utbildningsdepartementet den 30 juni. Pojken togs om hand och placerades på ett barnhem i Uttaradit där han nu får den vård och omsorg han behöver.
En chans till ett nytt liv
Barnrättsaktivisten Paveena Hongsakul följer pojkens situation noggrant för att säkerställa att han får rätt stöd framöver. Hon uttrycker hopp om att pojken nu ska få en chans till en trygg uppväxt och tillgång till utbildning:
”Vi kommer att följa upp honom för att försäkra oss om att han får all hjälp han behöver. Han förtjänar ett gott och tryggt liv.”
Det här tragiska fallet visar hur viktigt det är att samhället och myndigheter samarbetar för att skydda barn som befinner sig i riskzonen. Den lilla pojkens historia är en påminnelse om att ingen ska växa upp i isolering eller utsatthet, och att rätt stöd kan förändra liv.
Vad som hände med de sex hundarna framgår dock inte.
