in

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

Elva avelsdugliga hundar, ett nödrop i en tidning och en svensk räddningsaktion på cykel. Så fick tio hundraser en andra chans.

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

En svensk vallhund räddades efter en tidningsannons och efterforskningar på cykel. En amerikansk draghund var nere på elva avelsdugliga individer. Och en liten sällskapshund från Kuba fick en ny framtid tack vare familjer som tog sina hundar med sig i exil. Flera hundraser vi känner igen i dag har varit skrämmande nära att bli historia.

Gör som Greta, Zelda och tusentals andra hundälskare.

Hundnytts nyhetsbrev – direkt i din inkorg

Prenumerera på hundnyheter, reportage och guider. Varje söndag – helt gratis!

Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Krig och sjukdomsutbrott har slagit sönder hela hundpopulationer. Andra raser har långsamt försvunnit när deras arbetsuppgifter upphört eller nya hundar blivit populärare. Ibland har räddningen hängt på att några få människor börjat leta medan det fortfarande funnits hundar kvar att hitta.

Här är tio raser vars historia kunde ha slutat helt annorlunda. Några överlevde genom små kvarvarande avelsgrupper, medan andra fick byggas upp igen med hjälp av besläktade hundar. Bakom varje räddning finns människor som vägrade låta hundarna försvinna.

1 Västgötaspets – Räddades med en annons och en cykel

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

Det började med ett minne. Björn von Rosen mindes de små, kortbenta vallhundar han hade sett i Västergötland som ung. I början av 1940-talet undrade han om de fortfarande fanns kvar.

Våren 1942 satte han in en annons i Skaraborgs läns tidning. Karl-Gustaf Zetterstén i Vara erbjöd sig att hjälpa till. Sedan följde ett detektivarbete på cykel bland gårdarna i trakten.

De hittade en handfull hundar av den gamla typen. Tiken Topsy blev modell för hur rasen skulle beskrivas, och enligt rasens avelsstrategi kom sammanlagt 13 hundar – tre hanar och tio tikar – att bilda grunden för den återuppbyggda stammen.

Redan 1943 godkände Svenska Kennelklubben rasen under namnet Svensk Vallhund. Tio år senare fick den namnet Västgötaspets. En av våra egna svenska hundraser hade kunnat försvinna medan den fortfarande arbetade, nästan obemärkt, på västgötska gårdar.

Prime Video inför reklam – betala extra för en annonsfri upplevelse

Läs även

Från jakt till sällskap – Här är de 12 svenska hundraserna som formade vårt land

2 Shiba – Överlevde kriget för att sedan drabbas av sjukdom

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

Det är svårt att föreställa sig att den lätt igenkännliga Shiban en gång stod inför en osäker framtid. Men rasen utsattes för flera hårda slag under 1900-talet.

Redan före andra världskriget hade korsningar med importerade brittiska jakthundar gjort den renrasiga Shiban mycket sällsynt i sina ursprungsområden. Ett organiserat bevarandearbete kom igång 1928. Sedan kom kriget.

Bombningar dödade många hundar. Under efterkrigsåren slog dessutom valpsjuka mot de överlevande. Enligt den amerikanska rasklubben dog de flesta hundar som hade klarat bombningarna i sjukdomen.

Räddningen blev att föra samman kvarvarande hundar från olika regionala linjer: Shinshu, Mino och Sanin. De bidrog tillsammans till den moderna Shiban. Bakom det välbekanta utseendet finns alltså en historia där både krig och smitta var nära att sätta punkt.

3 Bichon Havanais – Fick en ny framtid i exil

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

Den lilla Bichon Havanaisen hade länge levt som uppskattad sällskapshund hos välbärgade familjer på Kuba. Men politiska omvälvningar förändrade också hundarnas tillvaro.

När familjer lämnade landet kunde många inte ta sina hundar med sig. Några lyckades ändå bevara viktiga blodslinjer utanför Kuba. Dessa hundar skulle få stor betydelse för rasens fortsatta historia.

På 1970-talet började Dorothy Goodale i USA arbeta för att bygga upp rasen igen. Hon skaffade först sex hundar med dokumenterad härstamning och utökade sedan avelsgruppen med fler hundar från kubanska exilfamiljer.

Tillsammans med andra entusiaster hjälpte hon rasen tillbaka och bidrog också till att återintroducera den i Europa. Den lilla hund som i dag ligger hoprullad i en svensk soffa bär på en historia av uppbrott, bevarade familjehundar och ett mycket målmedvetet avelsarbete.

Prime Video inför reklam – betala extra för en annonsfri upplevelse

Läs även

Bichon Havanais – den lilla charmören med en dramatisk historia

4 Norsk Lundehund – Räddningshundarna fick skickas åt båda hållen

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

Norsk Lundehund utvecklades för att hämta lunnefåglar ur svåråtkomliga klippskrevor. Med extra tår och en ovanligt rörlig kropp kunde den ta sig fram där människor hade svårt att komma åt.

Men när fångst med nät blev vanligare under 1800-talet minskade behovet av hundarna. I Måstad på Værøy levde en stam kvar, och under mellankrigstiden fick makarna Christie i Hamar hundar därifrån.

Det visade sig bli avgörande. Under andra världskriget dödade valpsjuka nästan alla lundehundar i Måstad, och hundar kunde då skickas tillbaka från Hamar. Senare drabbades även östra Norge av sjukdomen.

I slutet av 1950-talet var stammen åter mycket liten. Eleanor Christie fick då fem hundar från Måstad. Tillsammans med en sjätte hund bildade de grunden för ett nytt avelsarbete.

Rasen räddades genom att människor på två platser hade bevarat hundar som sedan kunde hjälpa varandra när katastrofen slog till.

5 Shar Pei – Ett nödrop i en hundtidning förändrade allt

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

Den rynkiga Shar Peien är svår att förväxla med någon annan hund. Ändå var rasen under 1900-talet nära att försvinna.

I Kina försämrade hårda restriktioner och höga skatter på hundhållning förutsättningarna för rasen. Ett litet antal hundar bevarades bland annat i Hongkong.

Där fanns uppfödaren Matgo Law, som insåg hur allvarligt läget var. År 1973 publicerades hans vädjan till amerikanska hundvänner i tidskriften Dogs. Han ville ha hjälp att rädda Shar Peien från att dö ut. Uppropet väckte intresse och bidrog till att hundar fördes till USA.

År 1979 fick rasen ytterligare uppmärksamhet när en Shar Pei hamnade på omslaget till Life. Intresset i USA ökade kraftigt.

Det som hade börjat som ett nödrop från en orolig uppfödare hade blivit en internationell räddningsinsats.

6 Chinook – Bara elva hundar kunde föra rasen vidare

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

28 hundar kvar. Bara elva lämpade för avel.

Så såg situationen ut för den amerikanska draghundsrasen Chinook 1981, enligt American Kennel Club. Flera av de kvarvarande hundarna var gamla eller kastrerade. Antalet levande hundar gav därför en ljusare bild än rasens verkliga möjligheter att överleva.

Rasen hade utvecklats av polarforskaren och hundföraren Arthur Treadwell Walden, som ville kombinera snabbhet med styrkan att dra tunga laster. Namnet kom från hans hund Chinook, som också blev rasens stamfar.

När läget blev akut delade tre uppfödare de elva avelsdugliga hundarna mellan sig och började ett planerat arbete för att vända utvecklingen.

När Chinook blev fullt erkänd av American Kennel Club 2013 fanns 813 registrerade hundar. Vägen dit hade börjat med en avelsgrupp som hade fått plats i ett enda hundspann.

7 Löwchen – Två tikar och en hane blev början på räddningen

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

Löwchen betyder ”litet lejon”, och hundar med rasens karakteristiska lejonklippning finns avbildade i flera hundra år gammal europeisk konst. Men en lång historia var ingen garanti för en framtid.

När andra världskriget kom hade rasen blivit sällsynt. Belgiskan Madame Bennert, som hade haft Löwchen sedan 1897, bestämde sig för att försöka förhindra att den försvann.

Det svåra var att hitta hundar att börja med. Efter ett långt sökande fann hon två tikar, en från Lille och en från trakten kring Diegem. Så småningom hittade hon också en hane.

Dessa hundar blev början på hennes kennel. Genom samarbete med tyska uppfödare kunde antalet hundar öka, och senare spreds rasen vidare till bland annat Storbritannien och USA.

Det lilla lejonets comeback började med en kvinna som fortsatte leta trots att sökandet länge gav mycket lite.

8 Irländsk Varghund – När vargarna försvann följde hundarna nästan efter

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

Den Irländska Varghundens gamla arbetsuppgift finns i namnet. Den stora vinthunden användes vid jakt på varg och annat storvilt.

Men när vargen hade utrotats på Irland under 1700-talet försvann också en viktig anledning att hålla hundarna. Rasen minskade så kraftigt att den nästan försvann.

Under 1800-talet började skotten G. A. Graham arbeta för att återskapa den. Med hundar som ansågs bära på det gamla arvet och genom korsningar med bland annat Skotsk Hjorthund byggdes en ny stam upp.

Därför är dagens Irländska Varghund också en berättelse om rekonstruktion. Räddningen innebar att använda fler hundar än de få som kunde knytas till den gamla typen.

Den hund som en gång hade hållits för sin förmåga att jaga varg fick en framtid långt efter att den ursprungliga arbetsuppgiften hade försvunnit.

9 Broholmer – Den danska slottsvakten fick byggas upp igen

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

Broholmern hade i generationer vaktat danska gårdar och slott. Det var en stor, kraftfull hund med en självklar uppgift. Men efter andra världskriget var rasen nästan utdöd.

Först i mitten av 1970-talet började en grupp entusiaster, tillsammans med Dansk Kennel Klub, arbeta för att återuppbygga den.

Arbetet krävde att man hittade lämpliga hundar och fick fram en växande stam med den eftersträvade typen. Det var ett långsiktigt projekt snarare än en snabb återkomst.

År 1998 erkändes Broholmer av den internationella kennelorganisationen FCI. Svenska Kennelklubben beskriver fortfarande rasen som under rekonstruktion.

Historien visar hur lång tid en räddning kan ta. Att några hundar överlever är bara början – därefter måste det också finnas en fungerande väg framåt för deras efterkommande.

10 Mudi – Hann knappt få en rasstandard innan kriget slog till

10 hundraser som nästan försvann från jordens yta

Den ungerska vallhunden Mudi fick sin första rasstandard 1936. Arbetet med att dokumentera och organisera rasen hade bland annat drivits av museidirektören och hundkännaren Dezső Fényes.

Bara några år senare kom andra världskriget. En stor del av den registrerade stammen utplånades, och rasen var nära att försvinna.

När uppfödare efter kriget tog nya tag utgick arbetet från så få hundar att det påverkade beskrivningen av rasen. Den nya standarden angav en mindre hund, och flera av de tidigare beskrivna färgerna saknades.

Senare visade det sig att fler färgvarianter hade levt kvar, och de kunde åter tas med i standarden.

Mudins historia påminner om att hundraser inte bara bevaras i register. Hundar kan leva och arbeta långt från utställningar och organiserad uppfödning – och ibland finns en del av det arv man trodde var förlorat fortfarande kvar ute på landsbygden.

Gör som Greta, Zelda och tusentals andra hundälskare.

Hundnytts nyhetsbrev – direkt i din inkorg

Prenumerera på hundnyheter, reportage och guider. Varje söndag – helt gratis!

Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Hundarna som fick en andra chans

En tidningsannons, ett upprop eller ett envist sökande efter de sista hundarna. Räddningen började ofta i liten skala, med människor som såg ett värde i det som höll på att gå förlorat.

Men att rädda en hundras handlar om mer än att få antalet hundar att öka. Hälsa, genetisk variation och fungerande hundliv behöver också följa med in i framtiden.

Nästa gång du möter en Västgötaspets, en Shiba eller en Bichon Havanais kan det därför vara värt att stanna upp en sekund. Framför dig står en hund vars historia kunde ha tagit slut – men som någon såg till fick fortsätta.

Kommentera mode_comment 0 favorite 0 medlemmar gillar
Det finns inga kommenterar än. Var den första att kommentera!

Skriven av Sofie Lindgren

Sofie Lindgren är en engagerad frilansskribent med över 10 års erfarenhet av att skriva om hundar, djurhälsa och relationen mellan människa och hund. Hon bor i Sundsvall tillsammans med sin Golden Retriever Tindra och ägnar det mesta av sin fritid åt vandring, spårträning och att testa nya aktiveringsleksaker.

Efter att ha arbetat i många år inom djurbutik och hunddagis, har Sofie byggt upp en bred kunskap om hundbeteende, vardagslydnad och hur man bäst möter olika rasers behov. Hon brinner för att göra hundlivet enklare och roligare för både nya och erfarna hundägare.

På Hundnytt.se delar Sofie med sig av både praktiska tips, recensioner och personliga berättelser – alltid med fokus på trygghet, glädje och hundens välmående. När hon inte skriver artiklar är hon ofta ute i naturen med Tindra eller håller i grundkurser för valpar i en lokal brukshundklubb.