in

När hundars lidande blev underhållning för publiken

Inför fullsatta läktare tvingades hundar möta björnar och tjurar – i dag avslöjar deras skelett spåren efter den brutala underhållningen.

När hundars lidande blev underhållning för publiken

Hundar hetsades mot fastbundna björnar och tjurar inför betalande åskådare. I det tidigmoderna England var hundkamper ett etablerat nöje som lockade människor från olika samhällsskikt – och lämnade spår som fortfarande går att läsa i hundarnas skelett.

Gör som Greta, Zelda och tusentals andra hundälskare.

Hundnytts nyhetsbrev – direkt i din inkorg

Prenumerera på hundnyheter, reportage och guider. Varje söndag – helt gratis!

Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

På Londons södra flodstrand låg arenor där hundar släpptes fram mot betydligt större djur. Under 1500- och 1600-talen var området Bankside känt för både teater och djurhetsning. Det som i dag framstår som ett brutalt djurplågeri ingick då i stadens offentliga nöjesliv.

Hundarna utsattes för allvarliga skador, men alla strider slutade inte med döden. Forskning visar att vissa överlevde benbrott och andra trauman. Deras kvarlevor berättar om ett liv där människors underhållning kunde väga tyngre än djurens lidande.

Fastbundna björnar mötte lössläppta hundar

Vid björnhetsning, på engelska bear-baiting, bands en björn vid en påle och utsattes för angrepp från hundar. Björnens möjligheter att röra sig begränsades, medan publiken kunde följa kampen från läktarna.

Enligt Historic England kunde omkring 1 000 åskådare se föreställningarna i de cirkelformade arenorna. Verksamheten hade också satt sin prägel på omgivningen: där fanns hundgårdar, utrymmen för björnar och byggnader som hörde till arrangemangen.

Namnet Bear Gardens finns fortfarande kvar som gatunamn i London. Det är ett konkret minne av en tid då djurens kamp var en del av stadens nöjesutbud.

När hundars lidande blev underhållning för publiken
På arenorna bands björnar vid en påle medan hundar släpptes fram inför publiken på läktarna. AI-genererad historisk illustration.

Ett populärt nöje även för kungligheter

Djurhetsningen var inte begränsad till en liten grupp besökare. Den hade publik i olika samhällsskikt och förekom även som kunglig underhållning.

Föreställningar ordnades bland annat för drottning Elizabeth I. Men traditionen var betydligt äldre än hennes regeringstid. Forskning från universiteten i Cardiff och Nottingham visar att björnhetsning var etablerad i England redan under 1100-talet.

Forskarna har kombinerat skriftliga uppgifter med arkeologiska fynd och bildmaterial. En scen med björnhetsning finns till och med avbildad i Bayeuxtapetens nedre kant.

Prime Video inför reklam – betala extra för en annonsfri upplevelse

Läs även

10 hundraser som var svenskarnas favoriter för 50 år sedan

Stora hundar valdes ut till arenorna

Hur såg hundarna ut? I en studie publicerad i tidskriften Antiquity så sent som 2025 undersöktes djurben och historiska dokument från Bankside.

De flesta hundarna beräknades ha varit 60–80 centimeter höga vid manken, ovanligt stort för tiden.

De var sannolikt Mastiff-typer, ett bredare begrepp än dagens rasnamn.

När hundars lidande blev underhållning för publiken
Stora, kraftigt byggda hundar användes vid djurhetsningen. Dåtidens Mastiff-typer motsvarade inte någon enskild modern hundras. AI-genererad historisk illustration.

Hundar kunde tas trots ägarnas protester

Alla hundar kom inte heller till arenorna med ägarnas goda vilja.

Studien tar upp historiska brev där hundägare protesterade mot att deras hundar hade förts bort. Ett kungligt tillstånd gav den ansvarige för björnverksamheten rätt att samla in hundar till föreställningarna.

Benbrotten visar vad hundarna utsattes för

På hundbenen hittade forskarna bland annat läkta frakturer i revben och skallar. Vissa skador visar att hundarna måste ha överlevt i minst sex veckor efter att de skadats.

Alla skador går inte att koppla till en enda bestämd händelse. Forskarna diskuterar både angrepp från andra djur och slag från människor som möjliga orsaker.

Fynden visar därmed både våldet och överlevnaden. En läkt skada betyder inte att hunden skonades från lidande.

Dyrbara djur hölls vid liv så länge som möjligt

Att föreställningarna var brutala innebar inte att arrangörerna alltid ville att djuren skulle dö.

Enligt University of York kunde en björn kosta ungefär åtta gånger så mycket som en häst. Att ersätta den krävde dessutom import från utlandet. Det fanns därför ekonomiska skäl att försöka hålla björnarna vid liv.

Forskarna menar att liknande överväganden kan ha gällt hundarna. Överlevnaden behöver alltså inte vara ett tecken på omsorg – den kunde också handla om djurens värde för verksamheten.

När hundars lidande blev underhållning för publiken
Björnar var dyrbara att ersätta, vilket gav arrangörerna ekonomiska skäl att hålla dem vid liv. AI-genererad historisk illustration.

Bulldoggens historia hör ihop med tjurhetsning

Hundar användes också mot tjurar, i det som kallades bull-baiting.

Enligt brittiska kennelklubben ersattes större, mer högbenta Mastiff-typer med tiden av mindre och kraftigare hundar med stora huvuden och starka käkar. Dessa var föregångare till dagens Engelska Bulldogg.

När tjurhetsningen förbjöds försvann deras tidigare användningsområde. Hundar som hölls som sällskap fick senare betydelse när rasen utvecklades vidare och hundutställningar blev populära.

Gör som Greta, Zelda och tusentals andra hundälskare.

Hundnytts nyhetsbrev – direkt i din inkorg

Prenumerera på hundnyheter, reportage och guider. Varje söndag – helt gratis!

Du kan när som helst avsluta din prenumeration.

Förbudet kom 1835 – men djurkamperna försvann inte

Under 1800-talet växte det organiserade arbetet för djurskydd. År 1824 grundades den brittiska organisation som senare fick namnet RSPCA.

År 1835 förbjöds björn- och tjurhetsning i England. Det blev en viktig förändring för djur som länge hade utnyttjats i offentliga föreställningar.

Förbud innebar däremot inte att alla djurkamper upphörde. RSPCA arbetar fortfarande mot organiserade hundslagsmål och annan typ av djurhetsning.

Kvarlevorna från Bankside påminner om vilka som betalade priset för publikens nöje: djuren som tvingades in i arenorna.

Kommentera mode_comment 0 favorite 0 medlemmar gillar
Det finns inga kommenterar än. Var den första att kommentera!

Skriven av Emil Lindberg

Emil Lindberg är hundentusiasten bakom Hundnytt.se. Han är 40 år gammal, bosatt i Alingsås och pappa till två tonårsbarn. Emil har ett långt och varmt förhållande till hundar och har tidigare haft en Schäfer – en trogen följeslagare som han skaffade i vuxen ålder. I dag har han ingen egen hund på grund av arbete, men umgås regelbundet med sina föräldrars Miniature American Shepherd, vilket gör att hundlivet fortfarande är en självklar del av vardagen.

När Emil inte uppdaterar Hundnytt.se med artiklar och guider för hundälskare driver han även den faktaspäckade sajten 10fakta.se. Med ett genuint intresse för både information och djur kombinerar han fakta med känsla – något som genomsyrar allt han skriver.