Lisa Bergström
Vinterturismens krav får inte styra på bekostnad av hundarnas hälsa och återhämtning. En ny rapport om slädhundsturismen i finska Lappland pekar på brister i tillsyn, kunskap och omsorg – och efterlyser förändringar i branschen.
Rapporten Sled Dog Welfare Report: The Case of Finnish Lapland presenterades den 12 november inom forskningsprojektet PAWWS. Bakom den står forskare vid universiteten i Lappland och Uleåborg, med finansiering från Finlands forskningsråd.
Underlaget kombinerar forskning med erfarenheter från bland andra veterinärer, hundspannsföretag, researrangörer och djurskyddsorganisationer. Målet är att synliggöra problem och föreslå hur hundarnas villkor kan förbättras under hela livet.
Kort högsäsong kan öka pressen på hundarna
Enligt rapporten skapar koncentrationen av turister till vintern ett hårt ekonomiskt tryck. Hundarna riskerar intensiva och upprepade arbetspass när företagen ska tjäna in en stor del av årets inkomster under en begränsad period.
Författarna framhåller behovet av vila, återhämtning och arbetsbelastning som anpassas efter varje hund. Fler bokningar får inte automatiskt innebära mer arbete.
Ansvaret fortsätter när turisterna åker hem
Hundarnas behov upphör inte efter vintersäsongen. Motion, social kontakt, veterinärvård och lämpliga boendeförhållanden måste fungera året runt.
Rapporten betonar också det långsiktiga ansvaret för hundar som blir sjuka, skadas eller pensioneras. Företagens ekonomi och planering behöver omfatta hela hundens liv.
Vill se bättre kontroll och större insyn
Bland förslagen finns utbildning för kennelansvariga, veterinärbedömning innan verksamheter öppnar och tydligare registrering av hundar, kennlar och underleverantörer.
Författarna föreslår även oanmälda kontroller. Certifiering på papper behöver följas av granskning av hur hundarna faktiskt har det. Researrangörer pekas ut som medansvariga för att välfärden säkerställs hos deras leverantörer.
Ingen fullständig kartläggning av alla kennlar
Rapporten är en sammanställning av forskning och branscherfarenheter, inte en heltäckande inspektion. Hur utbredda problemen är beskrivs som en kunskapslucka.
Författarnas slutsats är ändå tydlig: turer bör förändras eller pausas när hundarnas individuella behov inte kan tillgodoses.
Rapporten riktar sig även till allmänheten. För svenska resenärer som planerar en hundspannstur ger den anledning att intressera sig för mer än själva utflykten: hur hundarna bor, arbetar och tas om hand under resten av året.
