Sofie Lindgren
Förslaget om att förlänga jakttiderna för älg och rådjur väcker starka reaktioner. Flera tunga aktörer inom skogs- och lantbruket ställer sig positiva – men vill samtidigt gå längre än myndighetens linje. Särskilt frågan om att få använda hund vid jakt på rådjur i februari har seglat upp som en tydlig skiljelinje.
Bakom inspelen finns bland andra Södra, Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Skogsindustrierna, som alla har lämnat synpunkter på Naturvårdsverkets förslag om ändrade jakttider.
- 1 Flera skogs- och lantbruksorganisationer vill se förlängd jakttid på älg och rådjur – även i februari.
- 2 Skogsbolaget vill tillåta jakt med hund i februari när väderförhållandena medger det.
- 3 LRF vill öka avskjutningen och föreslår dygnet runt-jakt på dov- och kronhjort.
- 4 Förslagen väcker frågor om balansen mellan effektiv jakt, etik och viltförvaltning.
Längre jakttid ska minska viltskador
En gemensam nämnare i remissvaren är stödet för förlängd jakttid på älg och rådjur, inklusive februari månad. Skälet är tydligt: klövvilt orsakar omfattande skador i unga tallplanteringar, vilket påverkar både skogsproduktion och ekonomi.
En längre jaktsäsong anses öka möjligheten att nå avskjutningsmålen och därmed hålla stammarna på en nivå som minskar betesskadorna, skriver Svensk Jakt. För markägare handlar det om att skapa bättre balans mellan vilt och skog – och att undvika kostsamma framtida åtgärder.
Vill släppa hund i februari
Det mest omdiskuterade inslaget gäller hur jakten ska bedrivas under den förlängda perioden. Södra nöjer sig inte med att tillåta enbart vak- och smygjakt.
Organisationen vill att jakt med efterföljande hund ska vara tillåten i februari, så länge väderförhållandena är rimliga och snödjupet inte är för stort. Argumentet är att begränsningar i jaktformen riskerar att minska effektiviteten och därmed motverka syftet med den förlängda jakttiden.
Samtidigt är februari en period då viltet kan vara påverkat av vinterförhållanden. Frågan rör därför inte bara effektivitet – utan också etik, djurvälfärd och jaktens anseende.
Kritik mot brunstuppehåll under älgjakten
Både Skogsindustrierna och Lantbrukarnas riksförbund vill även ta bort möjligheten för länsstyrelser att besluta om brunstuppehåll under älgjakten.
De menar att det saknas vetenskapligt stöd för att ett brunstuppehåll är nödvändigt, och att det i praktiken försvårar möjligheten att nå tilldelade kvoter. Argumentet att uppehållet skulle gynna småviltjakt anses inte väga tillräckligt tungt.
Enligt organisationerna fungerar samordningen mellan olika jaktformer under resten av säsongen, och älgjakten påverkar inte i någon större utsträckning det rörliga friluftslivet.
Dygnet runt-jakt på hjort
LRF vill dessutom se en ökad avskjutning av dov- och kronhjort. Därför föreslås att dessa arter ska få jagas dygnet runt, på samma sätt som exempelvis vildsvin.
När det gäller vildsvin motsätter sig LRF att datumet för när hundar får släppas senareläggs. Organisationen vill behålla den 1 augusti som startdatum och beskriver vildsvinet som svårjagat med en fortsatt växande population.
Från lantbrukets sida betonas de ekonomiska konsekvenserna av viltskador, särskilt på grödor och åkermark.
Delade meningar om vårjakt
Förslaget om att tillåta skyddsjakt på årskalv av älg mellan 1 mars och 15 april får stöd från flera håll. Tanken är att snabbt kunna ingripa när unga älgar orsakar stamskador på tall.
Sveriges jordägareförbund är dock mer avvaktande. Förbundet varnar för att utökad vårjakt kan skapa negativa konsekvenser för det långsiktiga samarbetet inom älgförvaltningen.
Samtidigt stödjer man en längre jakttid för älg och rådjur – men understryker att den i första hand bör bedrivas som smyg- eller vakjakt.
Även förslag om jakt på utter
I sitt remissvar föreslår Sveriges jordägareförbund även att biologiska jakttidsramar ska fastställas för utter. Bakgrunden är att arten enligt Artdatabanken bedöms ha en gynnsam utveckling och inte längre vara rödlistad.
Frågan om förändrade jakttider visar hur komplex viltförvaltningen är. För skogs- och lantbruk handlar det om ekonomi och skador. För jägare – och inte minst hundförare – handlar det om balansen mellan effektiv jakt, etik och hållbar förvaltning.
Beslutet som nu väntas kan få långsiktiga effekter för både markägare, jägare och landets viltstammar.
