Lisa Bergström
Att välja hundras är inte bara en fråga om tycke och smak. Det handlar minst lika mycket om livsstil, erfarenhet och vad man faktiskt kan erbjuda hunden. Det menar beteende- och hundträningsspecialisten Carolyn Menteith, som har arbetat med hundar i decennier. I en intervju med The Manchester Evening News berättar hon att det finns tre raser hon själv skulle välja bort – trots att hon älskar hundar.
”Det handlar inte om att det är dåliga raser”, förklarar hon. ”Utan om att varje hund behöver rätt typ av hem för att kunna må bra – och vissa raser kräver mer än de flesta faktiskt inser”.
Siberian Husky – för den som springer långt. Varje dag
Den första rasen på Carolyns lista är den vackra men krävande Siberian Husky. Många lockas av rasens vilda utseende och intensiva blick – men få inser vad det innebär i praktiken.
”För att en Husky ska må bra krävs det en ägare som i princip är långdistanslöpare, och som tränar varje dag, oavsett väder”, säger hon. Dessutom bör man inte ha något emot att bo i ett svalt hus – och att pälsen fäller kopiösa mängder är något man snabbt får vänja sig vid.
Utöver den fysiska kapaciteten krävs även en skarp hjärna. ”De är smarta som tusan och rymmer lätt. Man måste vara ett steg före hela tiden. Deras förmåga att ta sig ur inhägnader slår Houdini”, säger Carolyn med ett skratt.
Kangal Çoban Köpegi – vacker men väldigt självständig
Nästa ras är mindre känd i Sverige men väcker respekt världen över: Kangal Çoban Köpegi (kanske mer känd bara om Kangal). Det här är en hund som historiskt har levt utomhus året runt och skyddat får mot rovdjur – främst varg.
”De är tysta och lugna, men samtidigt väldigt kraftfulla och självständiga”, förklarar Carolyn. ”De tar egna beslut, särskilt kring vilka människor de litar på – och om du inte hör till deras inre cirkel, är du helt klart en främling”.
Det är alltså inte en ras för den som vill ha en social knähund – utan för erfarna hundägare med gott om utrymme, tålamod och förståelse för vakthundsinstinkter.
Cockerpoo – gullig på ytan, men kräver mer än du tror
Kanske mest förvånande är Carolyns tredje val: den populära blandrasen Cockerpoo, en korsning mellan Cocker Spaniel och Pudel. Med sitt teddybjörnsliknande yttre är det lätt att tro att man får en söt och lättskött familjehund – men skenet bedrar.
”Folk ser en fluffig liten goding, men glömmer bort att det finns en arbetsmaskin där under pälsen”, säger hon. ”Cocker Spanieln är en ras avlad för att jobba hela dagarna, och det märks”.
Resultatet blir ofta en hund med massor av energi, som kräver både fysisk och mental stimulans. ”Man får en virvlande tornado med lockig päls, som aldrig riktigt vill koppla av”, säger Carolyn.
Och på tal om pälsen – den är inte alltid så lättskött som många tror. ”Den tovar sig bara man tittar på den, och många Cockerpoo gillar inte att bli hanterade eller borstad särskilt mycket”.
Rätt hund i rätt hem – det är nyckeln
Carolyn avslutar med att poängtera att ingen av de här raserna är dåliga – tvärtom. ”Det handlar om att förstå vad man ger sig in på”, säger hon. ”Alla hundar förtjänar ett hem där de får blomstra – och det börjar med att vi som människor är ärliga med vad vi faktiskt kan erbjuda”.
