Lisa Bergström
Efter flera år med rusande efterfrågan syns nu en tydlig vändning. Färre valpar skrivs in i de nationella registren och även ägarbyten mattas av. Jordbruksverkets senaste sammanställning visar att hundåret 2025 markerar en mer återhållsam period i svensk hundhållning.
Nyregistreringarna, som traditionellt fungerar som en barometer för hur många nya hundar som hittar hem i landet, har sjunkit markant under året. För första gången på länge pekar statistiken inte längre uppåt – utan nedåt.
Kraftigt tapp i nyregistreringar
Totalt registrerades 56 814 hundar under 2025, vilket är en rejäl minskning jämfört med året innan då siffran låg över 63 000. Det motsvarar en nedgång på över tio procent – ett tapp som syns genom större delen av året.
Den mest dramatiska förändringen kom under vintern och våren. Februari sticker ut särskilt tydligt med över en tredjedel färre registreringar än samma månad året innan. Sommaren, som ofta räddar statistiken, lyckades inte heller väga upp minusresultatet.
Oktober blev i sammanhanget ett undantag där siffrorna faktiskt steg något – men inte tillräckligt för att ändra helhetsbilden.
Ägarbyten följer samma trend
Det är inte bara antalet nya hundägare som minskar. Också rörelsen på befintliga hundar bromsar in. Under året genomfördes knappt 17 000 ägarbyten, vilket motsvarar en nedgång på nästan nio procent.
Våren ser ut att ha varit en särskilt stillsam period, med april som bottenmånad. Endast tre månader – januari, mars och augusti – noterade svaga ökningar. Sett över året är riktningen ändå tydligt nedåt.
Ingen omplaceringsvåg i sikte
Debatten om ”hundkris”, övergivna pandemihundar och omplaceringsköer får delvis mothugg av statistiken. Om det funnits en stor grupp hundägare som velat lämna ifrån sig sina hundar skulle ägarbytena sannolikt ha ökat – men så är inte fallet.
Istället sjunker både nyanskaffning och överlåtelser parallellt. Den bilden antyder att hundägare håller fast vid sina fyrbenta familjemedlemmar även när ekonomin är tuffare.
Ett mognare hundägande
Efter pandemins explosionsartade hundboom tycks marknaden hitta en mer stabil, eftertänksam nivå. Färre impulsköp, fler som planerar sin vardag – och kanske större medvetenhet om kostnader, tid och ansvar.
Det märks redan i flera delar av hundsverige. Uppfödare kan behöva anpassa sina kullplaner, omplaceringsverksamheter får färre akutärenden än väntat och försäkringsbolagen ser mindre nyteckning än tidigare år.
Vad händer framåt?
Om kurvan fortsätter nedåt eller stabiliseras återstår att se. Men 2025 framstår som ett år där hundägandet i Sverige kliver in i en ny fas – mer balanserat, mindre impulsdrivet och präglat av långsiktighet.
Det kanske inte är dåliga nyheter. För hundarna kan det rent av vara bra – färre köpare som ångrar sig, och fler som tar steget när de verkligen vet att de är redo.
