Lisa Bergström
När en liten hundvalp dyker upp på promenaden är det få som förblir oberörda. Främmande människor böjer sig ner, grannar vill klappa och andra hundägare frågar om hundarna får hälsa på varandra.
För den nyblivna hundägaren kan det kännas naturligt att säga ja. Valpen ska ju socialiseras – och då borde väl så många möten som möjligt vara bra?
Riktigt så enkelt är det inte.
Socialisering handlar inte om att valpen ska hälsa på allt och alla den möter. Tvärtom är en viktig del av valpens utveckling att lära sig att människor, hundar och andra saker i omgivningen kan passera utan att någonting behöver hända.
Socialisering är mer än att bara hälsa
Valpens första tid är viktig för hur den senare kommer att uppleva världen. Under den här perioden behöver den få positiva erfarenheter av olika människor, miljöer, ljud, underlag och andra hundar.
Men det finns en viktig skillnad mellan att låta valpen uppleva världen och att låta den interagera med allt den ser.
En valp kan exempelvis få en positiv erfarenhet av en främmande människa genom att personen går förbi på några meters avstånd. Den behöver inte bli klappad.
På samma sätt kan valpen se en annan hund på andra sidan gatan utan att hundarna måste fram och nosa på varandra.
Det är också socialisering.
Valpen kan börja förvänta sig kontakt
Om valpen får hälsa på nästan varje människa och hund den möter kan den ganska snabbt lära sig ett enkelt mönster: någon dyker upp – då ska vi dit.
Till en början kan det verka ganska oskyldigt. En liten valp som drar några steg mot en förbipasserande hund är sällan särskilt svår att hålla tillbaka.
Problemet kan bli betydligt tydligare några månader senare.
När hunden blivit större och starkare kan förväntan visa sig genom att den drar i kopplet, piper, skäller eller kastar sig mot människor och hundar den vill fram till. Hunden behöver inte vara aggressiv. Den kan helt enkelt ha blivit frustrerad över att den inte får göra det som den tidigare lärt sig brukar hända.
Därför kan det vara minst lika värdefullt att träna på att inte hälsa.
Alla möten är inte bra möten
Det finns ytterligare en anledning att vara selektiv.
Som valpägare vet man sällan särskilt mycket om en främmande hund man möter på promenaden. Den kanske är vänlig och trygg, men den kan också vara osäker, stressad eller helt enkelt ointresserad av valpar.
Ett dåligt möte kan bli en obehaglig upplevelse för en ung hund.
Det betyder inte att valpen ska hållas borta från andra hundar. Tvärtom kan kontakt med trygga och socialt kompetenta hundar vara mycket värdefull.
Men kvaliteten på mötena är viktigare än antalet.
En lugn stund tillsammans med en stabil hund som ägaren känner kan ge betydligt mer än tio slumpmässiga möten med hundar på trottoaren.
Detsamma gäller människor
Valpar väcker uppmärksamhet och många människor frågar artigt innan de klappar. Andra kan vara betydligt snabbare fram.
För en självsäker och kontaktsökande valp kanske det inte verkar vara något problem. Men alla valpar uppskattar inte att en främmande person böjer sig över dem, sträcker fram händerna eller lyfter upp dem.
Valpens kroppsspråk bör därför få avgöra.
Om den själv söker kontakt och verkar avslappnad kan ett möte bli en positiv erfarenhet. Om den däremot backar undan, vänder bort huvudet eller försöker hålla avstånd finns det ingen anledning att tvinga fram kontakten.
Att valpen får upptäcka att ägaren respekterar dess signaler kan dessutom bidra till en större trygghet i nya situationer.
Att kunna passera är en viktig vardagskunskap
För många hundägare blir hundmöten så småningom en av promenadernas största utmaningar. Därför finns det mycket att vinna på att tidigt göra odramatiska passeringar till en naturlig del av vardagen.
När en annan hund närmar sig kan valpen få belöning för att hålla kontakt med sin ägare och sedan fortsätta promenaden.
Samma princip kan användas när människor går förbi.
Målet behöver inte vara att hunden fullständigt ignorerar sin omgivning. Det är naturligt att en valp tittar på sådant som händer runt omkring den. Det viktiga är att den successivt lär sig att den inte måste springa fram till allt den ser.
Med tiden kan en förbipasserande hund bli ungefär lika odramatisk som en cyklist, barnvagn eller parkerad bil.
Men valpen behöver fortfarande få träffa andra
Att inte låta valpen hälsa på alla betyder förstås inte att den ska leva isolerad.
En ung hund behöver erfarenheter.
Den behöver träffa olika typer av människor, vistas i nya miljöer och – på ett tryggt och genomtänkt sätt – få umgås med andra hundar.
Skillnaden ligger i hur det görs.
Planerade möten med hundar som man vet fungerar bra tillsammans med valpar ger ägaren betydligt bättre förutsättningar att kontrollera situationen. Valpen kan dessutom få tid att kommunicera och umgås utan att mötet sker mitt på en smal gångväg med två spända koppel.
Även människor kan introduceras på ett lugnare sätt. Valpen behöver exempelvis få erfarenhet av barn, äldre personer, människor med olika utseenden och personer som rör sig på olika sätt – men varje sådan erfarenhet behöver inte innebära fysisk kontakt.
Har du hund – eller bara älskar att prata om hundar? Då får du gärna kika in och vara en av de första medlemmarna.
Ibland är ett nej det bästa svaret
Som valpägare kan det kännas otrevligt att neka någon som frågar om de får klappa. Särskilt när personen redan står med ett stort leende och valpen ser minst lika entusiastisk ut.
Men hundägaren har ingen skyldighet att låta andra människor hälsa.
Ett enkelt ”inte just nu, vi tränar” brukar räcka.
Detsamma gäller andra hundägare som frågar om hundarna får hälsa. Det är fullt möjligt att tacka nej och fortsätta promenaden – även om båda hundarna verkar vänliga.
För valpen kan just den promenaden nämligen innehålla en minst lika viktig lektion som själva hälsandet: att världen är full av spännande människor och hundar, men att man inte alltid behöver fram till dem.
Och den kunskapen kan hundägaren ha stor nytta av långt efter att den lilla valpen blivit en fullvuxen hund.
