Lisa Bergström
När Felicia Roslund från Billesholm tvingades ta farväl av sin älskade Schäfer Lady efter nästan ett decennium tillsammans, var planen tydlig: en värdig, personlig och fridfull kremering följt av en begravning på en djurkyrkogård. Men den omsorgsfullt planerade avskedsceremonin förvandlades till en mardröm – på grund av ett allvarligt misstag på djursjukhuset.
– Vi får inte hem henne. Vi får inte hem Lady, minns Felicia hur hon uppgivet sade till sin sambo när beskedet kom, uppger hon för Aftonbladet.
Allvarligt sjuk – tvingades fatta det svåraste beslutet
Det var i slutet av april som Felicia märkte att något var fel. Lady, snart tio år gammal, började visa oroande symptom: diarré, kräkningar och blod i avföringen. Den vanligtvis så pigga hunden var nu märkbart medtagen, och Felicia tog henne till djursjukhuset i Helsingborg för undersökning.
– Jag hade aldrig sett henne så dålig. Det var verkligen synd om henne. Hundar är så otroligt duktiga på att dölja sin smärta, berättar Felicia.
Efter fyra dagar på djursjukhuset fick hon svaret – Lady led av en kronisk mag- och tarmsjukdom. Det blev tydligt att det inte fanns någon återvändo, och Felicia tog då det tunga beslutet att låta henne somna in.
En sista önskan – individuell kremering
Redan innan sjukdomsförloppet hade Felicia funderat på hur hon ville ta avsked av Lady. För henne var det viktigt att hunden fick en individuell kremering, där askan skulle återlämnas i en urna. Hon och sambon hade till och med valt en plats på en djurkyrkogård i Ekeby, där Lady skulle få sin sista vila.
– Vi ville inte bara gräva ner henne i trädgården. Vi hade kollat upp allt: hur länge man fick ha graven, vad som krävdes – allt kändes planerat och fint, säger Felicia.
Efter avlivningen fyllde hon i formuläret på djursjukhuset och valde just den formen av kremering. Hon fick besked om att urnan skulle kunna hämtas inom två till tre veckor.
Tystnaden – och det oväntade beskedet
Men veckorna gick – utan att någon hörde av sig.
– Jag försökte tänka att det kanske var röda dagar som ställde till det. Det kändes ändå som något tillfälligt, säger Felicia.
När nästan två månader passerat ringde hon själv till djursjukhuset för att följa upp. I telefonen hörde hon kvinnan i receptionen uttrycka förvåning: ”Vad märkligt”. Efter ett samtal med en kollega återkom kvinnan – med ett tungt besked.
– Hon sa att det hade skett en jättetabbe. Lady hade inte blivit kremerad ensam, utan tillsammans med andra djur.
Den individkremering som Felicia valt – och betalat för – hade inte genomförts. Lady hade istället hamnat i en gemensam kremering och askan hade spritts i en minneslund.
Sorg istället för vrede
För Felicia och hennes sambo var nyheten en chock. I ett enda ögonblick försvann möjligheten att få hem Lady och ge henne den plats i trädgården där de planerat hennes sista vila.
– Jag ringde min sambo i panik och bara skrek att vi inte får hem henne. Det var så overkligt.
Även om många i en sådan situation hade blivit arga, kände Felicia mest sorg.
– Det tog så hårt. Det känns som allt som kunde bli fel, verkligen blev fel. Jag orkar inte ens vara arg, bara tom.
Hon ställer sig samtidigt frågande till rutinerna på djursjukhuset:
– Dubbelkollas inte det här? Det måste väl både dubbel- och trippelkollas. Jag förstår att människor kan göra misstag, men när det gäller något så känsligt borde det finnas bättre säkerhet.
Djursjukhuset: ”En mänsklig faktor”
Djursjukhuset har i ett skriftligt svar till SVT bekräftat händelsen och menar att det rör sig om ett mänskligt misstag. Felicia har ännu inte fått någon kompensation eller upprättelse.
Nu är Lady begravd i en minneslund tillsammans med andra djur – långt från det individuella avsked hon var lovad.
