Sofie Lindgren
I den radioaktiva zonen kring Tjernobyl, där hundar i årtionden klarat sig på egen hand, har ett märkligt fenomen upptäckts. Flera av de herrelösa hundarna som organisationen Dogs of Chernobyl tar hand om har fått blåaktig päls – något som ingen tidigare lagt märke till.
– De var inte blå förra veckan, säger teamet bakom organisationen, som nu försöker fånga in hundarna för att ta reda på vad som ligger bakom färgskiftningen.
Misstänkt kemikaliekontakt
Organisationen misstänker att hundarna kan ha kommit i kontakt med någon form av kemikalie i området, vilket kan ha färgat pälsen utan att djuren själva verkar påverkade.
Trots den ovanliga färgen betonar personalen att hundarna är pigga, aktiva och i gott skick. Arbetet med att ge dem mat och veterinärvård fortgår precis som vanligt.
Hundarna härstammar från de sällskapsdjur som övergavs när invånarna tvingades fly efter kärnkraftsolyckan 1986.
Sociala medier fylls av teorier
Videoklipp som visar de blå hundarnas nyans har spridits snabbt, och följare spekulerar vilt om orsaken. En person skriver på TikTok att det troligen rör sig om yttre kemikalier som kan tvättas bort. Andra uttrycker förvåning över att djuren över huvud taget fortfarande kan fortplanta sig efter så många år i en radioaktiv miljö.
Livet i en miljö människor tvingats lämna
Sedan evakueringen har naturen tagit över i området. Många djurarter har utvecklats och spridit sig fritt i frånvaron av människor, trots att strålningsnivåerna fortfarande är långt över det som anses säkert för oss.
Forskare har i flera år studerat hur Tjernobyls djur överlever under dessa extrema förhållanden. En studie från 2024 visar att hundarna i området utvecklat unika genetiska egenskaper som tycks göra dem mer motståndskraftiga mot strålning, tungmetaller och andra gifter.
Forskningen visar genetisk anpassning
I studien analyserades blod från över hundra halvvilda hundar i och omkring kärnkraftverket. Resultatet pekar på två genetiskt skilda populationer som inte liknar några andra kända hundgrupper.
– På något sätt har två små hundpopulationer lyckats överleva i en miljö som är extremt giftig, förklarar forskaren Norman J. Kleiman från Columbia University.
Arbetet med att förstå hur långvarig exponering för en farlig miljö påverkat hundarnas arvsmassa fortsätter – och det blå färgfenomenet ger nu ytterligare en anledning att undersöka dem närmare.
