Sofie Lindgren
Stora hundar lever i regel kortare liv än små. Nu har forskare analyserat DNA från nästan 900 hundar och hittat skillnader i det biologiska åldrandet. Resultaten pekar bland annat mot hur kroppen håller så kallade ”hoppande gener” under kontroll.
Två hundar kan vara lika gamla räknat i födelsedagar, men ändå ha kommit olika långt i sitt biologiska åldrande. En ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science ger nya ledtrådar till varför stora och små hundars livslängd skiljer sig åt.
Forskarna använde DNA från blodprover från 894 hundar inom forskningsprojektet Dog Aging Project. Materialet omfattade 1 640 kartläggningar av DNA-metylering – kemiska markeringar på arvsmassan som förändras med åldern.
Åldrandet syns i arvsmassans markeringar
Utifrån analyserna utvecklade forskarna en epigenetisk klocka, en metod för att uppskatta biologiskt åldrande med hjälp av förändringar i DNA:s kemiska markeringar.
Klockan hade också förmåga att förutsäga dödlighet. Resultaten visade att det epigenetiska åldrandet gick snabbast tidigt i hundarnas liv.
DNA-metylering påverkar hur gener används, utan att själva DNA-sekvensen behöver förändras. Markeringarna hjälper även till att hålla vissa delar av arvsmassan under kontroll. Det var i dessa områden som forskarna hittade en särskilt intressant skillnad mellan stora och små hundar.
”Hoppande gener” kan vara en del av förklaringen
Forskarna uppmärksammade framför allt LINE1, en typ av rörliga DNA-element som ibland kallas hoppande gener. De kan kopiera sig och infogas på andra platser i arvsmassan.
DNA-metylering bidrar normalt till att hålla dem i schack. När markeringarna försvinner kan aktiviteten öka, vilket kan skada DNA och störa arvsmassans stabilitet.
Hos de allra största hundraserna försvann metyleringen i dessa områden snabbare. Enligt Arizona State University, som ledde studien, förlorade jätteraserna i genomsnitt omkring 35 procent mer LINE1-metylering per år än små raser. Siffran gäller just dessa markeringar – inte hundens åldrande som helhet.
Svensk forskare: Kan förklara en del av skillnaden
Tomas Bergström, docent i molekylär genetik vid Sveriges lantbruksuniversitet, säger till Vetenskapsradion att resultaten verkar kunna förklara åtminstone en del av skillnaden i förväntad livslängd mellan större och mindre hundraser.
Samtidigt återstår en central fråga: Är den ökade aktiviteten hos LINE1 en orsak till åldrandet eller en följd av det? Enligt forskarna behövs fler studier för att reda ut sambandet.
Studien ger alltså nya biologiska ledtrådar till stora hundars kortare liv, men inte hela svaret. Den ger heller inget besked om hur länge en enskild hund kommer att leva.
