Sofie Lindgren
Relationen mellan en hund och dess ägare kan märkas långt bortom blickar, närhet och gemensamma rutiner. En finsk studie visar att deras hjärtfrekvensvariabilitet hänger samman när de vistas tillsammans – ett resultat som ger nya ledtrådar till hur bandet mellan hund och människa fungerar.
För många hundägare är känslan välbekant: hunden uppfattar när något är annorlunda, söker kontakt eller kommer till ro när familjen slappnar av. Forskare vid Jyväskylä-universitet i Finland har undersökt relationen genom att samtidigt mäta vad som händer i hundens och ägarens kropp.
Studien publicerades i tidskriften Scientific Reports i oktober 2024 och har delvis finansierats av Agria SKK forskningsfond. Resultaten pekar på ett fysiologiskt samspel som kan ha likheter med det som förekommer i nära relationer mellan människor.
Mätte hund och ägare samtidigt
Totalt deltog 30 hundar tillsammans med sina ägare. Hundarna tillhörde raser som avlats för samarbete med människor, bland annat vallhundar och retrievers. Efter att vissa deltagarpar uteslutits bestod det slutliga analysunderlaget av 25 par.
Under försöket fick deltagarna växla mellan lugnare perioder och aktiviteter som klappning, träning, nosarbete och lek. Forskarna registrerade både hjärtaktivitet och rörelse hos hundarna och människorna.
Att mäta båda samtidigt gjorde det möjligt att undersöka hur deras kroppsliga reaktioner hängde ihop i samma situation.
Ett centralt mått var hjärtfrekvensvariabilitet, förkortat HRV. Det beskriver variationen i tiden mellan hjärtslagen och ger information om det autonoma nervsystemet, som bland annat reglerar kroppens aktivering och återhämtning.
Högre HRV förknippas ofta med vila och återhämtning, medan lägre värden kan förekomma vid ökad aktivering. Men värdena påverkas också av exempelvis fysisk aktivitet och kroppsliga förutsättningar. Ett lågt värde betyder därför inte automatiskt att hunden är orolig eller mår dåligt.
Sambandet märktes under lugna stunder
Under de friare perioderna före och efter aktiviteterna såg forskarna ett samband mellan hundarnas och ägarnas HRV. Ägare med högre värden tenderade att ha hundar med högre värden.
Vid klappning och lek var det i stället deras aktivitetsnivåer som tydligt hängde samman.
Skillnaden är intressant eftersom rörelse i sig påverkar hjärtats arbete. Att sambanden för HRV och aktivitet framträdde i olika situationer talar enligt forskarna för att resultaten inte enbart handlar om att hund och ägare rör sig tillsammans.
Mätningarna innebär däremot inte att deras hjärtan slog i samma takt. Forskarna jämförde HRV över tidsperioder, inte en exakt samordning av varje hjärtslag.
Ägarens temperament hade betydelse
Forskargruppen undersökte också om hundarnas storlek, ägarnas temperament och relationen mellan dem kunde bidra till att förklara resultaten.
Bland annat hade större hundar högre HRV. Ett annat samband gällde ägare med större benägenhet att uppleva oro och negativa känslor: deras hundar hade också högre HRV.
Det kan låta motsägelsefullt, men forskarna lyfter en möjlig förklaring i den nära relation som sådana ägare kan utveckla till sina hundar. Trygghet i relationen skulle kunna ha betydelse för hundens reaktioner. Det är dock en möjlig tolkning, inte ett bevis för att en orolig ägare gör sin hund lugnare.
Även hur länge hunden och ägaren hade levt tillsammans och hur de samspelade ingick bland faktorerna som hade samband med hundens HRV.
Hunden är också en del av samspelet
En uppmärksammad observation var att hundens HRV bäst förklarade ägarens HRV i forskarnas statistiska analys. Forskargruppen tolkar resultaten som stöd för att samspelet går åt båda håll.
Det räcker däremot inte för att slå fast vem som påverkar vem i en viss stund, eller att påverkan är lika stor i båda riktningarna.
Studien ger därmed ytterligare stöd för att hundens och människans reaktioner behöver förstås tillsammans. I projektets slutrapport lyfter forskarna att denna kunskap kan bli värdefull i arbetet med hundars beteende och välbefinnande.
Samtidigt behövs fler studier av andra raser och miljöer. Resultaten från den här gruppen kan inte utan vidare överföras till alla hundar och hundägare.
