Sofie Lindgren
De flesta känner sig trygga när de möter okända hundar. Ändå har 79 procent av de tillfrågade i Hundstallets nya undersökning någon gång upplevt en hund som hotfull eller okontrollerad. Rapporten visar också hur ekonomin kan sätta gränser för hundars veterinärvård.
I Hundrapporten 2026 har Sifo frågat 1 010 personer som har eller tidigare har haft hund om deras erfarenheter och syn på hundägande. Ägarens ansvar får stort utrymme i svaren, liksom oron för stigande kostnader.
Resultaten behöver samtidigt läsas med en viktig skillnad i åtanke: frågan om hotfulla eller okontrollerade hundar handlar om människors upplevelser. Siffran visar inte hur många som har utsatts för en hundattack.
Trygghet och obehagliga erfarenheter finns sida vid sida
Trots att många någon gång har upplevt ett problematiskt hundmöte uppger 74 procent att de känner sig trygga när de möter okända hundar.
Undersökningen ger därmed en mer nyanserad bild än att hundmöten generellt skulle skapa rädsla. En tidigare obehaglig situation behöver inte innebära att personen känner sig otrygg varje gång en främmande hund kommer i närheten.
Hundstallet vill ändå se åtgärder för att förebygga incidenter. Linnea Angelini, organisationens sakkunniga och pedagogikansvariga, efterlyser bättre uppföljning av aveln. Hon framhåller att återkommande problem med hälsa och beteende behöver kunna upptäckas och att egenskaper som medför tydliga risker bör beaktas i avelsarbetet.
Många pekar på hundägarens ansvar
När deltagarna får ange vad de ser som de främsta orsakerna till hundattacker lyfter 78 procent bristande ägaransvar. Det är deras bedömning av orsakerna, snarare än en kartläggning av faktiska attacker.
Dessutom anser 84 procent att hundägare bör ha ett mycket stort ansvar för att hunden inte skadar människor eller andra hundar.
Synen på vilka åtgärder som skulle fungera bäst varierar. En kombination av flera insatser får störst stöd, med 37 procent av svaren. Därefter kommer skärpta krav på ägaransvar, som väljs av 30 procent. I en separat fråga är 46 procent positiva till utbildningskrav eller licens för hundägande.
Linnea Angelini betonar att ansvaret börjar innan hunden flyttar hem. Den som skaffar hund behöver förstå både individens behov och sina egna möjligheter att hantera den. Därefter gäller det att uppmärksamma varningssignaler och ta hjälp när problem uppstår.
Ekonomin får vissa att skjuta upp veterinärvård
Rapporten handlar också om vad som händer när hunden behöver vård och pengarna inte räcker till.
Tolv procent uppger att de har avstått från eller senarelagt veterinärvård av ekonomiska skäl. Samtidigt har 43 procent begränsade ekonomiska möjligheter att klara en oväntad veterinärutgift på 10 000 kronor inom en månad.
Svaren visar att en större vårdräkning kan bli svår att hantera för många av de tillfrågade. Oron sträcker sig också till vem som kommer att ha råd med hund framöver: 81 procent ser en risk att ökade kostnader gör hundägande till en klassfråga.
Efterfrågar tydligare besked om priser
Även informationen inför ett veterinärbesök får kritik. Nästan tre av fyra, 73 procent, betraktar otydliga priser inom djursjukvården som ett stort problem.
Bara 31 procent uppger att de fick tydlig prisinformation inför sitt senaste veterinärbesök. Det innebär däremot inte att alla övriga helt saknade prisuppgifter, utan att de inte uppgav att informationen var tydlig.
Tillsammans med svaren om uppskjuten vård gör prisfrågan de ekonomiska villkoren till en central del av rapporten.
Så genomfördes undersökningen
Hundrapporten 2026 publicerades av Hundstallet den 10 november. Underlaget består av 1 010 webbintervjuer som Sifo genomförde den 17–31 mars 2026 i sin slumpmässigt rekryterade panel.
Deltagarna var mellan 18 och 84 år och hade eller hade tidigare haft hund. Resultaten beskriver alltså den gruppens erfarenheter och uppfattningar, inte hela den svenska befolkningens.
- Rapporten och Hundstallets presentation finns på Hundstallets webbplats ↗
