Hårdare tag mot hundägare i Iran – nya förbud i flera städer

Iran har återigen skärpt sina regler kring hundhållning. Nu har förbudet mot att rasta hundar, som tidigare gällde i huvudstaden Teheran, utökats till att omfatta minst 18 andra städer. Myndigheterna hänvisar till allmän ordning, hälsa och säkerhet som motivering – men kritiker menar att det snarare handlar om att inskränka på individens frihet.

Hundpromenader förbjuds – även transport i bil

I flera iranska städer, däribland storstäderna Isfahan och Kerman, har nya lokala direktiv antagits de senaste dagarna. Det innebär att invånarna inte bara förbjuds att gå ut med sina hundar, utan även att transportera dem i fordon. I västra Iran, i staden Ilam, har myndigheterna gått så långt som att hota med rättsliga åtgärder mot personer som bryter mot reglerna.

– Att promenera med hundar hotar allmän hälsa, lugn och trygghet, sade Abbas Najafi, chefsåklagare i Hamedan, till den statliga tidningen Iran.

Ökad kontroll trots ett växande motstånd

Sedan den islamiska revolutionen 1979 har hundar ansetts vara ”orena” enligt iransk religiös tradition. De betraktas också som en symbol för västerländsk kultur, något regimen försökt bekämpa under decennier. Trots det har hundägandet i landet ökat – framför allt bland yngre iranier – och har kommit att ses som en form av tyst motstånd mot det teokratiska systemet.

I praktiken är det svårt för myndigheterna att kontrollera hundägandet fullt ut. Många fortsätter att gå ut med sina hundar, särskilt nattetid eller i avlägsna områden, för att undvika upptäckt. Det finns ingen nationell lag som förbjuder hundägande i sig, men lokala åklagare kan införa tillfälliga restriktioner som verkställs av polisen.

Regimen ser husdjur som ett västligt hot

Den iranska ledningen har länge betraktat husdjur som en avvikelse från islamiska värderingar. Att äga hund beskrivs ofta som något ”förkastligt” och otillbörligt, särskilt om det inte handlar om jakt, boskapsskötsel eller vakttjänst. Landets högste ledare, Ayatollah Ali Khamenei, har själv uttryckt sin motvilja mot hundägande i flera offentliga uttalanden.

Redan 2010 förbjöds reklam för husdjur och husdjursprodukter av kulturdepartementet, och fyra år senare diskuterades ett förslag i parlamentet om böter och till och med piskstraff för den som rastade hund offentligt. Förslaget gick dock aldrig igenom.

2021 gick 75 parlamentsledamöter samman i ett gemensamt uttalande där de beskrev hundägande som ett ”destruktivt socialt problem” som riskerar att förändra det iranska och islamiska levnadssättet.

Kritiken växer: ”Fokusera på verkliga problem istället”

I samband med den senaste vågen av restriktioner växer nu kritiken. Flera människorättsgrupper och oppositionella menar att myndigheterna borde lägga resurser på att bekämpa våldsbrott och säkerhetsproblem i samhället – snarare än att jaga vanliga hundägare.

– Detta är ännu ett exempel på hur regimen försöker kontrollera människors vardag och begränsa deras personliga friheter, säger en anonym aktivist till AFP.

Att äga en hund har i många fall blivit ett politiskt ställningstagande. Tillsammans med handlingar som att vägra bära den obligatoriska hijaben, delta i underjordiska fester eller konsumera alkohol, betraktas det som en form av stilla protest mot den religiösa diktaturen.

En dragkamp mellan tradition och modernitet

Iran befinner sig i ett kulturellt spänningsfält där en konservativ regim kämpar för att upprätthålla religiösa normer samtidigt som en allt mer urban och modern befolkning eftersträvar större individuell frihet. Förbudet mot hundpromenader må verka trivialt på ytan, men är i själva verket en del av ett större mönster där personliga val blir politiska markörer.

Hur långt myndigheterna är villiga att gå för att kontrollera dessa uttryck återstår att se. Men i takt med att fler iranier trotsar förbuden blir det också tydligt att landets unga generation inte är beredd att låta sig tystas – oavsett om det handlar om en promenad med en hund eller kampen för större frihet.