Emil Lindberg
Anmälningar, återkommande kontroller och uppgifter om hundar som farit illa. Enligt Expressens granskning har en 54-årig kvinnas djurhållning varit känd för länsstyrelsen sedan 2011. Nu har hon fått djurförbud – men enligt tidningens rapportering finns hundar fortfarande kvar hos henne.
När lösspringande hundar uppmärksammades i en Facebookgrupp växte engagemanget för deras situation. Hundarna visade sig tillhöra en kvinna vars djurhållning redan hade varit föremål för myndigheternas granskning under många år.
Expressen rapporterar att den första anmälan kom in till länsstyrelsen 2011. Sedan dess har flera kontroller och polisutredningar genomförts. Först femton år senare fattades beslutet om djurförbud.
Kvinnan bor i Örebro län, men kopplas också till andra adresser, däribland en i Upplands Väsby. Hennes djurhållning har därför berört både Länsstyrelsen i Örebro län och Länsstyrelsen i Stockholms län.
Handlingar beskriver lidande hos hundarna
I de handlingar som Expressen har tagit del av finns uppgifter om allvarliga brister i hundarnas skötsel. Där beskrivs bland annat intorkad avföring och tuggummi, felställda tår och problem kopplade till aveln.
Enligt tidningen framgår det av underlaget att hundar har utsatts för lidande. Dokumentationen omfattar såväl myndighetskontroller som veterinäranteckningar, och i materialet förekommer tiotals hundar.
Kvinnan delar inte myndigheternas beskrivning. Till Expressen säger hon att länsstyrelsen ibland använder alltför hårda ord. Hon hävdar att hon tar väl hand om sina hundar.
Lösspringande hundar väckte nytt engagemang
Diskussionerna i Facebookgruppen blev en väg till förnyad uppmärksamhet kring kvinnans djurhållning. Användare berättade om hundar som sprang lösa i ett naturreservat, och flera personer engagerade sig i att uppmärksamma länsstyrelsen på situationen.
En av dem är Eva Gustavsson, som enligt Expressen har arbetat med hundar i fyrtio år och tidigare haft uppdrag åt länsstyrelsen i Västra Götaland.
Hon reagerar både på uppgifterna om hundarnas skick och på hur många hundar som har förekommit i ärendet genom åren. Till tidningen uttrycker hon stark kritik mot att ingripandena inte kommit tidigare.
Gustavsson ifrågasätter varför hundarna inte har omhändertagits och varför beslutet om djurförbud har dröjt, trots återkommande uppgifter om misskötsel. Hennes kritik handlar om att problemen, enligt hennes bild, har upprepats under lång tid.
Kvinnan avvisar kritiken
Enligt Expressen fattades beslutet om djurförbud efter att tidningen hade begärt ut handlingar om ärendet. Det innebär däremot inte i sig att tidningens begäran var orsaken till beslutet.
Kvinnan beskriver uppmärksamheten kring henne som ett drev som pågått i flera år. Hon står fast vid att hundarna sköts väl.
Samtidigt uppger Expressen att hon fortfarande har hundar kvar, trots djurförbudet. I det återgivna underlaget framgår inte vilka tidsfrister eller övriga villkor som gäller för beslutet.
Kollegor inom hundverksamhet och andra engagerade har efterfrågat ett tidigare ingripande. För Eva Gustavsson är den centrala frågan varför upprepade larm om hundarnas situation inte ledde till djurförbud förrän femton år efter den första anmälan.
