Sara Jönsson
Vi har alla varit där.
I drömmarna om den perfekta lilla valpen. Den där som busigt hämtar en sko – och sedan, efter lite pedagogik, förstår att skor faktiskt inte är mat.
Som går fint i kopplet. Som blir rumsren på en vecka. Som kommer när man ropar. Som sover hela natten.
…HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.
Nej.
Istället står man klockan 03.28 i ösregnet en novembernatt. I pyjamas. Med en bajspåse i ena handen och en pannlampa på huvudet. Och applåderar hysteriskt för att någon lyckades kissa på nästan rätt grässtrå.
Man börjar använda meningar som ingen människa borde behöva säga:
”SLÄPP BAJSET!”
”DET ÄR INTE DITT BAJS!”
”Nej, vi slickar inte brevbäraren!”
”Varför har du en telefon i munnen?”
”Lägg tillbaka igelkotten.”
”Nej, farmor är ingen klätterställning.”
”Hur… HUR fastnade du där?”
Man googlar saker klockan fyra på morgonen som får ens FBI-agent att bara sucka.
”Kan en hund överleva en halv tvättsvamp?”
”Är öronvax giftigt?”
”Min hund åt en sten. Hur stor sten är FÖR stor sten?”
”Varför stirrar min hund på mig när den bajsar?”
Man vänjer sig vid det mesta
Man dammsuger så ofta att dammsugaren till slut börjar viska:
”Vi ses om tjugo minuter.”
Man accepterar saker som hade varit fullständigt oacceptabla i alla andra relationer.
Om din partner dreglade en halvliter på din nya klänning innan ett bröllop hade du förmodligen övervägt skilsmässa.
När hunden gör det säger du:
”Nämen ääälskling…” ❤️
…och byter klänning så att det kan hända igen.
Du har slutat äga svarta kläder. Du har slutat äga vita kläder. Egentligen har du slutat äga kläder.
Du äger numera bara olika grader av hundhår.
”Men det är ju bara en hund”
Sedan kommer den där dagen då någon utan hund säger:
”Men herregud… det är ju bara en hund.”
Och då tittar man på människan på ungefär samma sätt som hunden tittar på dammsugaren.
Förklara?
Nej. Det går inte.
Hur förklarar man att ett djur som äter gräs för att kräkas, kräks för att sedan försöka äta upp kräket, snor ens plats i soffan innan man ens hunnit resa sig och stundtals kostar lika mycket som en mindre bil…
…ändå lyckas bli något av det bästa som någonsin hänt en?
Det är fullständigt orimligt.
Det är ekonomiskt katastrofalt.
Det luktar ibland jävligt tveksamt.
Man är konstant täckt av päls.
Och ändå…
…skulle man utan att blinka göra om allt igen.
Vill du skriva en gästkrönika på Hundnytt?
Har du något du vill berätta, en erfarenhet från livet med hund eller en fråga inom hundvärlden som du brinner lite extra för?
På Hundnytt välkomnar vi gästkrönikor från hundägare och andra med ett stort hundintresse. Texten får gärna vara personlig, tänkvärd, rolig eller väcka diskussion – det viktigaste är att du har något du vill dela med våra läsare.
Skicka din idé eller färdiga text till info@hundnytt.se, så hör vi av oss.
