Allt om Alaskan Klee Kai: Egenskaper, ursprung, hälsa och skötsel

Allmänt om Alaskan Klee Kai

Alaskan Klee Kai är en liten, aktiv sällskapshund med ett utseende som påminner om större slädhundar. Bakom den tydliga ansiktsmasken och de upprättstående öronen finns en nyfiken hund som gärna är delaktig i familjens vardag. Rasen kommer från USA och tillhör ”Grupp 5 – Spetsar och raser av urhundstyp”.

Trots sitt behändiga format behöver den både motion och meningsfull aktivering. Den passar framför allt den som vill ha en nära följeslagare och tycker om att göra saker tillsammans med sin hund. Rasen är erkänd av Svenska Kennelklubben, men inte av FCI, och är fortfarande ovanlig i Sverige.

Historik

Alaskan Klee Kai utvecklades i Alaska under 1970-talet av Linda Spurlin och hennes familj. Målet var att skapa en mindre sällskapshund med det nordliga hundutseende som kännetecknar Alaskan Husky. I rasens bakgrund finns bland annat Alaskan Husky, Siberian Husky, American Eskimo Dog och Schipperke.

Under flera år bedrevs ett noggrant urvalsarbete innan hundarna började bli tillgängliga för andra 1988. Rasen kallades ursprungligen Klee Kai, men namnet ändrades 1995 till Alaskan Klee Kai för att tydliggöra ursprunget. United Kennel Club erkände rasen 1997. Den är alltså en egen hundras, även om den ofta beskrivs som en Husky i mindre format.

Egenskaper och mentalitet

Alaskan Klee Kai är intelligent, uppmärksam och ofta mycket familjeknuten. Den kan vara tillgiven och lekfull med sina närmaste, samtidigt som den är avvaktande mot främmande människor och i nya situationer. Tidig socialisering och positiva erfarenheter är därför viktiga. Träningen fungerar bäst med tålamod, tydlighet och belöningar.

Rasen kan uppskatta exempelvis nosework, agility och rallylydnad. Många individer har också jaktlust och en förmåga att hitta vägar ut genom otillräckliga inhägnader. Säkra staket och en genomtänkt hantering utomhus är därför viktiga. Det är dessutom en hund som kan uttrycka sig med både skall, ylanden och andra ljud.

Storlek och utseende

Alaskan Klee Kai har ett kilformat huvud, upprättstående öron och en välpälsad svans som bärs böjd över ryggen. Kroppen är något längre än hög och ska ge ett välbalanserat intryck. Pälsen är dubbel, och vanliga färgkombinationer är svart och vitt, grått och vitt samt rött och vitt. Ansiktets tydliga, kontrasterande teckning är ett av rasens kännetecken.

I United Kennel Clubs rasstandard delas hundarna in i tre storleksvarianter: Toy med en mankhöjd upp till cirka 33 centimeter, Miniature över cirka 33 till 38 centimeter och Standard över cirka 38 till 43 centimeter. Vikten ska stå i proportion till hundens höjd och benstomme, snarare än följa ett bestämt viktmått för varje variant.

Skötsel

Den täta dubbelpälsen behöver regelbunden borstning för att avlägsna lösa hår och hålla päls och hud i gott skick. Under fällningsperioderna kan mängden hår vara betydande, och då behövs tätare genomgångar. Pälsen stöter normalt ifrån sig smuts ganska bra, så bad görs efter behov. Någon omfattande klippning eller trimning behövs inte.

Den dagliga skötseln omfattar också klovård och tandborstning. Vänj gärna valpen vid hantering i korta, lugna stunder. Utöver pälsvården behöver hunden en vardag med regelbundna promenader, mental stimulans och tid tillsammans med familjen. Anpassa matmängden efter individens aktivitet och håll koll på hullet.

Hälsa

Det svenska underlaget är ännu för litet för att säkert bedöma rasens hälsoläge, enligt Svenska Kennelklubben. Det är därför viktigt att ta del av dokumenterade hälsoundersökningar och fråga uppfödaren om både föräldradjuren och deras släktingar. Att rasen är ung eller ovanlig innebär inte i sig att den saknar ärftliga hälsoproblem.

Den amerikanska rasklubben lyfter bland annat undersökningar av knäleder, ögon, hjärta och sköldkörtelfunktion inför avel. Även DNA-test för faktor VII-brist, som påverkar blodets koagulation, finns med bland hälsoundersökningarna som klubben beskriver. Detta är områden som följs i avelsarbetet och ska inte tolkas som att alla dessa problem är vanliga hos rasen. Fråga vilka undersökningar som har gjorts och vilka resultat hundarna har fått.